Karoliner är en ny svensk historisk musikal med stor potential. Ett ambitiöst projekt om krig, idealism och verklighet.
Redan i inledningen märks hur starkt projektet är förankrat i skaparen Jonathan Sandbloms egen resa: idén föddes när han såg Jernbanan på Uppsala stadsteater. Samtidigt bar han med sig intrycken från Magnus Västerbros Tyrannens tid.
Kombinationen av teaterns kraft och historiens mörker har blivit grunden till ett verk som vill skildra stormaktstiden utan romantik.
Handlingen tar sin början tidigt år 1700 när Sverige, efter tjugo år av fred, plötsligt attackeras av Polen, Danmark och Ryssland. Studenten Lars (Lukas Wollter Majczuk) skriver in sig direkt i armén, hungrig på att göra karriär, men stoppas snabbt av generalen Carl Piper (Janne Gustavsson) som mest ser honom som en oerfaren krigsivrare. Lars enda chans skulle vara om självaste Karl XII (Felix Gardner) fick upp ögonen för honom. Hans studiekamrat Johan (Emil Wollter Majczuk) är lika ivrig att slåss som frivillig, men hans far (Benny Odervång) förbjuder honom och menar att Johan inte har något att hämta i ett krig och istället borde ägna sig åt sina studier.
Samtidigt sprids nyheten om kriget långsamt genom Sverige, och när våren nalkas har den ännu inte nått det omålade soldattorpet där Nils (Markus Karlsson) bor. En dag går pigan Frida (Vendela Bergamoni) förbi hans torp. Nils blir förälskad direkt men förödmjukas när Frida säger att hans torp hade passat bättre i rött – en färg reserverad för de högsta generalerna. Hans skojfriske vän Claes (Sebastian Olsson) ger honom då ett oseriöst råd som Nils verkligen inte borde följa. Det är en enkel men effektiv scen som visar hur kriget letar sig in i människors liv långt innan de själva förstått vad som är på väg att hända.
Det är ett stort persongalleri, ibland kanske lite för stort. Jag märker att vissa scener tappar fokus när många karaktärer ska få plats, och föreställningen är aningen lång – cirka 2 timmar och 50 minuter inklusive paus. Men samtidigt ger det en känsla av ett helt samhälle i rörelse, där både bönder, soldater, fogdar och kungligheter dras in i samma katastrof. Det är ett ambitiöst grepp, och jag uppskattar att musikalen vågar sträcka sig bortom den traditionella huvudrollsstrukturen.
Musiken är en av föreställningens styrkor. Flera melodier är riktigt fina och fastnar direkt, och jag känner att det finns en tydlig musikalisk vision bakom verket. Skådespeleri och sång är ibland ojämna – professionellt emellanåt, amatörmässigt vid andra tillfällen – men det är också en del av charmen med att se ett verk i sin allra första form. Jag tycker att det är en positiv och lärorik upplevelse, just för att man får se potentialen innan den är färdig.
Kostymerna och uniformerna var snygga och välgjorda, inlånade från Smålands Karoliner och Margot Lande.
Produktionsteamet bidrar starkt till helheten: Jonathan Sandblom (musik, manus och regi), Janne Gustavsson (regi), Susanna Englund Nygren (koreografi), Edwin Killick (ljus), Isac Nilsson och Peter Naglitsch (ljud) samt musikerna Marie Vadre, Gerd Vaaltkevica och Benny Odervång. Tillsammans skapar de en föreställning som redan nu har en tydlig identitet.
Under föreställningen tänker jag flera gånger på andra svenska verk som rör sig i liknande historiska landskap, som Kristina från Duvemåla, Riksteaterns Bläck & Blod och Dramatens Carolus Rex. Karoliner placerar sig någonstans mitt emellan dessa, men med en egen ton – mer rå, mer direkt och tydligt driven av en enskild skapare som verkligen vill berätta något.
Som helhet är Karoliner lite ojämn, lite för lång och ibland överlastad med karaktärer. Men den har hjärta, ambition och en tydlig vilja att skildra en epok som ofta framställts alltför storslaget. Jag lämnar salongen med känslan av att jag sett början på något som kan växa. Med mer bearbetning, mer koncentration och fortsatt utveckling kan det här absolut bli en musikal som når större sammanhang om några år.
Och det är just det som gör upplevelsen så rolig: att få se potentialen innan den blommar fullt ut. Karoliner är inte färdig – men den är på väg. Och jag är glad att jag fick se den redan nu.
https://teaterverket.se/karoliner/
https://kulturbiljetter.se/evenemang/8995/karoliner/
https://www.instagram.com/karolinermusikalen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar