Genrep av & Julia på Cirkus 2026‑02‑18

& Julia är en glad och positiv jukeboxmusikal från 2019 med musik och sångtexter skrivna av den svenske låtskrivaren Max Martin. Anne Hathaway förhandlar med sin man, William Shakespeare, för att ändra slutet på pjäsen Romeo och Julia, så att Julia inte tar sitt liv. Julias föräldrar planerar att skicka henne till ett kloster, så hon flyr till Paris tillsammans med sin amma Angelique, sin bästa vän May och Anne själv i rollen som April.

& Julia hade premiär på Manchester Opera House i september 2019 innan den flyttade till West End i november 2019. Vid Laurence Olivier Awards 2020 fick & Julia nio nomineringar och vann tre priser, inklusive bästa kvinnliga huvudroll i en musikal. West End produktionen fick också rekordhöga 13 nomineringar vid WhatsOnStage Awards 2020 och vann slutligen sex priser. Broadway produktionen hade premiär i november 2022 och nominerades till nio Tony Awards.

Foto: Peter Knutson

Musikalen innehåller 30 låtar av Max Martin, de flesta på engelska, förutom den nyskrivna balladen En chans till (One More Try), som sjungs vackert av självaste Romeo och Julia. Att sångerna är på engelska är både styrkan och svagheten i föreställningen. Att de kända låtarna av Backstreet Boys, Britney Spears, Robyn, Katy Perry, Bon Jovi, Ariana Grande, *NSYNC, P!NK, Celine Dion och Justin Timberlake framförs på engelska gör att man kan nynna med, men gör också att det känns mer som en popkonsert, då dialogen däremellan är på svenska. Konsertkänslan förstärks också av den ibland extremt höga ljudnivån och de onödigt höga basgångarna.

Detta är den första non replica uppsättningen av & Julia någonsin, så koreografin (Zain Odenstål), scenografin (Marcus Engelsson), kostymen (Annsofi Nyberg), mask och peruk (Katrin Wahlberg), översättningen (Calle Norlén) och ljusdesignen (Robert Hvenström) är skapade för den svenska uppsättningen. Det kreativa och konstnärliga teamet med den proffsiga regissören Edward af Sillén i spetsen förtjänar alla skyhöga lovord. Kostymerna var väldigt färgglada, men jag personligen tyckte inte alls att de var snygga, förutom Annes blå klänning och Romeos blå jacka som jag älskade.

Foto: Peter Knutson

Rollistan består av en blandning av proffsiga och erfarna musikalartister: Linda Olsson (Anne), Sussie Eriksson (Angelique), Rennie Mirro (Lance) och Martin Redhe Nord (François), och lika proffsiga men mindre erfarna på just musikalscenen: Joanné Nugas (Julia), Viktor Norén (William), Oscar Zia (Romeo) och Simon Deimel Lund (May). Joanné Nugas gör en stark och charmig Julia med både röst och scennärvaro som bär upp flera av föreställningens stora nummer. På scenen syns också den tolv personer stora sång  och dansensemblen, där bland andra Hjalmar Freij och Sofia Ljung utmärkte sig extra mycket. Ensemblen är tajt och levererar koreografin med imponerande energi.

Foto: Peter Knutson

Viktor Norén har jag nu sett i fyra olika musikaler: American Idiot, Hair, We Will Rock You och & Julia. Även om han är en bra artist och duktig sångare känns hans skådespeleri exakt likadant i varje uppsättning. Det känns mer som att han spelar rockartisten Viktor Norén än någon annan roll. Detta gör tyvärr att hans samspel med Linda Olsson känns lite tafatt och trevande. Eftersom Linda är en så pass stark skådespelare tar hon lätt över, men eftersom Anne Hathaway är skriven som en stark kvinna i manuset av David West Read fungerar det ändå väldigt bra.

& Julia är en proffsig och färgglad föreställning där man nynnar på låtarna när man går ut från Cirkus. Den svenska produktionen är ett samarbete mellan Åsa Holmgren, Lasse Karlsson och Michael Henriksson på Lifeline, Live Nation, All Things Live och Cirkus Venues, och spelas på Cirkus i Stockholm mellan den 19 februari och 31 maj 2026.

Foto: James Lund

Jennie Backman 2026-02-20

https://www.ochjuliamusikalen.se/

Rage på Dramaten – svart satir, roterande sommarstuga och ett samhälle på randen

En snötäckt svensk landsbygd. En sommarstuga som långsamt snurrar. I huset rör sig Elin Klinga som familjens mittpunkt, en välkänd Dramatenprofil, tillsammans med Danilo Bejarano, styvpappan och kollega från samma scen. Här bor också de vuxna barnen: Rebecca Plymholt, som uttrycker sin frustration över samtidens spelregler, och Nikola Borggård Gavanozov, en aspirerande manusförfattare som försöker hitta sin egen röst. Tillsammans utgör de en utpräglad kulturfamilj som söker skydd i sitt lantliga sommarhus när undantagstillstånd utlyses i landet.​ ​

Foto: Sören Vilks

Utanför huset rör sig tre unga personer som familjen känner i olika grad. Alva Bratt, en skådespelare med internationella engagemang och en ny filmroll där hon ska spela Eva Braun, tillför en energi som både bryter av och förstärker stämningen i de scener där hon ingår. Alex Jubell är grannpojken som funnits i familjens närhet sedan länge, medan Simon Edenroth är en vän till honom från utbildningen. Deras närvaro tidigt i berättelsen påverkar stämningen i huset.​ ​

Foto: Sören Vilks

 Mitt på Stora scenen står ett helt hus, byggt i full skala och placerat på en vridscen som rör sig under hela föreställningen. Varje varv visar en ny del av hemmet: köket, vardagsrummet, sovrummen och de dolda utrymmena som långsamt öppnar sig mot publiken. Här finns också Hulda Lind Jóhannisdóttir som den isländska kvinnan utan uppehållstillstånd, en tidigare litteraturprofessor som nu tagit anställning som husa hos familjen. Hennes barnbarn — gestaltat av Nike Ellegaard Bartosch, Elin Goscinski Bautista och Tilla Dalgärd — förekommer diskret i scenrummet som en återkommande närvaro.

Foto: Sören Vilks

​ ​ Journalisten Alexander de Sousa intervjuar Elin Klinga om hennes koppling till Bergmans arv, och deras samtal blir en del av familjens vardag i stugan. När Alva Bratt, Alex Jubell och Simon Edenroth senare gör entré förändras dynamiken, och i ett uppjagat ögonblick, när ett bråk bryter ut mellan de unga männen och familjen, råkar sonen avfyra ett skott som träffar journalisten i magen. I kaoset kliver en av de unga männen fram och hanterar situationen med oväntad medicinsk kunskap, vilket kort skapar en ny maktbalans i rummet.​ ​

Foto: Sören Vilks

Föreställningen bygger på flera lager av referenser – från fornnordiska texter och teaterklassiker till samtida uttryck – och låter vardagliga samtal övergå i något mer laddat. Milo Rau har beskrivit Rage som en korsning mellan tv-serien White Lotus och Michael Hanekes Funny Games, en kombination av social satir och hotfull stillhet som också märks i föreställningens ton, något som förstärks av den roterande scenografin och kamerabilderna ovanför scenen som skapar en känsla av förskjutning och osäkerhet. Mottagandet av föreställningen har varit starkt, och tillsammans ger recensionerna en bild av en uppsättning som väcker intensiva reaktioner och livlig diskussion.​ ​

Foto: Sören Vilks

 Parallellt arrangeras samtal på Dramaten om kulturens roll i en politiskt orolig tid, vilket förstärker föreställningens frågor om ansvar och konstnärlig frihet. Rage är en uppsättning som inte förenklar men som med stark form, tydligt spel och en ständigt föränderlig scenbild skapar en känsla av att tryggheten långsamt glider isär. När huset stannar har något i familjens värld – och i publikens upplevelse – skiftat.

Foto: Carl Bengtsson/Studio Bon

Källor: 

Dramaten

Pressmeddelande

DN.se

Svd.se

​ Expressen.se 

Aftonbladet.se

Fokus.se

​Kultmagasin.se​

Scenography.se

Omni.se​

Kulturbloggen.com

Socialpolitik.com

Sverigesradio.se

Yle.fi

Instagram
TikTok

 

Premiär av Frankenstein på Kulturhuset Stadsteatern 2026-02-13

 

Foto: Klara G

Fredagen den 13 februari var det premiär för Fredrik ”Benke” Rydmans nästa stora uppsättning på Kulturhuset Stadsteatern. Mary Shelleys episka berättelse om vetenskapsmannen Frankenstein och hans skapelse sätts upp på Stora scenen med bland andra Marcus Vögeli (Varelsen) och Jörgen Thorsson (Frankenstein) i rollerna.

Pjäsen är skriven av Nick Dear i översättning av Benjamin Quigley och Martin Sundbom och är byggd på Mary Shelleys roman Frankenstein från 1818. Den är i samma stil som Nick Dears och Danny Boyles filmatisering från 2011 med Benedict Cumberbatch och Jonny Lee Miller i huvudrollerna.

Föreställningen startar bokstavligen med en smäll och börjar med varelsens födelse, där han föds naken och oskuldsfull ur en fosterhinna. Han går stapplande, trevande och rultande fram till sin skapare Victor Frankenstein, som omgående överger sin nyfödda skapelse.

Foto: Sören Vilks

Hela berättelsen berättas ur varelsens perspektiv och du som åskådare får uppleva första dagen, natten, ensamheten och vänskapen med den blinda De Lacey tillsammans med honom. Du får dela hans ordlösa första dagar tills han lär sig prata, skriva, läsa och blir mer och mer mänsklig.

Det är inte förrän efter ett år i livet, när varelsen beger sig till Genève för att träffa sin skapare Victor, som mänskliga egenskaper som hämnd, kärlek och våld visar sig. Föreställningen ställer stora frågor som: Vad är ett mänskligt liv? Föds man till god eller ond? Vad är egentligen en människa? Och vem är i själva verket monstret och människan i slutet av föreställningen?

Föreställningen är regisserad och koreograferad av Fredrik ”Benke” Rydman, som numera är en av fyra husregissörer på Kulturhuset Stadsteatern. Eftersom Benke är dansare och koreograf är man inte överraskad över att föreställningen innehåller mycket dans, rörelse, förflyttningar och koreografi; du är snarare förvånad över att den inte innehåller ännu mer ren dans.

Foto: Sören Vilks

En sak jag gillade var det som tydligen kallas 3D flyg: en spotlight som flög runt på scenen och följde aktörerna. Samma teknik användes tidigare i Den långa flykten när fågeln Kehaar flög runt på scenen.

Däremot innehåller föreställningen extremt mycket höga ljud och blinkande ljus för att uppnå starka effekter. De använde sig också av enorma fläktar, så det kändes som att vinterstormarna nådde långt ut i publikhavet. Och i stället för rena kulisser används stora tygskynken på olika sätt på scenen. Allt detta gör att det känns som en unik och nytänkande föreställning.

Publiken var för det mesta knäpptyst, förutom något enstaka fniss när något oväntat hände på scen och några spontana utrop vid de plötsliga höga smällarna. Samtidigt är tempot välbalanserat, med en rytm som växlar mellan eftertanke och kraftfulla utbrott utan att tappa fokus.

Foto: Sören Vilks

Petra Göranssons och Nina Lagnefeldts mask på Marcus Vögeli, som spelar varelsen, är fantastisk och ser mycket verklighetstrogen ut. Marcus Vögeli bär hela föreställningen och går självklart från den naiva, nyfödda, stapplande varelsen till den bittra, vuxna och rakryggade varelsen. Det var intressant att se Jörgen Thorsson i en mer seriös roll än i Matilda och Den långa flykten, där jag senast sett honom. Han går från en normal vetenskapsman till en galen och besatt människa med gudskomplex.

Tyvärr var det många tekniska missöden under premiären, som bildprojektioner som inte fungerade och tygskynken som ramlade ner när de inte skulle. Även Marcus Vögeli gick alldeles för långt baklänges och hamnade på golvet vid parketten. Om detta beror på premiärnerver eller fredagen den trettonde låter jag vara osagt.

I mindre roller ser vi Jan Mybrand, Pablo Leiva Wenger, Astrid Drettner, Fabian Lexner, Anna Krantz, Emil Hedayat och Göran Ragnerstam. Och som dansare Amanda Arin, Jonna Hökengren, Kenny Lantz, Daniel Staaf och Carl Peters.

Foto: Sören Vilks

Det är en spännande och annorlunda föreställning med unika scenlösningar där du som publik känner dig delaktig i föreställningen från början till slut.

Jennie Backman 2026-02-14

Hemsida och biljetter: https://kulturhusetstadsteatern.se/teater/frankenstein

Foto: Sören Vilks

Pjäsen som går åt helvete på Göta Lejon 2026‑02‑06

 

Våren 2023 sattes föreställningen Peter Pan går åt helvete upp här i Stockholm, och den 23 januari hade den fristående fortsättningen – eller egentligen föregångaren – Pjäsen som går åt helvete premiär. På West End är det ett helt koncept med de så kallade ”Goes Wrong”-pjäserna: The Play That Goes Wrong, Peter Pan Goes Wrong, Magic Goes Wrong, A Christmas Carol Goes Wrong och tv showen The Goes Wrong Show av Henry Lewis, Jonathan Sayer och Henry Shields på Mischief Theatre Company.

Möt en ensemble fast besluten att bjuda på elegant 20 talsmystik i Mordet på Gammelby Herrgård. Planen är glasklar: en död adelsman, en samling misstänkta och en kommissarie med järnkoll. Men från första replik går allt fel. Kulisser störtar, dörrar vägrar öppnas, rekvisitan försvinner, skådespelare svimmar och replikerna blandas ihop – tills ingen, varken på scen eller i salongen, vet vems fel det är att allt gick åt helvete. Ett fullskaligt scenkaos där allt går fel – men mördaren avslöjas, om än på ett sätt publiken sent ska glömma. Resultatet blir en fartfylld skrattkarusell där alla försöker rädda mysteriet medan föreställningen bokstavligen rasar runt dem.

Foto: Mikael Kratt

I rollerna ser vi Pernilla Wahlgren, Christine Meltzer, Måns Nathanaelson, Kim Sulocki, Andreas T. Olsson, Anastasios Soulis, Linus Eklund Adolphson och Victor Morell. Pernilla och Andreas såg man spela tillsammans redan i Peter Pan går åt helvete, och Måns och Kim har jobbat tätt tillsammans med Pernilla i hennes shower Kort, glad och tacksam, Pernilla Wahlgren har hybris och Happy Ending sedan 2017. Med andra ord är det redan ett tätt och samspelt gäng som har förstärkts av den trygga skådespelaren Anastasios Soulis. Pernilla Wahlgren och Andreas T. Olsson leder ensemblen med perfekt tajming och en spelstil som balanserar kaos och precision. Med små komiska medel spelar Linus Eklund Adolphson ljudteknikern Janne, och kvällens stora överraskning är Victor Morell – en stor komisk talang som helt tar över de scener han medverkar i.

På West End är pjäsen en tvåaktare med en paus emellan. Här i Sverige har den tightats till och blivit en enaktare på 90 minuter. Detta gör att pjäsen aldrig tappar fart, innehåller onödigt prat eller behöver byggas upp igen efter paus. Regi, översättning och manusbearbetning är gjord av Klas Wiljergård, som snyggt har förflyttat pjäsen till Sverige med svenska referenser.

Foto: Mikael Kratt

Under föreställningen jag var på hände några små missöden, som att Pernilla råkade säga fel namn i telefon och en brandsläckare som inte fungerade som den skulle, så hon fick improvisera med ljud i stället. Detta är en föreställning där det faktiskt fungerar att saker går fel – för ju fler saker som går fel, desto roligare blir den.

Scenografen Viktor Brattström och stuntkoordinatorn Seth Ericson har gjort ett fantastiskt jobb för att skådespelarna inte ska skada sig på riktigt när kulisser och rekvisita bokstavligen faller runt omkring dem. Kulisser som dessutom ska hålla ända till maj under en lång Sverigeturné. Hur skådespelarna ofta orkar spela två föreställningar på raken går mot mitt förstånd, men jag antar att det går på ren adrenalin.

Det är en föreställning som visar hur roligt det kan bli när allt går fel på helt rätt sätt. Så gillar du att skratta och se en vansinnig och katastrofalt rolig komedi med organiserat kaos, se Pjäsen som går åt helvete antingen på Göta Lejon fram till den 14 mars eller på Sverigeturnén mellan den 19 mars och 10 maj 2026 runt om i hela Sverige. Men skynda dig – biljetterna går åt i rasande tempo och många föreställningar är redan helt utsålda eller har endast ett fåtal biljetter kvar. 

Foto: Mikael Kratt

Jennie Backman 2026-02-08

Hemsida: https://biljettsidan.se/

Lifeline: https://lifeline.se/pjasen-som-gar-at-helvete/

Göta Lejon: https://www.gotalejon.se/all-events/pjäsen-som-går-åt-helvete-tickets-ae1617596

Foto: Mikael Kratt

Göta Lejon:

07 februari 2026 – 16.00 & 19.30

08 februari 2026 - 15.00

12 februari 2026 - 19.30

13 februari 2026 – 18.00 & 21.00

14 februari 2026 – 16.00 & 19.30

20 februari 2026 - 18.00 & 21.00

21 februari 2026 - 16.00 & 19.30

27 februari 2026 – 18.00 & 21.00

28 februari 2026 - 16.00 & 19.30

01 mars 2026 - 15.00

05 mars 2026 - 19.30

06 mars 2026 - 18.00 & 21.00

07 mars 2026 - 16.00 & 19.30

12 mars 2026 - 19.30

13 mars 2026 – 18.00 & 21.00

14 mars 2026 - 16.00 & 19.30

Foto: Mikael Kratt

Turné:

Malmö, Malmö Live 19 mars 2026 - 19.30

Malmö, Malmö Live 20 mars 2026 - 19.30

Malmö, Malmö Live 21 mars 2026 - 16.00 & 19.30

Linköping, Konsert & Kongress 26 mars 2026 - 19.30

Linköping Konsert & Kongress 27 mars 2026 – 19.30

Lidköping, Sparbanken Arena 28 mars 2026 - 19.30

Norrköping, De Geerhallen 29 mars 2026 - 19.30

Uppsala, UKK 09 april 2026 - 19.30

Uppsala, UKK 10 april 2026 - 19.30

Jönköping, Jönköping Konsert & Kongress 11 april 2026 – 16.00 & 19.30

Örebro, Conventum Arena 16 april 2026 - 19.30

Skövde, Skövde Arena 17 april 2026 - 19.30

Halmstad, Halmstad Teater 18 april 2026 – 16.00 & 19.30

Helsingborg, Helsingborg Arena 19 april 2026 – 15.00

Göteborg, Rondo 23 april 2026 - 19.30

Göteborg, Rondo 24 april 2026 - 19.30

Göteborg, Rondo 25 april 2026 - 16.00 & 19.30

Göteborg, Rondo 07 maj 2026 - 19.30

Göteborg, Rondo 08 maj 2026 - 19.30

Göteborg, Rondo 09 maj 2026 - 16.00 & 19.30

Karlstad, Karlstad CCC 10 maj 2026 - 15.00

Genrepet av All Shook Up på Dieselverkstaden 2026‑02‑05

 West End Stockholm presenterar Broadwaymusikalen All Shook Up på Dieselverkstaden i Sickla – en färgsprakande föreställning fylld av energi, humor och passion. Det är en gripande berättelse ackompanjerad av några av Elvis Presleys största hits – en hyllning till självaste King of Rock ’n’ Roll. Med en modern tolkning och ny kostymdesign får vi följa främlingen Chad, som rullar in i den lilla småstaden och förändrar allt. Kärlek uppstår, hemligheter avslöjas och hela stan skakas om.

Musikalen utspelar sig i ett färgstarkt, tidlöst 50-tal och berättelsen är enkel, tydligt inspirerad av William Shakespeares komedier som Trettondagsafton, Som ni behagar, En midsommarnattsdröm och Mycket väsen för ingenting.

Första gången jag såg denna föreställning var på Bristol i Sundbyberg 2019, även då med West End Stockholm. Årets version, 2026, är i lekfull regi och med snygg koreografi av Victor Henriksson-Urech. Musikalen innehåller mycket dans och koreografi med rekvisita som stolar, skolådor och andra vardagsföremål. Den stora scenen har få kulisser men fylls av den 18 personer starka ensemblen. Med hjälp av en stor LED-skärm, med enkla men effektiva bilder, förflyttas publiken smidigt mellan olika platser i den lilla staden.

Föreställningen spelas med mycket humor och glimt i ögat – det är en sådan man blir glad av att uppleva. En person som är kvar i ensemblen sedan förra uppsättningen är Erik Gummeson i rollen som Dennis. På dessa sju år har han fått ännu bättre komisk tajming och en ännu starkare sångröst. Ensemblen är överlag mycket stark, framför allt i sångnumren, och det är befriande att se en ung ensemble med nästan enbart nya ansikten – artister man inte har några förväntningar på eller tidigare intryck av. Kim Bärzén utmärkte sig särskilt som både en stark dansare och en stor komedienn. Gabriel Hammarström är självklar i huvudrollen, med stark sång, humor, charm och precis den rätta glimten i ögat.

Mitt favoritnummer i föreställningen är när hela ensemblen stämmer upp i vacker stämsång i ”I Can’t Help Falling in Love” i slutet av akt ett. Även Sylvias (Sanna Sagvik) solonummer ”There’s Always Me” i akt två är minnesvärt. Jag vill också ge en tumme upp till Amelia Klevens snygga och färgglada kostym och mask.

Det här är en uppsättning som lyckas kombinera nostalgi med ungdomlig energi. Så gillar du Elvis, 50-tal och behöver en glädjefylld färgklick i gråa februari, spelar All Shook Up sju föreställningar mellan den 6 och 14 februari – och är väl värt ett besök till Sickla köpkvarter i Nacka.

Hemsida: https://www.westendstockholm.se/

Biljetter: https://nortic.se/ticket/event/74912

Program: https://sites.google.com/view/allshookuppwes/

Jennie Backman 2026-02-06

Speldatum

6/2 19:00

7/2 14:00 & 19:00
8/2 14:00
12/2 19:00
13/2 19:00
14/2 14:00

Roller
Chad - Gabriel Hammarström
Natalie - Carin Stolpe
Dennis - Erik Gummeson
Sylvia - Sanna Sagvik
Jim - Niklas Von Proschwitz
Lorraine - Lillevie Petersson
Dean - Leon Ågren Lundman
Sandra - Hanna Thelande
Matilda - Helena Lissmatz
Earl - Anders Hedlund

Ensemble
My Ehlin
Sofie Brehnfors
Linn Persson
Linn Wiklund
Madeleine Sandberg
Linnea Andersson
Kim Bärzén
Jessica Allmo

Kreativa teamet
Regi & Koreografi - Victor Henriksson-Urech
Sånginstudering & Regiassistent - Hanna Thelander
Teknik - Mikael Hansson
Ljud - Johan Adelöw
Ljusdesign - Jim Nurminen
Kostym & mask - Amelia Kleven
Kapellmästare - Johan Mörk
Art Director - Josephine Thunell

Producent
West End Stockholm - Thomas Creutz & Mikael Hansson

Nypremiären av Dear Evan Hansen på Intiman 2026-01-22

 

För exakt ett år sedan såg jag premiären av Dear Evan Hansen på samma teater. Nu återvänder jag för att se hur uppsättningen utvecklats med både bekanta och nya ansikten. I huvudrollen som Evan Hansen står återigen den fantastiska begåvningen Martin Stokke Mathiesen.

Kvar i ensemblen är även Peter Eggers som Connors far Larry Murphy samt Alma Bengtsson och Clara Henry som Evans skolkamrat Alana Beck respektive kärleksintresse Zoe Murphy. Nya i uppsättningen är Emil Henrohn som familjevännen Jared Kleinman, Simon Oskarsson som självaste Connor Murphy samt Frida Bergh och Kristina Lindgren som mödrarna Heidi Hansen och Cynthia Murphy.

