Halloween på Liseberg – 24 oktober 2025

 "Under Halloween ruvar hemligheter och skräckinjagande varelser bland skuggorna. Om du vågar dig in i parkens mörka skräckområden – eller de ännu mörkare skräckhusen – väntar nervkittlande upplevelser som vill skrämma dig. På riktigt."

Halloween på Liseberg höll öppet mellan den 3 oktober och den 2 november 2025. Jag tillbringade flera timmar i parken och kommer därför att fokusera på skräckhusen och skräckområdena.

Sju – Syndens väg till undergång

Sju gånger kommer du frestas. Sju gånger kommer du falla.

"Sju dagar. Sju ord. Sju hav. Sju kullar. Och sju dödssynder. Synden ligger i betraktarens öga och sju gånger kommer den upprepas. Sju gånger kommer du möta dina värsta sidor. Sju gånger kommer du frestas. Sju gånger kommer du falla. Men du får bara en chans att stå emot. Ta den – eller förlora dig själv för evigt."

Detta skräckhus är inspirerat av filmen Seven från 1995 och kretsar kring en seriemördare som mördar sina offer utifrån de sju dödssynderna: högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja. Det är inte övernaturligt skrämmande, utan snarare groteskt – med mycket blod, smuts och sju distinkta mordplatser. Finalen, där du möter mördaren med motorsåg, är dramatisk. Det är det enda huset med 15-årsgräns, vilket känns rimligt med tanke på det mörka temat.

Betyg: 3 av 5

Nattsvart på Gasten – En gastkramande mörkerupplevelse

Vågar du dig in i deras mörker?

"Hjulen måste rulla", skrockar kistmakaren och slår av strömmen, så att junior så att säga kan skapa underlag för både liksminkaren och övriga familjemedlemmar. När du sedan står där, ensam i mörkret, ångrar du djupt att du inte var mer uppmärksam vid incheckningen..."

Bakgrundsberättelsen till Nattsvart på Gasten är att en begravningsentreprenör, tillsammans med sin gastfamilj, har orsakat ett strömavbrott på hotellet – allt för att i mörkret kunna få tag på nya kunder. Spökhotellet Gasten är Lisebergs ordinarie spökhus, men under Halloween är det till stora delar helt nersläckt, och besökarna får lyktor för att ta sig fram. Huset är välgjort och scenografiskt imponerande, med varierade rum som innehåller flera olika stilar och teman.

Betyg: 4 av 5

Zombie – Tystnad är din enda chans

Smyg dig in på egen risk

"Ta dig fram bland omkullvälta möbler, sprakande lysrör och skräckinjagande varelser – på egen risk. Din enda chans att komma ut igen är att inte ge ett ljud ifrån dig. Klarar du det?"

I Zombie befinner du dig i ett stort kontorskomplex där ett zombieutbrott har brutit ut. Miljöerna är välgjorda och trovärdiga, men vissa partier är svårframkomliga – särskilt där kuddar och madrasser täcker golvet. Upplevelsen avslutas med att du pressar dig ut genom enorma, uppblåsbara svarta väggar, samtidigt som zombies jagar dig bakifrån.

Betyg: 3 av 5

Skogen – En stig du inte borde lämna

Väck inte det som sover

"Vad är det egentligen som finns i skogen? Är det en kvist som rispar ditt skinn? Eller är det en nagel på ett benigt finger? I mörker och dimma kommer dina sinnen förstärkas och ge dig kalla kårar. Kanske på egen hand. Kanske inte. Håll dig till redan upptrampad stig – ett enda felsteg är allt som krävs. Sedan tar det dig."

Detta skräckhus var tyvärr stängt vid mitt besök, men det är det enda som är helt utomhus och går genom området Lisebergs Lustgård. Den mörka skogspromenaden följer en stig genom skogspartierna på kullen till höger om entrén. Enligt andra besökare ger ljudeffekterna och de varelser man möter längs vägen upphov till både höga hopp och skrik.

Ej bedömt (stängt vid besök)

Vinden – Där de bortglömda väntar

Din (o)tur att lida

"Bakom den igenbommade vindsdörren står tiden stilla och de bortglömda väntar tålmodigt på nya troféer att hänga upp på väggarna. Och de tvekar inte att gå över lik för att överleva, om det behövs. När de tvingas fram i dagens ljus blir det på allvar och de lägger all skuld på dig. När du hör sången är det redan för sent – nu är det din (o)tur att lida."

I Vinden möts du av spökbarn och porslinsdockor i naturlig storlek – vilket gör att du aldrig vet när någon kommer att hoppa fram och skrämmas. Det är det skräckhus jag personligen tyckte var mest skrämmande, men också mest fysiskt ansträngande på grund av alla trappor och den långa vandringen. Ett obehagligt soundtrack spelas om och om igen och förstärker den kusliga stämningen. Även i detta hus måste du pressa dig igenom enorma, uppblåsbara vita väggar – men här sker det redan i början av upplevelsen.

Betyg: 5 av 5

Och vi fortsätter med de tre skräckområdena

"I Luna Park har störiga clowner tagit över – och de är allt annat än roliga. Samtidigt, nere vid Hamnområdet, bryter paniken ut. Något rör sig uppåt från havsdjupet. Något enormt. Något monstruöst. Alarmklockans slag är starten på en skräckfilm där handlingen projiceras på fasaderna."

Clown – Skratt som fastnar i halsen

Nervigt, störigt och jobbiga överraskningar

"Först är där bara en. Sedan två. Och sedan, utan förvarning, är de överallt. Skeva ljud, ett myller som borde vara roligt, men som mest känns alldeles för påträngande. De sjunger och spexar, utan att det blir roligt. 'Det var ju bara på skoj.' Så otroligt inte roligt det är."

Upplevelsen beror helt på om du tycker att clowner är obehagliga eller inte. När de ser exakt likadana ut, blir fler och fler och kryper på dig bakifrån – då tycker i alla fall jag att det känns riktigt obehagligt.

Betyg: 3 av 5

Eldshow – Gnistor i mörkret

När mörkret faller tänds eldarna

"Svartklädda gestalter rör sig som skuggor genom tivolit – eldartister som bjuder på en spektakulär föreställning där varje gnista viskar om något udda och otäckt. En visuell explosion av eld och obehag."

Eldshowen fungerade som ett passande avslut på kvällen, även om jag har sett mer imponerande eldshower tidigare. Ibland blev det för mycket lek och fjanteri, och det var oklart varför de medverkande skulle prata alls – särskilt med tanke på det töntiga tonläget.

Betyg: 2 av 5

Nemesis – Tentaklerna når allt

Slingrande, vridande och skoningslös

"Ett inferno väntar när klockan börjar klämta. Sökljusen till trots – allt som finns kommer krossas och förintas. Hus, båtar, människor. Allt blir till sist en del av den väldiga kroppen vars tentakler når allt och alla. Även dig."

Hamnområdet var tematiskt välgjort, med slingrande tentakler i vattnet som med jämna mellanrum sprutade vatten högt upp i luften. Efter mörkrets inbrott projicerades en stämningsfull och skrämmande film på husfasaderna. Om jag hade fått önska något mer, vore det lite mer interaktion – till exempel att tentaklerna rörde sig eller att fler aktörer fanns i området.

Betyg: 4 av 5

Demonernas skugga – Där ondskan har segrat

Vågar du?

"I demonens skugga har kampen mellan gott och ont utspelat sig – och där ondskan vunnit en förkrossande seger. De fallna änglarna gråter hjärtskärande i demonernas grepp, och de förlorade själarnas skrin drunknar i demonernas viskande väsningar som lovar dig allt ont."

Här hamnar besökarna mitt i en sista, avgörande strid mellan ont och gott. Det är en blandning av otäcka statyer, små demoner som springer runt bland besökarna och större demoner som uppträder på små scener runt om i området. Platsen är belägen nära attraktionerna Valkyria och Loke, i det så kallade Myter och legender-området.

Betyg: 3 av 5

Spökbaren Gasten – Middag med kalla kårar

Gastkramande god mat och dryck

"Det här är krogen som serverar mat och dryck med kalla kårar och skrämselhicka i en härlig kombination. Slå dig ner bland tavlor som följer dig med blicken och njut av en vällagad middag i goda vänners lag."

Spökbaren Gasten ligger inne i nöjesparken Liseberg och är känd för sin skrämmande men ändå inbjudande atmosfär. Gästerna får njuta av en vällagad middag i sällskap av levande skådespelare som förstärker den kusliga stämningen. Det är en perfekt plats för den som söker en annorlunda matupplevelse i Göteborg – med god mat och skräck i kombination. Tyvärr tog det väldigt lång tid att få maten serverad, trots att det inte var särskilt många besökare på plats.

Betyg: 3 av 5

Sammanfattning och slutbetyg

Det är tydligt att Liseberg satsar stort på Halloween – både scenografi och ljuddesign håller hög nivå. Vissa delar var mer skrämmande än andra, men helhetsintrycket är att parken lyckas skapa en stämning som är både underhållande och obehaglig.

Slutbetyg: 4 av 5

Moulin Rouge på Rondo, Liseberg i Göteborg 2025-10-25

 

Det har drygt gått 20 år sedan Baz Luhrmanns Oscarsbelönade film Moulin Rouge slog världen med häpnad. Sedan dess har musikalversionen erövrat både New York och London. Och nu senast i Köpenhamn, Oslo och Chinateatern i Stockholm där Moulin Rouge blev en gigantisk succé och spelades för 150 000 gäster under två helt utsålda säsonger 2023-2024.

Handlingen utspelas år 1899, då den unga och förväntansfulla poeten Christian (Andreas Wijk) prövar lyckan i Paris där han hamnar bland de kantstötta men kärleksfulla bohemerna i konstnärskvarteren. När Christian lyckas sätta upp en show på den legendariska nattklubben Moulin Rouge, blir han genast förälskad i klubbens stora stjärna Satine (Marsha Songcome) - och hon i honom. Men i en värld där sanningen är förhandlingsbar och skönhet går att köpa för pengar så blir deras kamp för frihet och kärlek en kamp på liv och död. För att rädda klubbens ekonomi tvingas Moulin Rouges ägare Harold Zidler (Morgan Alling) att ta hjälp av den hänsynslösa men förmögna Greven av Monroth (Fred Johanson). I gengäld lovas greven att få ta Satine som sin älskarinna. Klubbens öde ligger nu i Satines händer och hon slits mellan kärleken till Christian och ansvaret för klubben och sina medsystrar där. Medverkar gör också Alexander Larsson och Anton Ewald tillsammans med en stor orkester och sång- och dansensemble. Regin och den svenska dialogen är gjord av Anders Albien.

Foto: Mats Bäcker

Jag såg Moulin Rouge redan innan premiären på Chinateatern i september 2023 och har sedan dess velat se den igen, för detta är en sådan show där det händer mycket saker på scen hela tiden. Musikalen har ett sådant högt tempo och innehåller så mycket sång, dans och musik att man behöver se den mer än en gång för att kunna ta in och uppleva allt. Moulin Rouge är en passionerad kärlekshistoria med över 70 av musikhistoriens största hits, nästan alla sångnummer från filmatiseringen och lika många till. De flesta av låtarna ingår dock i långa sång- och dansmedleyn, så det är inte många låtar man får höra i sin helhet.

Rondo känns rent allmänt som en bättre, mysigare och intimare lokal än Chinateatern. Du kommer närmare scenen och handlingen även om du sitter en bit bak på parketten. De stora huvud- och birollerna är samma som på Chinateatern, medan stora delar av den stora ensemblen är utbytt. Trots detta känns föreställningen mycket mer samspelt och tightare än i Stockholm.

Foto: Mats Bäcker

De fantastiska fartfyllda dansnumren är koreograferade av Jenny Widegren, Zain Odelstål, Kirsty McDonald och Anja Gaardbo. Dansnumren är ofta uppåt fem minuter, så alla i dansensemblen gör ett otroligt jobb. Takis vackra art nouveau-inspirerande scenografi i jugendstil känns både gammaldags och modern på samma gång. Pelle Palmés snygga ljusdesign är passande och ändrar färger allt efter känslor, stämning och händelser. Astrid Lynge Ottosen och Sara Klänges kostymdesign respektive mask & perukdesign är både snygg, passande och ändrar stil efter att personerna utvecklas.

Marsha Songcome är erfaren och ett helblods proffs som slår flera av sina medspelare med hästlängder i både sång och skådespeleri. Detta gör dessvärre att Andreas Wijk känns som ganska blek och oerfaren jämfört med henne. Deras kärlekshistoria känns tyvärr inte heller verklighetstrogen och det slår absolut inga gnistor mellan Satine och Christian.

Foto: Mats Bäcker

Morgan Alling har inte världens bästa sångröst, men det vare sig krävs eller behövs i rollen som konferenciern, utan hans lite grövre röst passar i den lite ruffiga rollen som Harold Zidler. Rollen som konstnären Henri Toulouse-Lautrec är en av Alexander Larsson större roller, förutom huvudrollen i Dreamgirls. Alexander missade sin egen premiär i Stockholm på grund av en olycka, men här i Göteborg får han äntligen visa upp sin stora sång- och dansregister. Anton Ewalds argentinske dansare Santiago minns jag att jag blev imponerad av redan i Stockholm, då jag vare sig visste att Anton kunde sjunga eller dansa så pass bra, men hans tango i Backstage Romance och El Tango De Roxanne är bland de snyggare dansnumren i föreställningen. Fred Johanson är ren urkraft och hans basstämma när han ryter till är inte av denna värld. Hans greve känns verkligen både elak, ondskefull och ingen jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med.

Vill du se en färgglad, fartfull kärlekshistoria med mycket sång, musik och dans så ta en tur ner till Göteborg medan Moulin Rouge spelas den 25 september 2025 till och med 21 mars 2026.

Foto: Mats Bäcker

Jennie Backman 2025-10-25

https://showtic.se/forestallningar/moulin-rouge-the-musical

https://www.liseberg.se/parken/evenemang/alla/moulin-rouge-the-musical/

Miss Saigon på Göteborgsoperan 2025-10-25

 

Miss Saigon var länge min favoritmusikal, mycket för att den var den första jag såg både i London och i Stockholm i slutet av 90-talet. Jag har sett några dokumentärer och 25-årsjubileet på bio och DVD, men jag har inte sett några av nyuppsättningarna vare sig på West End, i Malmö eller i Göteborg, förrän nu.

Miss Saigon är en musikal med musik av Claude-Michel Schönberg och Alain Boublil. Libretto av Boublil och Richard Maltby Jr. och är baserad på Giacomo Puccinis opera Madama Butterfly som i sin tur bygger på boken Madam Chrysantheme. Den hade premiär i London 1989. Miss Saigon berättar historien om en amerikansk soldat och en vietnamesisk flicka som blir förälskade i varandra under Vietnamkrigets sista dagar.

Handlingen i Miss Saigon startar i slutskedet av den amerikanska ockupationen i Saigon, Vietnam 1975, och kretsar kring Kim, en ung flykting från landsbygden, som tvingats söka arbete på en nattklubb i Saigon. Där möter hon Chris, en amerikansk soldat, och de förälskar sig i varandra. När Saigon faller skiljs de åt. Chris återvänder till USA. Det han inte vet är att Kim väntar deras barn. I efterkrigstidens skugga försöker Kim bygga ett nytt liv för sig och sin son. Till slut korsas Kims och Chris vägar på nytt – och Kim ställs inför ett avgörande beslut.

Foto: Mats Bäcker 

Miss Saigon är ju en helt genomsjungen musikal precis som Andrew Lloyd Webbers Evita eller Schönberg och Boublils Les Misérables. Att musikalen spelas helt på engelska gör mig detsamma, då jag kan varenda textrad utan och innan, men jag tror dessvärre att en del av handlingen och de flesta av skämten, flyger stora delar av den äldre publiken över huvudet.

På Göteborgsoperan är det en stor internationell ensemble, med både svenska och utländska artister. I den kvinnliga huvudrollen ser vi svenska Feline Andersson, som jag tidigare sett spela huvudrollen Elphaba i musikalen Wicked på Göteborgsoperan, spela den unga vietnamesiska kvinnan Kim. Feline spelade Kim med stor pondus, desperation, hjärta och smärta. Jag tycker till och med att hon passade bättre i rollen som Kim än vad hon gjorde som Elphaba, då hennes unga ålder gör naiviteten i denna roll mer rättvisa.

Timothy Garnham, som spelade den manliga huvudrollen Chris, har en stor och stark stämma som kom ordentligt fram i sången Why God Why?  Birollerna Thuy och Engineer spelades båda helt fantastiskt av Alistair So och Eu Jin Hwang. Det är en lättnad att äntligen få se en asiat spela rollen som Engineer, då rollen i många fall spelats av vita skådespelare som Dan Ekborg, Patrik Martinsson, Stefan Sauk och Jonathan Pryce. Tyvärr upplevdes Arvid Assarsson, som spelade kamraten John, lite blek jämfört med de andra och hans stämma nådde inte riktigt höjderna som krävs i sången Bui Doi.

Foto: Mats Bäcker 

Det är både en stor ensemble och stor orkester som verkligen kommer fram i nummer som The Morning of the Dragon, This Is the Hour och i körpartiet i slutet av I’d Give My Life for You. (Exodus) Den lilla pojken Tam spelas underbart av de alternerade barnen Pontus Bremholm, Louis Linusson, Gabriel Melo och Mia Terese Yasuda.

Som regissören Guy Unsworth skriver i programmet, så är Miss Saigon laddad med svåra teman – kapitalism, kommunism, kön, sexualitet, sexarbete, militarism, rasifiering och den bestående klyftan mellan öst och väst. Musikalen berör nästan varje obekväm fråga vi brottas med idag. Därför är det en stor befrielse att se att kvinnorna på Dreamland inte längre framställs med klichéer som sexualiserade, undergivna, avklädda asiatiska sexarbetare. Detta tack vare kostymdesignern Jean Chan som inte längre skildrar vietnameserna som stereotyper, utan låter kvinnorna vara mer påklädda och använda de kläder som faktiskt användes i Saigon på 1970-talet.

Trots mina lovord så var första akten, med några få undantag, som The Heat Is On, Thuy’s Intervention och ovan nämnda The Morning of the Dragon och I’d Give My Life for You ganska seg och långtråkig, men detta förändras med råge i andra akten.

Här kommer bland annat den maffiga, långa och intensiva Kim’s Nightmare där den berömda helikopterscenen är. Jag vill inte avslöja för mycket, men du får absolut se en fullstor helikopter på scenen, så du förväntade dig nästan att känna vinddragen från propellerbladen. I slutet av andra akten kommer även Engineers otroliga långa slutnummer The American Dream. Jag skulle snarare kalla den The American Nightmare, för att den är så överdådig och over the top. Som Jean Chan skriver i programmet, numret är en åtta minuter lång överdådig drömsekvens som blandar cirkusestetik med amerikanska flaggor och Frihetsgudinnan i en absurd, visuell explosion.

Foto: Mats Bäcker 

Detta var första gången jag fick höra Ellens nya låt Maybe live, som ersatte de tidigare Now That I've Seen Her och It's Her or Me. Detta gjorde att man upplevde Chris nya fru Ellen lite mer sympatisk mot Kim. En snygg liten detalj är att de har en återkommande symbolisk ballong med i handlingen.

David Woodheads scenografi var stilfull och man flyttades snyggt mellan Dreamland, olika sovrum, den amerikanska ambassaden, gatorna i Saigon och Bangkok, samt scenerna i USA. Miss Saigon på Göteborgsoperan är den hyllade versionen från Folketeateret i Oslo och är en så kallad non-replica föreställning, så förvänta dig inte att den ser likadan ut som på Broadway eller West End. Så vill du se hjärtskärande dramatik, höra vacker musik och uppleva en tidlös berättelse missa inte Miss Saigon.

Föreställningen spelas den 27 september 2025 till den 28 mars 2026 och är väl värd en weekendresa till Göteborg, oavsett om du sett Miss Saigon tidigare eller inte.

Jennie Backman 2025-10-28

www.opera.se/forestallningar/sasong-2025-2026/miss-saigon/

Pressvisning av Halloween på Gröna Lund den 8 oktober kl. 16:00–18:00 och genrep 18:00–22:00

 

I onsdags var jag, Nanna och Martin på pressvisning och genrep av Halloween på Gröna Lund. När vi släpptes in i parken fick vi gå genom det lilla området, som var höstigt dekorerat med massor av pumpor. Där möttes vi av spöket Laban, Gnuttarna, pumpaprinsen, pumpadrottningen, spökjägare, levande lövhögar samt flugsvampar. 

 För att komma över till det stora området måste man gå över spindelgången, dekorerad med mängder av spindelnät och spindlar i olika storlekar och former. Väl på plats möttes vi av flera mer eller mindre skrämmande och spöklika väsen, innan vi samlades framför det som vanligtvis är stora scenen. Under Halloween förvandlas den till Sekten, där vi fick se en fantastisk eldshow – som nog hade varit ännu bättre när mörkret fallit. Därefter följde den årliga skräckparaden, där man får möta alla onda väsen på en och samma gång.

Sekten

Kommer du trotsa mörkrets onda krafter i Sekten? Glöm inte att använda krafterna på rätt sätt...

”Mitt ute i ödemarken, långt ifrån civilisationen, i ett gammalt övergivet hus, har en hänförande och auktoritär ledare samlat ett sällskap av tillgivna medlemmar, brännmärkta för livet med sektens ockulta symbol inristad på kroppen. Tillsammans tillber de mörka makter för att tillkalla en uråldrig demon, i tron att denne ska ge dem obegränsad makt och evigt liv. För att locka upp demonen från underjorden krävs offerritualer där oskyldiga människor och deras själar offras. Men vad ingen vet är att när demonen väl är återuppväckt från mörkret finns det ingen som kan stoppa honom.”

Detta är ett riktigt snyggt skräckhus, med bra skådespelare och ett kul, annorlunda tema. Många intressanta detaljer i de olika rummen gör upplevelsen komplett. 5 spöken av 5 möjliga.

House of Nightmares

Vågar du träda in i Dr. Morphios House of Nightmares och möta dina värsta mardrömmar?

”Du står framför ett ödsligt och övergivet hus. Ingen vet vad som väntar därinne, men en sak är säker – något ondskefullt lurar i mörkret. De mardrömsexperiment som en gång utfördes av den mytomspunna Dr. Morphio har fått liv och hemsöker husets varje vrå.”

Detta är skräckhuset med lägst åldersrekommendation: 11 år, eller 9 år i vuxet sällskap. Det märks – det är inte alls lika intensivt som de andra skräckhusen och använder sig mer av dockor och animatronics än levande skådespelare. Eftersom detta hus finns året runt på Gröna Lund känner många redan till dess vinklar och vrår. 3 spöken av 5 möjliga.

Det Olustiga Huset

Fobiernas värsta mardröm: clowner och trånga utrymmen. Hjälp!

”När Mäster Makaber ärvde cirkusverksamheten ville han effektivisera den och göra den mer lukrativ. Han släppte ut djuren i olika städer längs resan. Under en serie tragiska olyckor dog alla artister utom clownerna. Mäster Makaber behöll endast deras burar. Nu reser de land och rike runt och ockuperar olika byggnader med ställningar och presenningar. Clownerna tvingas arbeta och försöka hitta offer. Om de lyckas ha ihjäl någon slipper de nattens tortyr och belönas med rikliga mängder sockervadd.”

Detta var inte särskilt otäckt, men det är det hus som kräver mest fysisk ansträngning, med ojämna underlag och många trappor. Clownerna är mest högljudda. Precis som med House of Nightmares är detta en attraktion som finns året runt, vilket gör att överraskningsmomentet uteblir. 2 spöken av 5 möjliga.

