För exakt ett år sedan såg jag premiären av Dear Evan Hansen på samma teater. Nu återvänder jag för att se hur uppsättningen utvecklats med både bekanta och nya ansikten. I huvudrollen som Evan Hansen står återigen den fantastiska begåvningen Martin Stokke Mathiesen.
Kvar i ensemblen är även Peter Eggers som Connors far Larry Murphy samt Alma Bengtsson och Clara Henry som Evans skolkamrat Alana Beck respektive kärleksintresse Zoe Murphy. Nya i uppsättningen är Emil Henrohn som familjevännen Jared Kleinman, Simon Oskarsson som självaste Connor Murphy samt Frida Bergh och Kristina Lindgren som mödrarna Heidi Hansen och Cynthia Murphy.
Det både känns och inte känns som samma föreställning som för ett år sedan. Frida och Kristina gestaltar mödrarna på ett helt annat sätt än Sussie Eriksson och Anna Maria Hallgarn gjorde, och de gör verkligen rollerna till sina egna. Båda är mycket erfarna vid det här laget, med tunga huvudroller i Kristina från Duvemåla och Next to Normal i bagaget. Emil Henrohn är dessutom både mer scenvan och mer erfaren som musikalartist än Joel Adolphson var, vilket naturligtvis förändrar energin i rollen och samspelet mellan Connor, Jared och Evan.
Den största överraskningen var ändå Simon Oskarsson, som kommer direkt från London där han var första cover för Orpheus i musikalen Hadestown och skådespelare i den världsberömda Emma Rice Company. Han framstår som både en stark skådespelare och en mycket stark sångare. Jag skulle gärna vilja se honom gestalta Evan – en roll han är understudy för – eftersom Evan och Connor verkligen är varandras motsatser: den ene introvert och inåtvänd, den andre extrovert och utåtagerande.
Musikalen berättar historien om den unge Evan Hansen. Evan går i high school där han har svårt att hitta sin plats. Han lider av social ångest, har inga vänner och omgivningen ser honom som konstig – eller så ser de honom inte alls. När en kille i skolan tar sitt liv leder ett missförstånd till att killens föräldrar tror att deras son och Evan var bästa vänner. Evan rättar inte till missförståndet; i stället ser han en chans att passa in, att bli någon.
Han kommer allt närmare den döde killens familj, och på minnesstunden i skolan håller Evan ett rörande tal som sprids och hyllas i sociala medier. Plötsligt är Evan Hansen någon. Han är inte ensam längre. Men hur länge kan man leva på en lögn?
Foto: Markus Gårder
Musikalen handlar i stora drag om ensamhet. Alla i föreställningen – Evan, Connor, Zoe, föräldraparen och till och med Jared och Alana – har det gemensamt att de är ensamma. Föreställningen ställer viktiga frågor, som hur långt man kan gå för att passa in, slippa vara ensam, få ett sammanhang och tillhöra en grupp. Gör Evan verkligen fel när han försöker hjälpa familjen Murphy att bli hel igen efter sin sons död? Är verkligheten svartvit, eller finns det i själva verket en gråzon?
En detalj som berörde mig extra mycket denna gång var när fadern Larry i slutet av akten, under numret ”Det finns nån där”, bröt ihop av sorg i en hög på golvet och hans fru och dotter rusar fram och äntligen sörjer tillsammans med honom.
Foto: Markus Gårder
De får gärna fortsätta sätta upp Dear Evan Hansen en gång per år – det är en så pass viktig föreställning. Det borde vara en obligatorisk föreställning för alla ungdomar i högstadiet och gymnasiet i Stockholm och runt om i landet.
Förra året gav jag föreställningen 5 av 5 möjliga, och det står jag fast vid även i år. Passa på att se detta guldkorn under dess korta spelperiod – den spelas endast till och med 22 mars på Intiman i Stockholm. Det är en föreställning som stannar kvar långt efter att ridån gått ner.
Foto: Markus Gårder
Jennie Backman 2026-01-23
https://www.intiman.se/shower/dear-evan-hansen
