Musikalkalendern: Håll musiken igång – Ett Povel ProgRamel på Bagarmossens Folkets Hus 2025-10-02

Denna musikaliska föreställning bygger på Povel Ramels repertoar, där melodier, monologer och memoarer vägleder publiken genom hans liv och karriär. Föreställningen har hyllats av publiken och spelats för utsålda hus på flera scener runt om i landet.

På scen – och bakom idén – står den blott 30-årige skådespelaren Gustav Gälsing från Södertälje, utbildad på musikalprogrammet vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. Gustav har många års erfarenhet från teater, musikal och revy och har bland annat prisats med Bosse Parneviks stipendium. Vid pianot sitter Anders ”Zibbe” Holtz, som med lätthet rör sig mellan Povels många genrer.

Foto: Simon Rubin

Gustav Gälsing började med denna hyllning redan 2022 och har spelat den från och till sedan dess. Jag tror att det är första gången han uppträder med den i Stockholm, så när han nu kom både till Bagarmossen och Årsta samma vecka tog jag chansen att äntligen få se den. Jag såg Gustav i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på Wermland Opera 2023. Då skrev jag bland annat att Gustav spelade Allan galant i åldrarna mellan 12 och 99 år, och att i slutet av föreställningen kan man inte se skillnad på Christers och Gustavs versioner av den gamle Allan – de var inte bara lika i mask och peruk, utan även i röst och kroppshållning. Därför var det spännande att se Gustav göra något helt annat.

Låtar som De sista entusiasterna, Alla har vi varit små, Underbart är kort, Johanssons boogie woogie-vals, Var är tvålen, Ta av dig skorna, The gräsänkling blues och Far, jag kan inte få upp min kokosnöt blandades med texter ur Povels memoarer och radioprogrammet Sommar i P1. Allt snyggt förpackat av Gustav, som klev in och ut ur rollen som Povel. Genom att byta jackor, mössor, hattar och peruker, gestaltade han enkelt Povel som barn och tonåring på 1920- och 1930-talet, fram till ålderns höst under tidigt 2000-tal.

Foto: Simon Rubin

Mest imponerad var jag dock av rappen Jag diggar dig från 1974 – så mycket text, så många ord och så mycket nonsens. Hur kan man ens minnas den? Den fick kvällens längsta applåd, och Gustav var väl värd den. Jag som 50-åring är inte uppvuxen med Povel Ramel, även om jag hört många av låtarna tidigare. Men jag har långt ifrån hört de närmare 900 låtar som han komponerade under sin livstid. Faktum är att jag inte ens kände till alla de fjorton låtar som framfördes under föreställningen. Det var mycket fakta, historia och Povel-anekdoter som jag inte alls hade koll på – och jag fascineras av att en så ung artist som Gustav har så djup kunskap om honom.

I publiken var det mest människor i övre medelåldern och pensionärer, men även några yngre barn. Efter föreställningen hörde jag dem säga att de tyckte att föreställningen både var bra och rolig. Så gillar du Povels musik, är du i Stockholm, Uppsala eller Västernorrland de kommande dagarna, och har 60 minuter över – passa på att se detta Povel ProgRamel på ett Folkets Hus nära dig. Om inte, håll tummarna för att Gustav Gälsing ger sig ut på vägarna igen… och igen.