Foto: Markus Gårder 

Det både känns och inte känns som samma föreställning som för ett år sedan. Frida och Kristina gestaltar mödrarna på ett helt annat sätt än Sussie Eriksson och Anna Maria Hallgarn gjorde, och de gör verkligen rollerna till sina egna. Båda är mycket erfarna vid det här laget, med tunga huvudroller i Kristina från Duvemåla och Next to Normal i bagaget. Emil Henrohn är dessutom både mer scenvan och mer erfaren som musikalartist än Joel Adolphson var, vilket naturligtvis förändrar energin i rollen och samspelet mellan Connor, Jared och Evan.

Den största överraskningen var ändå Simon Oskarsson, som kommer direkt från London där han var första cover för Orpheus i musikalen Hadestown och skådespelare i den världsberömda Emma Rice Company. Han framstår som både en stark skådespelare och en mycket stark sångare. Jag skulle gärna vilja se honom gestalta Evan – en roll han är understudy för – eftersom Evan och Connor verkligen är varandras motsatser: den ene introvert och inåtvänd, den andre extrovert och utåtagerande.

Foto: Markus Gårder 

Musikalen berättar historien om den unge Evan Hansen. Evan går i high school där han har svårt att hitta sin plats. Han lider av social ångest, har inga vänner och omgivningen ser honom som konstig – eller så ser de honom inte alls. När en kille i skolan tar sitt liv leder ett missförstånd till att killens föräldrar tror att deras son och Evan var bästa vänner. Evan rättar inte till missförståndet; i stället ser han en chans att passa in, att bli någon.

Han kommer allt närmare den döde killens familj, och på minnesstunden i skolan håller Evan ett rörande tal som sprids och hyllas i sociala medier. Plötsligt är Evan Hansen någon. Han är inte ensam längre. Men hur länge kan man leva på en lögn?

Foto: Markus Gårder 

Musikalen handlar i stora drag om ensamhet. Alla i föreställningen – Evan, Connor, Zoe, föräldraparen och till och med Jared och Alana – har det gemensamt att de är ensamma. Föreställningen ställer viktiga frågor, som hur långt man kan gå för att passa in, slippa vara ensam, få ett sammanhang och tillhöra en grupp. Gör Evan verkligen fel när han försöker hjälpa familjen Murphy att bli hel igen efter sin sons död? Är verkligheten svartvit, eller finns det i själva verket en gråzon?

En detalj som berörde mig extra mycket denna gång var när fadern Larry i slutet av akten, under numret ”Det finns nån där”, bröt ihop av sorg i en hög på golvet och hans fru och dotter rusar fram och äntligen sörjer tillsammans med honom.

Foto: Markus Gårder 

De får gärna fortsätta sätta upp Dear Evan Hansen en gång per år – det är en så pass viktig föreställning. Det borde vara en obligatorisk föreställning för alla ungdomar i högstadiet och gymnasiet i Stockholm och runt om i landet.

 Förra året gav jag föreställningen 5 av 5 möjliga, och det står jag fast vid även i år. Passa på att se detta guldkorn under dess korta spelperiod – den spelas endast till och med 22 mars på Intiman i Stockholm. Det är en föreställning som stannar kvar långt efter att ridån gått ner.

Foto: Markus Gårder 

Jennie Backman 2026-01-23

https://www.intiman.se/shower/dear-evan-hansen

Genrep av Footloose med Viktor Rydberg Gymnasiet 2026-01-13

Ren McCormack flyttar från Chicago till den lilla hålan Bomont tillsammans med sin mamma. I staden är det förbjudet att spela rockmusik eller dansa, på grund av ett religiöst och puritanskt styre. Ren, som älskar att sjunga och dansa, bestämmer sig för att ändra på detta och ordnar en danstillställning. Hans största motståndare är pastorn Shaw Moore, vars dotter Ariel Ren förälskar sig i. Hon är från början tillsammans med traktens ligist, Chuck.

