Foto: Gary Fabbri
Detta
är en soloshow med manus, regi, scenografi och medverkan av Shima
Niavarani. Hon är även kompositör och har skrivit låtarna i
föreställningen tillsammans med Karl Frid. Shima har varit en stor
favorit ända sedan hennes soloshow Shima
Niavarani är en Übermensch
2009. Hennes unika kombination av humor, musikalitet och närvaro har
gjort att jag gärna återkommer till hennes föreställningar. Hon
är en så kallad autodidakt, med andra ord helt självlärd, och det
gör enbart hennes kompetens ännu större. Under dessa 17 år har
hon naturligtvis både mognat och blivit mer erfaren, men hon har
alltid haft stor yrkesskicklighet och tagit sina föreställningar,
då som nu, på mycket stort allvar.
Själv
kallar Shima föreställningen ett modernt
electro-pop-gosskör-techno-requiem och det stämmer bra då
scenkonstverket växlar fritt mellan tragikomiska monologer,
technorave, popballader och spoken word. Till sin hjälp har Shima en
mycket effektfull förinspelad grupp projekterad på scenen bestående
av Alva Ademark, Einar Alvarado Lönberg, Nils Elfström, Sam
Herrgård, Jonathan Kvapil, Lilly Lexfors, Joni Modig och Malou
Wallmark Cuvelier som återkommer flertalet gånger under
föreställningens gång.
Foto: Leonard Stenberg
Jag
förstår poängen med att inte ha någon paus, på fler än ett
sätt, men jag tror att alla skulle må bra av en kortare
bensträckare på 10–15 minuter i denna nästan två timmar långa
föreställning. Det är av förklarliga skäl långa monologer med
mycket text, så det är uppfriskande att de fantastiska nyskrivna
låtarna varvar upp showen med jämna mellanrum. Låten Contagious
fick vi höra smakprov på i Allsång
på Skansen
i somras och Shima framför även sin egen version av Edith Piafs
berömda Non, je
ne regrette rien.
Det är i den långa textmassan Shima verkligen visar prov på sin
genialitet, för hur kan hon hålla allt manus i huvudet utan att
komma av sig en enda gång när hon inte har någon motspelare?
Här vilar Shima Niavarani i fred, som hade premiär den 16 oktober och spelas endast till och med den 22 november, tar upp flera allvarliga ämnen, men alltid med glimten i ögat och på ett tragikomiskt sätt, så man sätter skrattet i halsen mer än en gång.
Foto: Leonard Stenberg
Jennie Backman 2026-10-19
Biljetter: https://kulturhusetstadsteatern.se/teater/har-vilar-shima-niavarani-i-fred
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar