Hazel – An Extravagant Musical med West End Stockholm 2024-04-04

I torsdags var jag på genrepet av den helt nyskrivna musikalen Hazel – An Extravagant Musical. Det unga musikgeniet Henrik Langemyr har skrivit både musik, text, manus och regisserar även föreställningen.

”Hazel – An Extravagant Musical” är berättelsen om relationen mellan Henry – en extravagant, impulsiv och egocentrisk låtskrivare och Hazel – en förnuftig, smart och jordnära bokmal. Deras förhållande sätts på prov när Henry ges sitt livs möjlighet: att få delta i låtskrivar-camp på det glamorösa lyxhotellet ”The Rosewood London”. ”Hazel – An Extravagant Musical” berättar om dessa två karaktärers känslor, hur de hanterar sin situation och dåliga kommunikation, och från två olika perspektiv berättar om ett onekligen problematiskt förhållande.

Foto: Henrik Langemyr

Medverkande:
Hazel – Frida Jokinen
Henry – Teodor Wennö
Zoey – Mikaela Carlson
Erin – Moa Alerås
Amber The Narrator/Taylor – Emma Pucek
Ensemble – Elin Hägglöv
Ensemble – Elin Lycke
Ensemble – Elina Holewa Chrona
Ensemble – Elsa Egnell
Ensemble – Kim Bärzén.

Musikalen är av nån oförklarlig anledning skriven på engelska, vilken den även uppförs på. Styrkan ligger i de dryga 30 låtarna, som är fantastisk skrivna av Henrik Langemyr. Vissa låtar påminner starkt om vissa låtar från musikalen Hamilton. Några av mina favoriter är An Extravagant Dispute, The Rosewood London, Hazel (Everything is all about me), If i do it och akt ett slutet Rockstar Fairytale. Det är synd att vi inte får uppleva en liveorkester, men med den stora orkester som medverkar på inspelningarna, så förstår jag att det är en omöjlighet.

Foto: Josephine

Mikael Hansson och Per Brandels har gjort ett fint jobb med ljuset, som lyser upp vackert i olika stämningsfärger. Carin Juborg har smakfullt regisserat föreställningen med passande dansnummer. Många i ensemblen är utbildade på Kulturama musikalartistutbildning, Stockholms Musikalartist Utbildning eller Calle Flygare Teaterskola. Favoriten är ändå huvudrollen Teodor Wennö, som jag tidigare sett i Min vän Fascisten. En ung talangfull man, med både riktigt bra skådespeleri och underbar sångröst. 

Mikaela Carlson, som spelar vännen Zoey, såg jag första gången i West End Stockholms We Will Rock You förra året. Redan då överraskade hon med sin säkra komiska tajming, som nu har blivit ännu starkare. Hon är ett lyckopiller, som lyser upp scenen varje gång hon är på den. Emma Pucek, som spelar både Amber (berättaren) och Taylor, blir jag lika överraskad av varje gång jag ser och hör henne. Wow vilken röst den kvinnan har, hon klarar allt från djupa mezzosånger till höga soprantoner.

Just nu är slutet väldigt abrupt och man saknar verkligen en slutsång. Efter lite vidare bearbetning och hjälp av en utomstående dramaturg, så tror jag att denna musikal kan bli riktigt bra. Det sägs ju att: ”Great Musicals Aren’t Written, They’re Rewritten”, vilket de bästa musikalerna som både Martin Guerre, Carrie, Les Misérables, The Beautiful Game och inte minst RENT gjort.

Foto: Josephine

Föreställningen är ca 2 tim lång inkl paus och spelas på Ö2scenkonst Södermalm, Götgatan 73.

Återstående föreställningar är:

6 April kl. 15.00
6 April kl. 19.00
7 April kl. 15.00

12 April kl. 19.00
13 April kl. 15.00
13 April kl. 19.00

Jennie Backman 2024-04-06

Hemsida: http://www.westendstockholm.se/hazel/
Biljetter: https://nortic.se/ticket/event/52978
Musiken på Spotify: https://open.spotify.com/album/3DLXCeownE2LylLpqWjVyO
En timmes versionen på YouTube: https://www.youtube.com/watch?v=BA2KMlttKXo

Foto: Josephine

Petra – Ett liv på scenen på Kilen, Kulturhuset, Stadsteatern 2024-03-22

Jag var för alldeles ung för att se Petra Nielsen på musikalscenen när hon slog genom på Chinateatern på 90-talet. Jag har framför allt sett henne i tv-serier, som Anna Holt och i olika nöjesprogram, som Melodifestivalen, men även i mindre teateruppsättningar som 2:22 och Broarna i Madison County.

Petra – Ett liv på scenen är en personlig, men inte privat, enmansshow, där Petra framför allt koncentrerar sig på sitt liv på scenen. Hon håller hårt på sin integritet och privata händelser som sin alkoholism, familj och skilsmässa håller hon helt utanför showen, förutom i ett fartfyllt dansnummer.

Vi får följa Petra från starten som kattflicka på Chat Noir, via Pelle Svanslös och Cats, vidare till West Side Story, Fame, Grease, fram till höjdpunkten Chicago i Stockholm, London och New York. Även om vi inte lärde känna privatpersonen Petra Nielsen, så fick vi följa med både på och bakom kulisserna på showerna hon medverkat i.

Det är ändå sång, dans och show som man främst kopplar namnet Petra Nielsen och i denna drygt 1 timma och 15 minuter långa show, får man självklart mycket av de båda. Men det är ändå i de komiska monologerna och anekdoterna som styrkan ligger. Manuset är skrivet av Petra i nära samarbete med Hans Marklund, som även stilfullt regisserar och snyggt koreograferar föreställningen.

Olle Axén ljussätter vackert föreställningen, Johan Mörck har elegant arrangerat musiken och Magnus Flobecker har gjort de många smakfulla och vackra kostymerna. Det är två nästintill utsålda föreställningar kvar i Stockholm, innan Petra ska vidare ut på sin Sverigeturné.

Foto: Annette Stolt

Jennie Backman 2024-03-23

Hemsida: https://www.petranielsen.se/
Turné: https://www.riksteatern.se/forestallningar/petra---ett-liv-pa-scenen/
Kulturhuset: https://kulturhusetstadsteatern.se/teater/petra-ett-liv-pa-scenen

Medverkande och manus: Petra Nielsen
Manus, regi och koreografi: Hans Marklund
Scenografi och kostym: Magnus Flobecker
Ljus: Olle Axén
Tekniker: Ebba Irestad
Stillbilder: Peter Knutsson
Producent: Daniel Sjöberg
Musikarrangemang: Johan Mörk.

Foto: Peter Knutsson

Do you hear the people sing – en Tribute till Boublil & Schönberg 2024-03-16

West End Stockholm Musical Choir hade under helgen tre konserter på Kaskad i Blackeberg, där de sjöng låtar från musikalerna Miss Saigon, Les Misérables och Martin Guerre. Det är tre av mina absoluta favoritmusikaler, så det var en självklarhet att se denna uppsättning.

Konserten bestod av 14 låtar från Les Misérables, 8 låtar från Miss Saigon och 4 låtar från Martin Guerre. Konserten var ju i största drag en körkonsert, men de hade även med sig ett tiotal solister.

Jag skulle vilja framhålla Magnus Emke Eriksson och Martin Henriksson Urech underbara tolkningar av Jean Valjean och Javert. Jag hade dock hoppats på att de hade fått glänsa i solosångerna Bring him home respektive Stars. Stars framfördes i stället i ett finstämt körarrangemang, medan Bring him home hade strukits helt och hållet. Magnus fick dock visa upp sin kraftiga sångkapacitet i Who am I från Les Misérables och Martin Henriksson Urech likaså i Bui Doi från Miss Saigon, som var en av höjdpunkterna i konserten.

Kalle Thunell var annars den solisten som fick störst utrymme som de tre huvudrollerna Chris, Marius och Martin Guerre. Jag hoppas verkligen att de större teatrarna får upp ögonen för detta stjärnskott. Likaså för Simon Holm som fick göra både Thui och The Engineer från Miss Saigon, med både ett övertygande skådespeleri och fantastisk sång.

Förutom den ovannämnda höjdpunkten Bui Doi, så var det otroligt vackra körarrangemanget av Bethlehem (The Holy Fight) från Martin Guerre som både berörde och fastnade i minnet. Förutom Bethlehem så sjöng de självaste signaturmelodin från Martin Guerre. Sedan valde de att framföra Your Wedding Day, men jag hade i stället t.ex. valt Working on the Land / Welcome to the land eller The Land of our Fathers som redan är skrivna för kör. De valde också att göra sånger både från 1996 och 1999 versionen av Martin Guerre, vilket som musikalnörd är kul, men som nybörjare kanske förvirrande.

Konserten hade en levande orkester med mycket blåsinstrument, under ledning av Johannes Annfält. Detta var dessvärre både på gott och ont, då musiken ibland överröstade sången. Maja Malm och Anders Hedlund ledde oss genom handlingen i föreställningen, dock med en del små faktafel som årtal och annat. Detta hade varit lätt att kolla upp på Wikipedia, så det kändes bara som onödiga slarvfel.

Sedan jag började sjunga i kör igen, så är det annorlunda att lyssna på körkonserter, då jag lyssnar på ett helt annat sätt efter de olika stämmorna. Jerry Adbo och Karen Bernardino har gjort ett fantastiskt jobb med kören. Synd bara att inte alla körsångarna hade lärt sig texterna utantill, då blandningen av papper, paddor, mobiltelefoner och körhäften förstörde stämningen lite. Att solisterna hade notböcker förstår jag, då de haft oerhört kortare tid än de andra att lära sig texterna.

Trots små anmärkningar var det två mycket trevliga timmar, som var värda att åka långt ut i förorten för. Under konserten fick vi veta att Martin Guerre kommer att sättas upp på West End igen under 2024 och om mindre än en månad så har West End Stockholm premiär på sin helt nyskrivna musikal Hazel på Ö2 på Södermalm. I början på nästa år har West End End Stockholm även premiär på musikalen Shrek, på en än så länge hemlig teater.

Hemsida: https://www.westendstockholm.se/ 

Jennie Backman 2024-03-18

Bethlehem från Martin Guerre

Stars från Les Misérables

Wicked på GöteborgsOperan 2024-01-20

 Musikalen Wicked berättar historien om vad som hände i landet Oz innan Dorothy kom dit, ur de båda häxornas perspektiv. Hur de omaka vännerna Elphaba och Galinda fann varandra, blev till den onda respektive den goda häxan och lyckades besegra den elake trollkarlens tyranni. Det är en historia om utanförskap, mod och kärlek, berättad med magi, fantasi och fantastisk musik.

I höstas var det Sverigepremiär för den största uppsättningen någonsin av Wicked – succémusikalen som tagit världen med storm. Jag har älskat musiken från Wicked länge och 2017 såg jag musikalen på West End i London, så det var med skyhöga förväntningar jag besökte GöteborgsOperan i helgen. GöteborgsOperan har nästan en dubbelt så stor orkester som Wicked vanligtvis framförs med. Vid varje föreställning spelar 36 musiker och det märks, då föreställningen låter bättre än någonsin. Detta har man den musikaliskt ansvariga och dirigenten Björn Dobbelaere att tacka för.

Uppsättningen i Göteborg är den största någonsin i Wickeds 20-åriga historia, med utökad orkester, stor ensemble och hisnande scenlösningar. I huvudrollen som Elphaba, den elaka häxan från väst, debuterar blott 23-åriga Feline Andersson och det gör hon verkligen med den äran. Hon har det röstomfång och starka röst som krävs för rollen. Galinda, som blir till den goda Glinda, sjungs av Anna Salonen har både en fin röst och den komiska tajmingen som krävs.

Fast jag både sett föreställningen tidigare och lyssnat på musiken, så var det först nu som jag verkligen förstod den viktiga handlingen i Wicked. Jag vet inte om det var för att föreställningen var översatt på svenska, eller för att de förtydligat handlingen genom det visuella?

Som Samuel Harjanne, regissör skriver i programmet: ”Musikalen fyller flera viktiga funktioner; den lyfter fram två kvinnor och deras vänskap, den kommenterar rasism och fördomar på ett insiktsfullt och nytt sätt, den varnar oss för diktaturer och totalitarismens faror. Och den ifrågasätter innebörden av orden god och ond. Elphaba, försöker göra den ena goda gärningen efter den andra men betraktas ändå som ond, farlig och frånstötande. Glinda, den goda häxan, anses vara godheten förkroppsligad, trots att hennes sätt lämnar mycket att önska och trots att hon ibland till och med är elak. Trollkarlen uppfinner en gemensam fiende för att få mer makt och på så sätt lyckas han styra hur invånarna i Oz behandlar landets minoriteter, såsom djuren”.