I en mördares huvud

En ny teknik låter dig höra tankar direkt från en mördares huvud – något som väckt både fascination och starka kontroverser.

”Etik, moral och integritet har ifrågasatts och skakat om vetenskapens värld i detta experiment, där du får en unik inblick i en mördares huvud. Framtiden för denna soniska innovation är oviss och har mött starkt motstånd bland forskare. Men trots detta har du nu en helt unik möjlighet att höra en mördares sanna tankar på nära håll.”

Detta är något helt unikt och annorlunda jämfört med de andra skräckhusen. Här sitter du fastspänd i en stol, med hörlurar över öronen, i totalt mörker. Vissa likheter finns med Sweeney Todd upplevelsen på London Dungeon, men mer än så avslöjar jag inte... 4 spöken av 5 möjliga.

Zombiesta

Förra årets succé är tillbaka! Vågar du kliva in i den smittade restaurangen Fiesta, där gästerna bokstavligen står på menyn?

”Tänk dig att stiga in i en restaurang där varje gäst förvandlas till en del av menyn när de möter kökspersonal som inte bara lagar maten, utan också jagar den. De trånga korridorerna, den klaustrofobiska atmosfären och de makabra rätterna som serveras gör att varje steg i detta skräckhus är en kamp för överlevnad. Allt började med en enkel hostning under en familjemiddag, och på bara 13 minuter och 48 sekunder förvandlades hela restaurangen. Gästerna insjuknade en efter en. Ingen var säker. Men ryktet säger att en av familjemedlemmarna lyckades fly... Frågan är: hur länge kan du överleva i denna farliga, infekterade miljö?”

Jag hade hört mycket om detta skräckhus innan, så mina förväntningar var höga. Zombiesta använder en stor yta både utomhus och inomhus – från kök, badrum och skafferi till kylrum, innergård och själva restaurangen. Här har Gröna Lund verkligen satsat på både miljö, tema och skådespelare. 5 spöken av 5 möjliga.

Avslutning

För att runda av kvällen gjorde jag ett snabbesök hos Pettson & Findus i deras Halloween dekorerade hem, hos spökena och drakarna i klassikern Blå Tåget, samt i det som brukar vara Kärlekstunneln – nu förvandlad till Oturen, där en kärleksforskare tappat ut ett främmande grönt ämne i vattnet vilket förvandlat hela tunneln.

Hela besöket på Gröna Lund får 5 spöken av 5 möjliga. Ett besök som verkligen är värt att rekommendera!

Praktisk information

Under Halloween, mellan den 10 oktober och den 9 november, förvandlas Gröna Lund till ett rysmysigt äventyr. Oavsett om du är ute efter pirriga åk, kusligheter, skratt eller skrik finns det något för dig. Vandra runt bland tusentals pumpor och upptäck det perfekta höstlovsäventyret.

I år erbjuder de dessutom en extra kuslig 5 kamp i läskig skrud, med Halloweentematiserade spel för dig som vill utmana vänner eller kollegor. Och det bästa? Under Halloween ingår alla attraktioner och samtliga skräckhus i entrébiljetten.

Håll musiken igång – Ett Povel ProgRamel på Bagarmossens Folkets Hus 2025-10-02

Denna musikaliska föreställning bygger på Povel Ramels repertoar, där melodier, monologer och memoarer vägleder publiken genom hans liv och karriär. Föreställningen har hyllats av publiken och spelats för utsålda hus på flera scener runt om i landet.

På scen – och bakom idén – står den blott 30-årige skådespelaren Gustav Gälsing från Södertälje, utbildad på musikalprogrammet vid Högskolan för scen och musik i Göteborg. Gustav har många års erfarenhet från teater, musikal och revy och har bland annat prisats med Bosse Parneviks stipendium. Vid pianot sitter Anders ”Zibbe” Holtz, som med lätthet rör sig mellan Povels många genrer.

Foto: Simon Rubin

Gustav Gälsing började med denna hyllning redan 2022 och har spelat den från och till sedan dess. Jag tror att det är första gången han uppträder med den i Stockholm, så när han nu kom både till Bagarmossen och Årsta samma vecka tog jag chansen att äntligen få se den. Jag såg Gustav i Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann på Wermland Opera 2023. Då skrev jag bland annat att Gustav spelade Allan galant i åldrarna mellan 12 och 99 år, och att i slutet av föreställningen kan man inte se skillnad på Christers och Gustavs versioner av den gamle Allan – de var inte bara lika i mask och peruk, utan även i röst och kroppshållning. Därför var det spännande att se Gustav göra något helt annat.

Låtar som De sista entusiasterna, Alla har vi varit små, Underbart är kort, Johanssons boogie woogie-vals, Var är tvålen, Ta av dig skorna, The gräsänkling blues och Far, jag kan inte få upp min kokosnöt blandades med texter ur Povels memoarer och radioprogrammet Sommar i P1. Allt snyggt förpackat av Gustav, som klev in och ut ur rollen som Povel. Genom att byta jackor, mössor, hattar och peruker, gestaltade han enkelt Povel som barn och tonåring på 1920- och 1930-talet, fram till ålderns höst under tidigt 2000-tal.

Foto: Simon Rubin

Mest imponerad var jag dock av rappen Jag diggar dig från 1974 – så mycket text, så många ord och så mycket nonsens. Hur kan man ens minnas den? Den fick kvällens längsta applåd, och Gustav var väl värd den. Jag som 50-åring är inte uppvuxen med Povel Ramel, även om jag hört många av låtarna tidigare. Men jag har långt ifrån hört de närmare 900 låtar som han komponerade under sin livstid. Faktum är att jag inte ens kände till alla de fjorton låtar som framfördes under föreställningen. Det var mycket fakta, historia och Povel-anekdoter som jag inte alls hade koll på – och jag fascineras av att en så ung artist som Gustav har så djup kunskap om honom.

I publiken var det mest människor i övre medelåldern och pensionärer, men även några yngre barn. Efter föreställningen hörde jag dem säga att de tyckte att föreställningen både var bra och rolig. Så gillar du Povels musik, är du i Stockholm, Uppsala eller Västernorrland de kommande dagarna, och har 60 minuter över – passa på att se detta Povel ProgRamel på ett Folkets Hus nära dig. Om inte, håll tummarna för att Gustav Gälsing ger sig ut på vägarna igen… och igen.

Foto: Simon Rubin

Jennie Backman 2025-10-03

www.folketshusochparker.se/evenemang/musik-scen/hall-musiken-igang/

Kommande spelplatser:

- 3/10 Årsta Folkets Hus

- 4/10 Heby Folkets Hus och Park

- 5/10 Nacksta Kultur

- 7/10 Söråkers Folkets Hus

- 8/10 Härnösands Teaterförening

- 10/10 Mölnbo Folkets Hus

Foto: Simon Rubin

Unfortunate på Östgötateatern 2025-09-21

                                   

Foto: Klara G

Unfortunate är en parodimusikal som handlar om sjöhäxan Ursula från Disneyfilmen Den lilla sjöjungfrun. Historien börjar när bläckfisken Ursula (Sofia Jung) och prins Triton (Martin Stokke Mathiesen) är barn, går i skolan och senare blir förälskade i varandra. Tritons far, kung Neptunus (Stefan Clarin), håller en bal för sin son där flera prinsessor är inbjudna. På balen sker ett brutalt mord och Ursula blir förvisad till de mörka vattnen. Det går 20 år, och numera kung Triton vill ha hjälp med sin yngsta dotter, sjöjungfrun Ariel (Julia Küster). Här börjar normalt historien om den lilla sjöjungfrun, men vi får i denna musikal se hela historien ur Ursulas synvinkel och allt är inte som vi tidigare fått det berättat…

Jag älskar att Östgötateatern satsar på nyskrivna musikaler som inte tidigare spelats i Sverige, eller ens i Norden, som i fallet med Unfortunate. Jag har tidigare sett både Waitress och Beetlejuice på teatern i Norrköping, och det känns verkligen lyxigt att få se något som inte satts upp tidigare i Sverige. Att komma till teatern som ett blankt papper, utan att ha något att jämföra med eller veta i förväg vad man kan förvänta sig, ger både en unik och speciell upplevelse.

Foto: Markus Gårder

Unfortunate är en pigg, glad och positiv föreställning med glimten i ögat, som aldrig lutar åt det larviga eller går över gränsen till fars eller buskis. Manus och sångtexter, skrivna av Robyn Grant och Daniel Foxx, samt musiken av Tim Gilvin påminner i många fall om Disneys original – men med en twist. I andra fall bjuds vi på både storslagna ballader, nostalgiska 80-talstoner och moderna klubbhits som ”Jag är bäst” (I'm That Witch) och ”Åh, så synd om mig” (Unfortunate).

Allra bäst i föreställningen är Sofia Jung som den ståtliga sjöhäxan Ursula, med sina otäcka bläckfiskarmar. Hon har både en fantastisk röst och stor scenpersonlighet. Jag har tidigare bara sett henne i ensemblen eller i mindre biroller i Bodyguard, Waitress och Häxorna i Eastwick, så det var spännande att äntligen få se henne använda sin fulla potential. Martin Stokke Mathiesen visar i rollen som prins Triton att han har en komisk ådra och inte bara kan spela oskyldiga unga pojkar, som i Änglagård och Dear Evan Hansen. Även Stefan Clarin visar stor pondus i sin roll som kung Neptunus.

