Grease på Rondo är en snyggt moderniserad version av musikalen, men som fortfarande utspelar sig i slutet av 50-talet i USA. Denna scenversion är snarare en blandning av filmversionen och Grease Live från 2016 än de tidigare scenuppsättningarna. De har bytt plats på en del av låtarna och talet är på svenska medan sångerna är på engelska, precis som i till exempel & Juliet och Moulin Rouge! The Musical. I detta fall är det enbart positivt, både på grund av igenkänningsfaktorn och möjligheten att kunna sjunga med i texterna.
I huvudrollerna som Danny och Sandy ser vi Anton Ewald och Lovisa Bengtsson. Jag imponerades av Antons solklara dans och sång redan i Moulin Rouge! The Musical, men här visar han även på ett förträffligt skådespeleri när han visar både Dannys hårda, tuffa, mjuka och mer sårbara sidor. Lovisa Bengtsson är ett relativt nytt namn, men hon har en väldigt speciell och modern röst som både kan visa sig vara spröd och mjuk, men även stark och kraftfull.
I de större birollerna som Kenickie och Rizzo ser vi Nils Reinholtz och Pia Tärnström. Och här har vi två av föreställningens starkaste skådespelare och bästa sångare. Nils har jag sedan tidigare öst beröm över både i Bonnie & Clyde och i Handbok för superhjältar, så jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer, men han är en av Sveriges allra bästa musikalartister just nu. Rizzo är den roll som utvecklas mest under föreställningen, från att vara sur och tuff till att visa sig ledsen och sårbar i fantastiska There Are Worse Things I Could Do, som välförtjänt överöstes med kvällens längsta applåder.
Killgänget T-Birds med grabbarna Martin Jonsson (Sonny), Kenny Lantz (Doody) och Martin Wallin Andersson (Roger) är finspelade comic relief-karaktärer. Precis som tjejgänget Pink Ladies bestående av Vanja Engström (Marty) och Arantxa Álvarez (Frenchy), som får sjunga varsin sololåt, Freddy, My Love respektive den nyskrivna, för Grease Live, All I Need Is an Angel. Den sistnämnda passar inte riktigt in i resten av föreställningen, men jag vill absolut inte utesluta den, då det var ett av kvällens absolut starkaste nummer där Arantxa verkligen fick visa på sin enorma röstkapacitet. Jag visste att Arantxa kunde sjunga då jag såg henne uppträda i Masked Singer redan 2022, men jag visste inte att hon var så här bra.
Arantxa är en av de mer komiska rollerna som även uppvaktas av Tonårsängeln (Boris René Lubana) i Beauty School Dropout. Det är ett nummer som börjar normalt, men som svävar ut och blir ett modernt dans- och sångnummer, som skulle passa på vilken Melodifestival- eller Wallmans-scen som helst. Numret är ashäftigt, snyggt och ballt, men passar det egentligen i Grease? Kanske inte, men Boris René får verkligen visa upp det han är allra bäst på.
Det är några till jag vill nämna, som Emily Evbäck (Patty) och Emil Henrohn (Eugene). Emily och Emil är båda de mest komiska, mest skönsjungande och väldansade versionerna av nördarna Patty och Eugene jag någonsin sett i Grease. Det tog ett tag innan jag ens kände igen Emily, som jag tidigare sett i Joyride – The Musical. Det var hennes starka röst i hennes solon som avslöjade henne.
Sedan Anna Mannheimer (Miss Lynch), Minou Deilert (Rektorsassistent) och Petter Mario Skoglund (Vince Fontaine och Tom Chisum). Vi börjar med Petter som både är med i dansensemblen och gör smidigt både sportnörden Tom och självaste Vince Fontaine i akt två. Anna Mannheimer gör både en barsk och seriös, men även komisk rektor tillsammans med sin assistent som genialt ordlöst mimar, gestikulerar, dirigerar och spelar xylofon.
Inte att förglömma den åtta personer stora dansensemblen som verkligen gör ett hästjobb och får visa på den ena snygga dansstilen efter den andra. Klas Wiljergård, som både gjort den svenska översättningen, bearbetningen och regisserat föreställningen, har gjort ett välgjort jobb med att låta Grease andas 2026, men ändå behålla spåren av sent 50-tal. Detta tillsammans med Felicia Loveflo Lindströms och Jennie Widegrens snygga koreografi, Takis smarta scenografi och läckra kostymdesign, Philip Sundboms och Johan Larssons passande videodesign, Erika Nicklassons tilltalande mask- och perukdesign samt Pelle Palmés och Johan Bjellsäters stämningsfulla ljusdesign.
Du kanske har sett Grease många gånger tidigare, men aldrig så här, så gör dig själv en tjänst och besök Grease på Rondo. På lördagar och söndagar visas föreställningen redan kl. 14.30, så du hinner till och med hem till Stockholm efter föreställningen, då föreställningen endast har en spellängd på 2 timmar och 30 minuter inklusive paus. Grease har 67 kommande speltillfällen mellan den 29 oktober 2026 och den 28 februari 2027.
Jennie Backman 2026-10-26
Foto: Jonatan Jungebrant
