I
år fyller Pippi Långstrump 80 år och det firar Intiman med att
sätta upp Pippi flyttar in i Villa Villekulla.
De använder sig av originalmanuset av Astrid Lindgren, som skrevs
till Pippi på Folkan på 80-talet. Dock använder de sig av sångerna
från filmerna, i stället för de specialskrivna från
teaterföreställningen. Musiken är skriven av Georg Riedel i nytt
musikarrangemang av Jessica Stendahl.
Detta
är den gladaste av regissören Kålle Gunnarssons alla
familjeföreställningar då den innehåller så mycket sång, musik,
dans och humor. Koreografin av Liv Sundblad och Camilo Ge Bresky känns
både modern och innovativ.
Fotograf Markus Gårder
I
föreställningen får vi förutom Pippi möta poliserna Kling och
Klang, tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom. Starke Adolf, Fröken
Prysselius och Fru Zettergren. Tommy, Annika, pirater och pappa
Efraim Långstrump.
Unga
Amanda Andersson lyser som Pippi och med en fin och klar stämma
framför hon självsäkert låtar som Kalle Teodor, Sov alla,
Sjörövar-Fabbe och Här kommer Pippi Långstrump. Henric Joneskär,
som både spelar Pippis pappa och Starke Adolf, ger både ett starkt
och stabilt skådespeleri. Det känns både nytänkande och logiskt
att även Pippis pappa faktiskt är rödhårig.
Fotograf Markus Gårder
Anders
Lindahl och Tomas Totten Strömberg som de klantiga poliserna Kling
och Klang står för snubbelhumorn i föreställningen. Även de
klumpiga tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom, som på premiären
spelades av Olle af Klercker och Erik Källsäter, använde sig av
slapstick humor. Olle och Erik delar rollerna med Hugo Gummesson och
Benjamin Östberg på grund av sina unga åldrar. Jessica Stendahl
som Prussiluskan frambringade också många skratt hos barnen i
publiken.
Scenografin
består främst av Pippis gula hus både framifrån och bakifrån.
Baksidan används både som taket på Pippis hus, där Pippi och
poliserna klättrar omkring, men även som piraterna och Kapten
Långstrumps sjörövarskepp Hoppetossa.
Fotograf Markus Gårder
Så
missa inte denna roliga förställning som kommer att spelas varje
söndag till och med jul och sedan under hela jullovet ända fram
till nyårsafton.
Musikalkalendern
ger Pippi flyttar in i Villa Villekulla 4 Herr Nilsson av 5 möjliga: 🐒 🐒
🐒 🐒
Musikalen
utspelas i storstadsmiljö och temat är äktenskap. Bobbie har
35-årsfest och hennes gifta vänner visar upp en äktenskaplig
idyll, men under ytan finns det gräl, skilsmässoplaner och
alkoholproblem. Ändå är sensmoralen att det är bättre att vara
gift än singel.
Foto: Felix Swensson
Musikalen Company är skriven av Stephen
Sondheim och George Furth. Den har satts upp världen över sedan
urpremiären 1970. År 2018 var det premiär för en helt ny version
av Company i regi av Marianne Elliott och i
samarbete med Sondheim själv. I originaluppsättningen var
huvudpersonen en man, Bobby, men nu är det singelkvinnan Bobbie som
står i centrum.
Bobbie fyller 35 år. Hon är
singel, allas favorit och omgiven av vänner i förhållanden som
lite för ofta undrar när hon ska hitta rätt partner, slå till ro
och skaffa familj? Alla verkar ha en åsikt om vad hon ska göra och
hur hon borde leva sitt liv.
Själv är hon livrädd för att gifta sig, men också för att
bli ensam. Och för varje dejt blir det allt svårare att bestämma
sig. Att hitta lyckan i den stora stadens pulserande liv kan faktiskt
driva en till vansinne. Hur ska hon kunna vara levande, och inte bara
leva?
Foto: Sören Vilks
Company är i
grunden en ganska mossig och gammaldags musikal och ligger inte ens i
topp tio av mina favoritmusikaler. Manuset i sig är ganska
slätstruket och trist, även om Maria Sids fina regi och Calle
Norléns finurliga översättning gjort den lite mer modern och
humoristisk. Vet egentligen inte hur mycket bättre den blir av att
huvudrollen spelas av en kvinna? För samtidigt stryks ju fyra större
kvinnoroller, som numera i stället spelas av män.