Musikalen hade premiär på Broadway 1998 och bygger på filmen från 1984 med Kevin Bacon, Lori Singer, Dianne Wiest och John Lithgow. En nyinspelning kom 2011. Inför premiären på West End 2006 gjordes musikalen om – förutom många justeringar i manuset finns små skillnader i den nya versionens musiknummer. Jag såg Footloose för 17–18 år sedan när den spelades på Intiman i Stockholm, då med bland andra Peter Johansson, Anna Sahlin, Måns Zelmerlöw och Fred Johanson.

Footloose är den 31:a musikalen från VRG:s gymnasieelever. Sedan 1995 har elever och lärare samarbetat för att skapa kreativa, kvalitativa och autentiska föreställningar som lyser upp vintermörkret. Sedan 2022 spelas musikalerna på Dieselverkstaden i Sickla, istället för som tidigare på bland annat Maximteatern, Oscarsteatern och Vasateatern. Det är en intimare teater där man kommer närmare skådespeleriet, eftersom scenen ligger i marknivå, men samtidigt är spelytan både bredare och djupare än vanligt.

Jag ser alltid fram emot VRG:s årliga musikaler och är lika nyfiken varje gång på vilken musikal de väljer. Tack vare den höga kvaliteten på koreografi, ljud, ljus, smink och kostym känns föreställningarna inte som skoluppsättningar, utan som en i raden av Stockholms proffsiga produktioner. Premiären den 14 januari och sista föreställningen den 18 januari är redan slutsålda, så vill du hinna se Footloose – skynda dig att boka någon av de fyra återstående föreställningarna.

Som alltid är det både en stor ensemble och en lika stor dansensemble. Det som ibland kan kännas märkligt – när en grupp sjunger och en annan dansar – fungerade här förvånansvärt snyggt. Dansensemblen speglade ofta i sin koreografi det som skådespelarna sjöng. I denna musikal, som faktiskt handlar om att man inte får dansa, kändes det stilfullt och genomtänkt att dansarna fick uttrycka de undertryckta känslorna hos aktörerna. Lite som i Spring Awakening, där karaktärerna bryter den fjärde väggen, tar upp en mikrofon och sjunger en rocksång mitt i 1800-talets stela verklighet.

I huvudrollen som Ren ser vi Nils Swärd, som både dansar och sjunger jättebra och dessutom har det utseende och den charm som rollen kräver. I den andra huvudrollen spelar Olivia Cepeda den tuffa Ariel med den kaxighet som behövs. Även hon sjunger och dansar snyggt i Bonnie Tylers låt Holding Out for a Hero, tillsammans med sina väninnor Wendy, Urleen och Rusty, spelade av Leia Lewander, Ava Bäckström och Märta Örjeheim Carling.

Pastor Shaw Moore spelas stilfullt av Axel Bälter, som växlar mellan ilska, sorg, fromhet och pondus. Jag önskar att Teodor Renås Forsström, som spelar ligisten Chuck, hade fått lite mer utrymme att utveckla sin karaktär och kanske en solosång – precis som Måns fick i den tidigare Stockholmsuppsättningen, då de använde Maniac från Flashdance. Jag tyckte också att det var lite synd att så mycket av komiken och glimten i ögat mellan Rusty och Willard strukits. Märta och Vidar Trygg spelade fint, och det visade sig att även Vidar är en fantastisk dansare.

Jag måste återigen nämna kostymerna: Rustys, Urleens och Wendys färgmatchningar är jättesnygga, liksom Ariels röda cowboyboots och Rens röda läderjacka. I numret Holding Out for a Hero kommer dansensemblen in i färgglada gymnastikdräkter i 80-talsstil – både fina och roliga. I dansensemblen ser vi den numera mycket erfarna Kiana Blanckert; man glömmer lätt att hon faktiskt fortfarande går i gymnasiet.

VRG:s elever levererar ännu en gång en musikal med energi och professionalism. Footloose är en färgstark och medryckande föreställning – missa inte chansen att se den!

ÅRETS MUSIKAL 2026: Footloose - vrskolor.se

FOOTLOOSE - Viktor Rydbergs Musikal 2026 | Biljetter | Nacka | Scen- & Bildkonst | Billetto — Sweden

Jennie Backman 2026-01-14