En musikal som detta behövs verkligen idag, då massmedia bestämmer vilka som är goda respektive onda, se bara på konflikterna mellan Palestina och Israel eller Ukraina och Ryssland. En musikal som står upp för de annorlunda, utsatta, mobbade och minoriteter är upplyftande, speciellt genom fantastisk musik och scenografi.

Första aktens avslut Defying Gravity, här under namnet Spränga Gränserna, är annars en stor favorit, men här hade de gjort en del underliga konstnärliga val. Scenen innan utspelas helt och hållet på en bro eller balkong upphängd högt över scenen, istället för att använda sig av GöteborgsOperans fantastiskt stora scen, som de i stället låter stå helt tom och öde. Och här kommer en stor spoiler för er som ännu inte sett föreställningen;

I den svenska uppsättningen flyger faktiskt Elphaba. På Broadway och West End har de alltid använt en hiss där Elphaba hissas upp, men här fästs hon i en anordning och flyger över hela publiken. Detta är något jag har dubbla känslor för, dels var det magiskt att se henne flyga över publiken och avsluta med en rökfylld smäll och försvinna högt uppe i taket. Samtidigt såg man ju den så kallade anordningen, vilket tog bort lite av magin och eftersom hela publiken sitter och tittar upp i taket, så missar man samtidigt vad resten av ensemblen gör på scenen.

Calle Norléns översättning var över förväntan bra, även om det i början var väldigt ovant att höra sångtexterna på svenska. Niklas Elfvengrens ljusdesign är fantastisk, i många olika gröna nyanser och Dennis Barkevalls ljuddesign likaså, då man tydligt hör varenda ord som sjungs. Skulle man mot förmodan inte höra, så textas föreställningen både på svenska och engelska. Gunilla Olsson Karlssons koreografi känns avancerad och hon har gjort ett gigantiskt jobb med att koreografera ensemblen i alla stora ensemblenummer. Takis scenografi och kostymdesign är otrolig, det stora gröna hjulet eller O:et på scen är underbart och kostymerna likaså. Även här i många nyanser av grönt, men även i cool asymmetri, nya former och snygg patinering.

Regissören Samuel Harjanne är internationellt verksam som musikalregissör. Han kommer från Finland, bor i Köpenhamn och har arbetat i norra Europa och Storbritannien. Under de senaste åren har Harjanne blivit en av de mest populära musikalregissörerna i Finland. Jag hoppas att få se mer av denna fantastiska regissör i framtiden.

De flesta i ensemblen är nya bekantskaper för mig och förutom de redan nämnda huvudrollerna Feline Andersson och Anna Salonen, så är det Ole Forsberg och David Lundqvist som lysande spelade självaste Trollkarlen från Oz respektive professorn och geten Dr Dillamond, som jag tidigare kände till.

Jag rekommenderar alla att åka till Göteborg och se en fantastisk föreställning, antingen över en helg, eller så gör man som jag och bara åker tur och retur över dagen. Detta är en svensk föreställning som ni absolut inte vill missa.

Wicked spelas den 16 september 2023 till den 24 april 2024 på GöteborgsOperan.

Jennie Backman 2024-01-22
Foto: Lennart Sjöberg

Hemsida och biljetter: https://www.opera.se/forestallningar/sasong-2023-2024/wicked/

Genrep av VRG's version av Spring Awakening på Dieseselverkstan 2024-01-13

Upplev känslornas kraft när Campus VRG och VRG Sundbybergs estetelever presenterar årets musikal Spring Awakening:

Spring Awakening är en Tony Award-vinnande musikal, baserad på boken med samma namn av Frank Wedekind. Publiken får följa en grupp ungdomar i en liten tysk by under slutet av 1800-talet. Deras yttre tillvaro präglas av strikta regler, skapade av auktoritära vuxna. Ungdomarnas inre liv, tankar och känslor genom sång- och dansnummer med modernt uttryck. Kontrasten mellan kammarspel och rock resulterade i succé på Broadwaypremiären 2006 och året därpå belönades Spring Awakening med 8 Tonys, inklusive priset för bästa musikal.