Foto: Markus Gårder

En annan jag vill nämna är den komiska Julia Küster, som spelar den naiva och blåögda sjöjungfrun Ariel. Hon fick använda mycket kroppsspråk och mimik när hon under andra akten stundtals är stum och försöker visa vad hon tänker, tycker och känner för den korkade prins Erik (Viktor Björkberg) och den franska kocken Colette (Moa Eklöf). Den sista jag vill lyfta fram är Lisa Hu Yu, som spelade den östgötske krabban Sebastian. Att låta Sebastian tala östgötska är genialt. Eftersom kostymen är hård, stor och otymplig kan hen inte vara fysiskt komisk, utan får i stället använda språket som hjälpmedel.

Camilo Ge Breskys koreografi och regi är fantastisk. Det blir inte alltid bra när en koreograf regisserar eller tvärtom, eftersom koreografin lätt kan ta över, men i detta fall fungerar det verkligen. Dansnumret under stormen på prins Eriks skepp, som sedan går i kvav, är både snyggt och välgjort.

Foto: Markus Gårder

Per Hördings ljusdesign, Maja Döblings scenografi och kostymdesign samt Anna Anderssons mask- och perukdesign är något av det bästa jag sett. Skillnaderna mellan livet under och ovan ytan är små men tydliga i ljus, kostym och peruk. Tritons och Neptunus frisyrer var helt galet stora, och Ariel hade vackra lockar under ytan men platt och livlöst hår på land.

Jag måste också nämna Maja Döblings fina dockor: Triton och Ursula som barn, fisken Blunder, måsen Mozart, hunden Max, muränorna Kroken och Snoken, samt alla djuphavsfiskarna i sångnumret ”We Didn't Make It To Disney”. Dessa framstår alla som levande karaktärer, trots att de styrs av en eller flera skådespelare.

Foto: Markus Gårder

Det enda jag har att anmärka på är att orkestern ibland överröstade sångarna, så man inte riktigt kunde höra de fyndigt översatta texterna av Calle Norlén.

Föreställningen innehåller mycket explicit språkbruk och många sexuella anspelningar, så den rekommenderade åldersgränsen på 15+ är befogad. Den spelas mellan 13 september – 12 oktober i Norrköping och 1 november – 6 december i Linköping, och är väl värd en dagsresa från Stockholm.

Jennie Backman 2025-09-24

Unfortunate - Östgötateatern

Foto: Markus Gårder

Trailer:

Applådtacket:

Premiären av Trassel på Oscarsteatern 2025-09-13

Ray Cooney farsen Trassel (Out of order) spelades sommaren 2019 på Krusenstiernska Teatern i Kalmar, med nästan samma gäng som nu. Själv såg jag Dröse & Norbergs uppsättning redan 2010, men då under namnet ”Liket som visste för mycket”. Det är en själslig uppföljare till pjäsen Hotelliggaren (Two into one) och utspelar sig på samma hotell med näst intill samma människor, förutom liket i garderoben.

Trassel handlar om Ragnar Rundqvist (Peter Dalle) och Lena Stjernström (Sussie Eriksson) som ska inleda en kärleksaffär på Grand Hotell år 1964. På hotellrummet hittas ett lik (Ola Forssmed), men i stället för att ringa polisen och därmed avslöja sin kärleksaffär ber de Ragnars förvirrade assistent Göran Dahlberg (Robert Gustafsson) att gömma liket och dölja sanningen för den nyfikna hotelldirektören (Per Svensson), den girige kyparen (Anders Jansson), den envisa städerskan och den kärlekstörstande sjuksköterskan (Hanna Dorsin), den svartsjuke maken (Henrik Johansson) och den svikna makan (Anki Albertsson).

Foto: Mats Bäcker

Detta är en snabb, välspelad fars med idel kända och proffsiga skådespelare i rollerna. Bäst var ändå Ola Forssmed som med sina viga, ledlösa och gummiaktiga lekamen förkroppsligar själva liket. Höjdpunkten var ändå medleyt eller snabbspolningen i slutet av föreställningen, vilken koreografi, vilken fart, vilken tajming! Ära den som äras bör Edward af Sillén. Men även Per-Magnus "PM" Andersson som gjorde den komiska dansen i första akten.

Marcus Englessons scenografi var snygg och detaljrik, allt från utsikten över Stockholm till detaljer som den insparkade dörren i korridoren. Camilla Thulins kostymdesign och David Julios mask- och perukdesign var stilren och andades 60-tal. Inte att förglömma Edward af Sillén, som gjort en fantastisk bearbetning, regi och översättning. Även stuntkoordinatorn Seth Ericson och naprapaten Tommy Eriksson som gör att Ola och de andra medverkande inte skadar sig bör nämnas.

Gillar du välspelade komedier med mycket förvecklingar och spring i dörrarna så är detta pjäsen för dig.

https://showtic.se/forestallningar/trassel

Jennie Backman 2025-09-14

Foto: Mats Bäcker