Ingen skugga
falla på alla fantastiska artister i både huvudroller, biroller och
ensemble. Finns liksom ingen som gör sämre från sig i den 20
personer stora ensemblen. Däremot borde marknadsförarna lyfta fram
fantastiska Frida Modén Treichl mycket mer, då hon verkligen bär
huvudrollen med bravur.
Foto: Sören Vilks
I mycket
förhandsreklam nämns både Helen Sjöholm och Gunilla Backman, men
i och med att de delar på samma roll, så får du faktiskt aldrig se
dem på scen tillsammans. Dessutom är inte rollen som Joanne större
än någon annan biroll på scenen och hennes stora sångnummer
”Damer på lunch” kommer inte förrän i slutet på akt två.
Maja Ravns
scenografi och kostym är både snyggt och stilfullt, likaså Linus
Fellboms ljus och Susanne von Platens mask och peruk. Ändå en stor
eloge till Kulturhuset Stadsteatern som sätter upp denna Sondheim
musikal som nästan aldrig spelats i Sverige tidigare.
Rollista: Bobbie:
Frida Modén Treichl Joanne: Helen Sjöholm / Gunilla Backman
Harry: Rennie Mirro Sarah: Sara Jangfeldt Susan: Linda
Olsson Peter: John Alexander Eriksson Jenny: Lisette T.
Pagler David: Lucas Krüger Jamie: Robert Fux Paul: Joel
Mauricio Almroth Larry: Rolf Lydahl Theo: Glenn Edell P.J:
David Alvefjord Andy: Olof Åhman Prästen: Pia Ternström
Ensemble: Ester Hedlund, Pia Ternström, Kitty Chan, James Lund,
Jonas Schlyter och Nikola Stankovic.
I torsdags var jag på genrepet av den helt nyskrivna musikalen Hazel – An Extravagant Musical. Det unga musikgeniet Henrik Langemyr har skrivit både musik, text, manus och regisserar även föreställningen. ”Hazel
– An Extravagant Musical” är berättelsen om relationen mellan
Henry – en extravagant, impulsiv och egocentrisk låtskrivare och
Hazel – en förnuftig, smart och jordnära bokmal. Deras
förhållande sätts på prov när Henry ges sitt livs möjlighet:
att få delta i låtskrivar-camp på det glamorösa lyxhotellet ”The
Rosewood London”. ”Hazel – An Extravagant Musical” berättar
om dessa två karaktärers känslor, hur de hanterar sin situation
och dåliga kommunikation, och från två olika perspektiv berättar
om ett onekligen problematiskt förhållande.
Foto: Henrik Langemyr
Medverkande: Hazel
– Frida Jokinen Henry – Teodor Wennö Zoey – Mikaela
Carlson Erin – Moa Alerås Amber The Narrator/Taylor – Emma
Pucek Ensemble – Elin Hägglöv Ensemble – Elin
Lycke Ensemble – Elina Holewa Chrona Ensemble – Elsa
Egnell Ensemble – Kim Bärzén.
Musikalen
är av nån oförklarlig anledning skriven på engelska, vilken den
även uppförs på. Styrkan ligger i de dryga 30 låtarna, som är
fantastisk skrivna av Henrik Langemyr. Vissa låtar påminner starkt
om vissa låtar från musikalen Hamilton. Några av mina favoriter är
An Extravagant Dispute, The Rosewood London, Hazel (Everything is all
about me), If i do it och akt ett slutet Rockstar Fairytale. Det är
synd att vi inte får uppleva en liveorkester, men med den stora
orkester som medverkar på inspelningarna, så förstår jag att det
är en omöjlighet.
Foto: Josephine
Mikael
Hansson och Per Brandels har gjort ett fint jobb med ljuset, som
lyser upp vackert i olika stämningsfärger. Carin Juborg har
smakfullt regisserat föreställningen med passande dansnummer. Många
i ensemblen är utbildade på Kulturama musikalartistutbildning,
Stockholms Musikalartist Utbildning eller Calle Flygare Teaterskola.
Favoriten är ändå huvudrollen Teodor Wennö, som jag tidigare sett
i Min vän Fascisten. En ung talangfull man, med både riktigt bra
skådespeleri och underbar sångröst.
Mikaela
Carlson, som spelar vännen Zoey, såg jag första gången i West End
Stockholms We Will Rock You förra året. Redan då överraskade hon
med sin säkra komiska tajming, som nu har blivit ännu starkare. Hon
är ett lyckopiller, som lyser upp scenen varje gång hon är på
den. Emma Pucek, som spelar både Amber (berättaren) och Taylor,
blir jag lika överraskad av varje gång jag ser och hör henne. Wow vilken
röst den kvinnan har, hon klarar allt från djupa mezzosånger till
höga soprantoner.
Just
nu är slutet väldigt abrupt och man saknar verkligen en slutsång.
Efter lite vidare bearbetning och hjälp av en utomstående
dramaturg, så tror jag att denna musikal kan bli riktigt bra. Det
sägs ju att: ”Great Musicals Aren’t Written, They’re
Rewritten”, vilket de bästa musikalerna som både Martin Guerre,
Carrie, Les Misérables, The Beautiful Game och inte minst RENT
gjort.
Foto: Josephine
Föreställningen
är ca 2 tim lång inkl paus och spelas på Ö2scenkonst Södermalm,
Götgatan 73.
Återstående
föreställningar är:
6
April kl. 15.00 6 April kl. 19.00 7 April kl. 15.00
12
April kl. 19.00 13 April kl. 15.00 13 April kl. 19.00
Jag var för
alldeles ung för att se Petra Nielsen på musikalscenen när hon
slog genom på Chinateatern på 90-talet. Jag har framför allt sett
henne i tv-serier, som Anna Holt och i olika nöjesprogram, som
Melodifestivalen, men även i mindre teateruppsättningar som 2:22
och Broarna i Madison County.
Petra – Ett liv
på scenen är en personlig, men inte privat, enmansshow, där Petra
framför allt koncentrerar sig på sitt liv på scenen. Hon håller
hårt på sin integritet och privata händelser som sin alkoholism,
familj och skilsmässa håller hon helt utanför showen, förutom i
ett fartfyllt dansnummer.
Vi får följa
Petra från starten som kattflicka på Chat Noir, via Pelle Svanslös
och Cats, vidare till West Side Story, Fame, Grease, fram till
höjdpunkten Chicago i Stockholm, London och New York. Även om vi
inte lärde känna privatpersonen Petra Nielsen, så fick vi följa
med både på och bakom kulisserna på showerna hon medverkat i.
Det är ändå
sång, dans och show som man främst kopplar namnet Petra Nielsen och
i denna drygt 1 timma och 15 minuter långa show, får man självklart
mycket av de båda. Men det är ändå i de komiska monologerna och
anekdoterna som styrkan ligger. Manuset är skrivet av Petra i nära
samarbete med Hans Marklund, som även stilfullt regisserar och
snyggt koreograferar föreställningen.
Olle Axén
ljussätter vackert föreställningen, Johan Mörck har elegant
arrangerat musiken och Magnus Flobecker har gjort de många smakfulla
och vackra kostymerna. Det är två nästintill utsålda
föreställningar kvar i Stockholm, innan Petra ska vidare ut på sin
Sverigeturné.
Medverkande och manus: Petra Nielsen Manus, regi och koreografi: Hans
Marklund Scenografi och kostym: Magnus Flobecker Ljus: Olle Axén Tekniker: Ebba Irestad Stillbilder: Peter Knutsson Producent: Daniel Sjöberg Musikarrangemang: Johan Mörk.
West
End Stockholm Musical Choir hade under helgen tre konserter på Kaskad i
Blackeberg, där de sjöng låtar från musikalerna Miss Saigon, Les
Misérables och Martin Guerre. Det är tre av mina absoluta
favoritmusikaler, så det var en självklarhet att se denna
uppsättning.
Konserten
bestod av 14 låtar från Les Misérables, 8 låtar från Miss Saigon
och 4 låtar från Martin Guerre. Konserten var ju i största drag en
körkonsert, men de hade även med sig ett tiotal solister.
Jag
skulle vilja framhålla Magnus Emke Eriksson och Martin Henriksson
Urech underbara tolkningar av Jean Valjean och Javert. Jag hade dock
hoppats på att de hade fått glänsa i solosångerna Bring him home
respektive Stars. Stars framfördes i stället i ett finstämt
körarrangemang, medan Bring him home hade strukits helt och hållet.
Magnus fick dock visa upp sin kraftiga sångkapacitet i Who am I från
Les Misérables och Martin Henriksson Urech likaså i Bui Doi från
Miss Saigon, som var en av höjdpunkterna i konserten.
Kalle
Thunell var annars den solisten som fick störst utrymme som de tre
huvudrollerna Chris, Marius och Martin Guerre. Jag hoppas verkligen
att de större teatrarna får upp ögonen för detta stjärnskott.
Likaså för Simon Holm som fick göra både Thui och The Engineer
från Miss Saigon, med både ett övertygande skådespeleri och
fantastisk sång.
Förutom
den ovannämnda höjdpunkten Bui Doi, så var det otroligt vackra
körarrangemanget av Bethlehem (The Holy Fight) från Martin Guerre
som både berörde och fastnade i minnet. Förutom Bethlehem så
sjöng de självaste signaturmelodin från Martin Guerre. Sedan valde
de att framföra Your Wedding Day, men jag hade i stället t.ex. valt
Working on the Land / Welcome to the land eller The Land of our
Fathers som redan är skrivna för kör. De valde också att göra
sånger både från 1996 och 1999 versionen av Martin Guerre, vilket
som musikalnörd är kul, men som nybörjare kanske förvirrande.
Konserten
hade en levande orkester med mycket blåsinstrument, under ledning av
Johannes Annfält. Detta var dessvärre både på gott och ont, då
musiken ibland överröstade sången. Maja Malm och Anders Hedlund
ledde oss genom handlingen i föreställningen, dock med en del små
faktafel som årtal och annat. Detta hade varit lätt att kolla upp
på Wikipedia, så det kändes bara som onödiga slarvfel.
Sedan
jag började sjunga i kör igen, så är det annorlunda att lyssna på
körkonserter, då jag lyssnar på ett helt annat sätt efter de
olika stämmorna. Jerry Adbo och Karen Bernardino har gjort ett
fantastiskt jobb med kören. Synd bara att inte alla körsångarna
hade lärt sig texterna utantill, då blandningen av papper, paddor,
mobiltelefoner och körhäften förstörde stämningen lite. Att
solisterna hade notböcker förstår jag, då de haft oerhört
kortare tid än de andra att lära sig texterna.
Trots
små anmärkningar var det två mycket trevliga timmar, som var värda
att åka långt ut i förorten för. Under konserten fick vi veta att
Martin Guerre kommer att sättas upp på West End igen under 2024
och om mindre än en månad så har West End Stockholm premiär på
sin helt nyskrivna musikal Hazel på Ö2 på Södermalm. I början på
nästa år har West End End Stockholm även premiär på musikalen
Shrek, på en än så länge hemlig teater.
Musikalen Wicked berättar historien
om vad som hände i landet Oz innan Dorothy kom dit, ur de båda
häxornas perspektiv. Hur de omaka vännerna Elphaba och Galinda fann
varandra, blev till den onda respektive den goda häxan och lyckades
besegra den elake trollkarlens tyranni. Det är en historia om
utanförskap, mod och kärlek, berättad med magi, fantasi och
fantastisk musik.
I höstas var det Sverigepremiär för
den största uppsättningen någonsin av Wicked – succémusikalen
som tagit världen med storm. Jag har älskat musiken från Wicked
länge och 2017 såg jag musikalen på West End i London, så det var
med skyhöga förväntningar jag besökte GöteborgsOperan i helgen.
GöteborgsOperan har nästan en dubbelt så stor orkester som Wicked
vanligtvis framförs med. Vid varje föreställning spelar 36
musiker och det märks, då föreställningen låter bättre än
någonsin. Detta har man den musikaliskt ansvariga och dirigenten
Björn Dobbelaere att tacka för.
Uppsättningen i Göteborg är den
största någonsin i Wickeds 20-åriga historia, med utökad
orkester, stor ensemble och hisnande scenlösningar. I huvudrollen
som Elphaba, den elaka häxan från
väst, debuterar blott 23-åriga Feline Andersson och
det gör hon verkligen med den äran. Hon har det röstomfång och
starka röst som krävs för rollen. Galinda, som blir till den goda
Glinda, sjungs av Anna Salonen har både en fin röst och den komiska
tajmingen som krävs.
Fast jag både sett föreställningen
tidigare och lyssnat på musiken, så var det först nu som jag
verkligen förstod den viktiga handlingen i Wicked. Jag vet inte om
det var för att föreställningen var översatt på svenska, eller
för att de förtydligat handlingen genom det visuella?
Som Samuel Harjanne, regissör skriver
i programmet: ”Musikalen fyller flera viktiga funktioner; den
lyfter fram två kvinnor och deras vänskap, den kommenterar rasism
och fördomar på ett insiktsfullt och nytt sätt, den varnar oss för
diktaturer och totalitarismens faror. Och den ifrågasätter
innebörden av orden god och ond. Elphaba, försöker göra den ena
goda gärningen efter den andra men betraktas ändå som ond, farlig
och frånstötande. Glinda, den goda häxan, anses vara godheten
förkroppsligad, trots att hennes sätt lämnar mycket att önska och
trots att hon ibland till och med är elak. Trollkarlen uppfinner en
gemensam fiende för att få mer makt och på så sätt lyckas han
styra hur invånarna i Oz behandlar landets minoriteter, såsom
djuren”.
En musikal som
detta behövs verkligen idag, då massmedia bestämmer
vilka som är goda respektive onda, se bara på konflikterna mellan
Palestina och Israel eller Ukraina och Ryssland. En musikal som står
upp för de annorlunda, utsatta, mobbade och minoriteter är
upplyftande, speciellt genom fantastisk musik och scenografi.
Första
aktens avslut Defying Gravity, här under namnet Spränga Gränserna,
är annars en stor favorit, men här hade de gjort en del underliga
konstnärliga val. Scenen innan utspelas helt och hållet på en bro
eller balkong upphängd högt över scenen, istället för att
använda sig av GöteborgsOperans fantastiskt stora scen, som de i
stället låter stå helt tom och öde. Och här kommer en stor
spoiler för er som ännu inte sett föreställningen;
I den
svenska uppsättningen flyger faktiskt Elphaba. På Broadway och West
End har de alltid använt en hiss där Elphaba hissas upp, men här
fästs hon i en anordning och flyger över hela publiken. Detta är
något jag har dubbla känslor för, dels var det magiskt att se
henne flyga över publiken och avsluta med en rökfylld smäll och
försvinna högt uppe i taket. Samtidigt såg man ju den så kallade
anordningen, vilket tog bort lite av magin och eftersom hela publiken
sitter och tittar upp i taket, så missar man samtidigt vad resten av
ensemblen gör på scenen.
Calle
Norléns översättning var över förväntan bra, även om det i
början var väldigt ovant att höra sångtexterna på svenska.
Niklas Elfvengrens ljusdesign är fantastisk, i många olika gröna
nyanser och Dennis Barkevalls ljuddesign likaså, då man tydligt hör
varenda ord som sjungs. Skulle man mot förmodan inte höra, så
textas föreställningen både på svenska och engelska. Gunilla
Olsson Karlssons koreografi känns avancerad och hon har gjort ett gigantiskt jobb med att koreografera ensemblen i alla stora
ensemblenummer. Takis scenografi och kostymdesign är otrolig, det
stora gröna hjulet eller O:et på scen är underbart och kostymerna
likaså. Även här i många nyanser av grönt, men även i cool
asymmetri, nya former och snygg patinering.
Regissören
Samuel Harjanne är internationellt verksam som musikalregissör. Han
kommer från Finland, bor i Köpenhamn och har arbetat i norra Europa
och Storbritannien. Under de senaste åren
har Harjanne blivit en av de mest populära musikalregissörerna i
Finland. Jag hoppas att få se mer av denna fantastiska regissör i
framtiden.
De
flesta i ensemblen är nya bekantskaper för mig och förutom de
redan nämnda huvudrollerna Feline Andersson och Anna Salonen, så
är det Ole Forsberg och David Lundqvist som lysande spelade
självaste Trollkarlen från Oz respektive professorn och geten Dr
Dillamond, som jag tidigare kände till.
Jag
rekommenderar alla att åka till Göteborg och se en fantastisk
föreställning, antingen över en helg, eller så gör man som jag
och bara åker tur och retur över dagen. Detta är en svensk
föreställning som ni absolut inte vill missa.
Wicked
spelas den 16 september 2023 till den 24 april 2024 på
GöteborgsOperan.
Upplev känslornas kraft när Campus VRG och VRG Sundbybergs estetelever presenterar årets musikal Spring Awakening:
Spring
Awakening är en Tony Award-vinnande musikal, baserad på boken med
samma namn av Frank Wedekind. Publiken får följa en grupp ungdomar
i en liten tysk by under slutet av 1800-talet. Deras yttre tillvaro
präglas av strikta regler, skapade av auktoritära vuxna.
Ungdomarnas inre liv, tankar och känslor genom sång- och dansnummer
med modernt uttryck. Kontrasten mellan kammarspel och rock
resulterade i succé på Broadwaypremiären 2006 och året därpå
belönades Spring Awakening med 8 Tonys, inklusive priset för bästa
musikal.
Jag
har sett nästan alla musikaler som VRG har satt upp sedan 2009 på
Maximteatern och senare år på Dieselverkstaden. De har varje år
hållit skyhög kvalité, 2024 års uppsättning av Spring Awakening
är inget undantag.
I
år är det verkligen en stor ensemble med 13 dansare, 11 större
ungdomsroller, 13 mindre vuxenroller och 7 personer i övrig
ensemble. Killgruppen med Melchoir och Moritz i spetsen är klädda i
snygga skoluniformer, som verkar ha inspirerats av skoluniformerna i
Netflix serien Young Royals. Medan tjejgruppen med Wendla och Ilse i
spetsen är klädda i mamelucker och knälånga klänningar i olika
färger. Kostymerna är gjorda av en stor ungdomsgrupp på 11
personer.
Det
var intressant att se Oskar Norgren som Melchoir, då jag tidigare
sett honom i många av Kålle Gunnarssons familjeföreställningar på
Intiman, nu allra senast som Jonathan i Bröderna Lejonhjärta. Jag
har sett honom utvecklats som skådespelare och det har hänt mycket
under dessa 7 år.
Jag
har tidigare sett både SMU's, S:t Eriks och West End Stockholms
versioner av musikalen och det är en knepig musikal som är svår
att göra rättvis. Den innehåller många viktiga teman som ska
hinnas med på kort tid. Att på två timmar hinna ta upp både
sexualitet, kärlek, självmord, graviditet, abort, homosexualitet,
misshandel, incest, orättvisor och misslyckanden blir bitvis tungt
och slutet en aning forcerat. Nu innehåller musikalen som tur är
också 20 fantastiska låtar som är Spring Awakenings egentliga
styrka.
Jag
upplevde VRG's version lite mindre sexig och lite mer snäll i
språket än vad den vanligtvis kan vara. De hade även tonat ner
ordentligt på både Ilses och Marthas misshandel och eventuella
incest, som här bara antyds. Även scenen där Wendla vill bli
slagen är mycket mindre våldsam än i original. Detta tror jag dock
är ett aktivt val av Malin Hasselquist som har bearbetat och
regisserat föreställningen tillsammans med regiassistent David
Jenefors och produktions assistent Filippa Mars.
Ibland
kom ensemble och dansare in i moderna kläder för att ge en
blinkning till nutiden och jag skulle önskat att de använt sig ännu
mer av detta. Många teman och dilemman i föreställningen är
aktuella än idag, vilket är spännande i sig, för tänk att en
berättelse som skrevs 1891 är lika aktuell än idag. Det enda som
förhoppning förändrats är att tjejer i tonåren förhoppningsvis
redan vet hur de får barn, innan de har sex.
Det
är inte mycket kulisser eller scenografi i föreställningen,
förutom några bänkar, stolar och ett stort upplyst träd i
bakgrunden, vilket ibland känns lite tomt på Dieselverkstadens
stora svarta scen. Detta gör att jag ibland saknar Maximteaterns
lite mer intima scen. Som vanligt bjuder VRG på en liveorkester, i
år en stor 9-manna orkester med mycket gitarr, trummor och piano.
Det
är i stämsången och i ensemblenumren som årets föreställning
verkligen lyfter och ungdomarna får briljera fullt ut. Så skynda
dig att boka, då föreställningarna snabbt blir utsålda!
Jennie
Backman 2024-01-15
Speldatum:
Lördag
13 jan kl. 19.00 Söndag
14 jan kl. 13.00 Söndag
14 jan kl. 19.00 Torsdag
18 jan kl. 19.00 Slutsåld Fredag
19 jan kl.19.00 Lördag 20 jan kl.13.00 Extrainsatt Lördag
20 jan kl.19.00 Slutsåld
.png)