Jag har sett nästan alla musikaler som VRG har satt upp sedan 2009 på Maximteatern och senare år på Dieselverkstaden. De har varje år hållit skyhög kvalité, 2024 års uppsättning av Spring Awakening är inget undantag.

I år är det verkligen en stor ensemble med 13 dansare, 11 större ungdomsroller, 13 mindre vuxenroller och 7 personer i övrig ensemble. Killgruppen med Melchoir och Moritz i spetsen är klädda i snygga skoluniformer, som verkar ha inspirerats av skoluniformerna i Netflix serien Young Royals. Medan tjejgruppen med Wendla och Ilse i spetsen är klädda i mamelucker och knälånga klänningar i olika färger. Kostymerna är gjorda av en stor ungdomsgrupp på 11 personer.

Det var intressant att se Oskar Norgren som Melchoir, då jag tidigare sett honom i många av Kålle Gunnarssons familjeföreställningar på Intiman, nu allra senast som Jonathan i Bröderna Lejonhjärta. Jag har sett honom utvecklats som skådespelare och det har hänt mycket under dessa 7 år.

Jag har tidigare sett både SMU's, S:t Eriks och West End Stockholms versioner av musikalen och det är en knepig musikal som är svår att göra rättvis. Den innehåller många viktiga teman som ska hinnas med på kort tid. Att på två timmar hinna ta upp både sexualitet, kärlek, självmord, graviditet, abort, homosexualitet, misshandel, incest, orättvisor och misslyckanden blir bitvis tungt och slutet en aning forcerat. Nu innehåller musikalen som tur är också 20 fantastiska låtar som är Spring Awakenings egentliga styrka.

Jag upplevde VRG's version lite mindre sexig och lite mer snäll i språket än vad den vanligtvis kan vara. De hade även tonat ner ordentligt på både Ilses och Marthas misshandel och eventuella incest, som här bara antyds. Även scenen där Wendla vill bli slagen är mycket mindre våldsam än i original. Detta tror jag dock är ett aktivt val av Malin Hasselquist som har bearbetat och regisserat föreställningen tillsammans med regiassistent David Jenefors och produktions assistent Filippa Mars.

Ibland kom ensemble och dansare in i moderna kläder för att ge en blinkning till nutiden och jag skulle önskat att de använt sig ännu mer av detta. Många teman och dilemman i föreställningen är aktuella än idag, vilket är spännande i sig, för tänk att en berättelse som skrevs 1891 är lika aktuell än idag. Det enda som förhoppning förändrats är att tjejer i tonåren förhoppningsvis redan vet hur de får barn, innan de har sex.

Det är inte mycket kulisser eller scenografi i föreställningen, förutom några bänkar, stolar och ett stort upplyst träd i bakgrunden, vilket ibland känns lite tomt på Dieselverkstadens stora svarta scen. Detta gör att jag ibland saknar Maximteaterns lite mer intima scen. Som vanligt bjuder VRG på en liveorkester, i år en stor 9-manna orkester med mycket gitarr, trummor och piano.

Det är i stämsången och i ensemblenumren som årets föreställning verkligen lyfter och ungdomarna får briljera fullt ut. Så skynda dig att boka, då föreställningarna snabbt blir utsålda!

Jennie Backman 2024-01-15

Speldatum:

Lördag 13 jan kl. 19.00
Söndag 14 jan kl. 13.00
Söndag 14 jan kl. 19.00
Torsdag 18 jan kl. 19.00 Slutsåld
Fredag 19 jan kl.19.00
Lördag 20 jan kl.13.00 Extrainsatt
Lördag 20 jan kl.19.00 Slutsåld

Hemsida: https://vrskolor.se/vrg-musikalen-2024-spring-awakening
Biljetter: https://billetto.se/search?text=Spring+Awakening

Stjärnjul i Filadelfia Convention Center 2023-12-16

Stjärnjul är en årligt återkommande julkonsert som arrangeras och produceras i ideell regi av körerna The EntertainMen och Rönninge Show Chorus. Denna gnistrande och glimrande upplevelse äger rum på Filadelfia Convention Center i Stockholm, och lockar varje år tusentals förväntansfulla besökare.

I år gästades konserterna av West End-stjärnan Kerry Ellis, artisten Andreas Johnson, fler än 150 körsångare samt en stor orkester under ledning av Johan Landqvist.

