Musikalkalendern: RENT i Uppsala

Rent är en amerikansk musikal som utspelar sig i slutet av 1980 talet och början av 1990 talet. Den handlar om några socialt utstötta personer som bor på ett loft i ett rivningshus i Alphabet City i New York och berättar historien om en grupp vänner som kämpar med motgångarna i livet. Musikalen skildrar kärlek, vänskap och kreativitet i skuggan av fattigdom och hemlöshet, samtidigt som HIV/AIDS epidemin påverkar flera av rollfigurerna. Den är en moderniserad version av Giacomo Puccinis opera La bohème.

Musikalen hade världspremiär på Broadway 1996, så i år firar den 30 år. RENT har, sedan jag såg originaluppsättningen i Sverige 2001, varit en favoritmusikal. Sedan dess har jag sett många skol-, amatör-, semiprofessionella och professionella uppsättningar. Tidigare i år skulle det sättas upp ytterligare en uppsättning, denna gång i Örebro, men på grund av flera omständigheter ställdes den in. När jag sedan upptäckte att EldeenJohanssons hyllade produktion av RENT, som senast sattes upp i Malmö hösten 2024, skulle komma till Uppsala i augusti, var det en självklarhet att åka dit och se den.

EldeenJohansson kallar uppsättningen en konsertversion, men eftersom RENT nästan alltid spelas avskalat, med alla skådespelare på scenen och med en stor byggnadsställning i bakgrunden, blir skillnaden minimal. Med elva skådespelare och fem musiker på scen, rekvisita, kostymer och komplett libretto är detta den mest professionella uppsättning av RENT jag har sett på många år.

Tyvärr använder de Ulricha Johnsons modernare översättning från 2006 i stället för Ture Rangströms original från 2001. Jag kan inte låta bli att tycka att Kärlekens tid klingar bättre än Stunder av kärlek. Det är förstås en smaksak, men i och med att jag hört originalet så många gånger, både live och på CD, föredrar jag den personligen.

Ensemblen består, som jag skrev tidigare, av elva unga skådespelare, flera av dem med koppling till Skåne och Österlen, antingen genom att de bor där eller är aktiva på teatrarna i trakten. Tydligast märks detta på Mark, spelad av Gustav Allen Schriver, som både pratar och sjunger charmigt på skånska. Sångmässigt var annars favoriterna Roger och Collins, spelade av Simon Oscarsson och Hani Arrabi, som båda glänste med sina starka stämmor. Även Joanne, spelad av Leila Jung, hade en fin soulstämma som hon fick visa i flera nummer, tyvärr inte i solonumret We’re Okay, som numera dessvärre nästan alltid är struket från föreställningen.

Melker Sörensens regi och koreografi fungerar mycket väl, och man såg ofta att även de skådespelare som inte var i fokus faktiskt hade något att göra. Johanna Svenssons ljusdesign var riktigt vacker och stämningsfull. David Borgströms ljuddesign var i de flesta fall bra, men i de allra ösigaste rocklåtarna överröstade orkestern ibland sångarna, så man hörde inte riktigt vad de sjöng. Orkestern leddes av Anders Juhlin.

Eftersom jag sett RENT så många gånger vet jag att de svenska uppsättningarna kan välja mellan två olika slut, där det ena är mer sorgligt än det andra. Jag tänker inte spoila vilket de använde i just denna uppsättning, men det var både snyggt och passande.

EldeenJohansson är kända för att göra konsertversioner av kända musikaler som Chess, Kristina från Duvemåla, Jesus Christ Superstar och just RENT. Om någon av dessa sätts upp tillräckligt nära Stockholm kommer jag absolut att försöka se dem igen. Och om någon av uppsättningarna spelas nära er hemstad, missa dem för all del inte.