Det är verkligen en lyx att ha en stjärna som Kerry Ellis i Sverige, hon förhöjde verkligen konserten med sin vackra och starka stämma. Några av hennes höjdpunkter var hennes underbara versioner av Anthem, Somebody to love, Air och Adams Julsång, där hon till och med sjöng några strofer på svenska.

Andreas Johnson är egentligen ingen favorit, men hans versioner av Vintersaga och Gröna Linjens Lucia var riktigt fina. Dock tycker jag att han kunde bjudit till lite och haft något annat än en svart T-shirt och svarta jeans under en hel julkonsert. Kerry Ellis hade minst tre olika klädbyten och glittrade som en julkula.

.

Jag tycker The EntertainMen och Rönninge Show Chorus är som allra bäst när de bjuder på sig själva i de lite mer snabba och komiska låtarna som Tänd ett ljus, Staffansmedley, Folkjulsmedley, Disneymedley och i det avslutande numret The Greatest Show/Come Alive.

Det är synd att de i år valde att inte sälja ett tryckt program, då det hade varit roligt att följa med i den långa låtlistan. I år var det en väldigt lång konsert på närmare trettio låtar. 2,5 timme utan paus är lång tid att sitta ner, speciellt på Filadelfias dåliga sittplatser.

Filadelfia har tydligen renoverats de senaste åren, men det var inget som märktes på den oerhört varma och kvalmiga luften, helt utan syre. Det hade verkligen behövts en paus både för att sträcka på på ben och rygg och för att ta en nypa frisk luft, då det runt låt tjugo började vara svårt att hålla koncentrationen uppe.

Jennie Backman 2023-12-18

Hemsidor:
https://stjarnjul.se/
https://entertainmen.se/
https://ronningeshow.com/
https://kerryellis.com/

Tomtemor är fru till Tomtefar – En julmusikal för vuxna – En fiktiv sann historia om hur julen kom till

I denna jazziga källarmusikal får vi följa Katrin och hennes vänner i föreningen Nystana på deras resa från hobbyverksamhet till att bli julens stora hjältar. Eller vem var det egentligen som blev hjälten?

Sture Walz musikaler grundades 2018 utav kompositören och jazzpianisten Marcus Sturewall. Det första projektet, Vi ses i Filipstad - en musikal om ensamhet, lanserades våren 2020 på bolagets Youtubekanal.

Härom veckan låg jag sjuk i influensa och fick en förfrågan om jag ville komma på en nyskriven föreställning av Sture Walz musikaler om Tomtemor. Musikalens 10 låtar fanns redan på Spotify, så jag lyssnade igenom dem och bestämde mig sedan för att boka in en kväll i slutet på förra veckan.

Det är en kort musikal på 1 timme och 20 minuter, med manus och regi av Matilda Bördin och text och musik av Marcus Sturewall. I de fyra rollerna ser vi kvinnorna Ida Breimo, Stina Gunnarsson, Ida Löfholm och Jessie Lewis Skoglund. Orkestern består av kvartetten Sara Hermansson, Amanda Karström, Fredrik Edholm och Marcus Sturewall.

Trots den lilla orkestern så överröstade den dessvärre ibland sången och det var bitvis svårt att uppfatta de mycket underfundiga texterna. Musiken var annars väldigt bra, välkomponerad och medryckande.

En bit in i föreställningen var det en kortare paus med glögg och pepparkakor. Organisationen runt detta var dock inte det bästa, då jag som satt längst fram inte såg en skymt av glöggen, som tydligen de bakre raderna fick.

Ida Breimo har jag tidigare sett i Pippi på Cirkus, så det var roligt att se henne i en mer vuxen roll. Hon har en vacker sångröst och tillsammans med Stina, Ida och Jessie blir det mycket fin stämsång. De fyra kvinnorna spelade tillsammans flera olika roller, som de galant gled ut och in i, genom små medel som en kavaj eller hatt.

Många av Sturewalls texter är småroliga och tillsammans med Bördins feministiska manus blir det en trivsam liten föreställning, som endast spelades 7 föreställningar i år, så jag hoppas den får komma tillbaka jul efter jul.

Jennie Backman 2023-12-18

Hemsida: https://www.sturewalzmusikaler.se/
Spotify: https://open.spotify.com/album/3bBpTN2tJChVC4CgXhzwB6?si=UWmcNoQ2RMe_OsfwH_Y4zA