Det
har drygt
gått 20 år sedan Baz Luhrmanns Oscarsbelönade film Moulin
Rouge
slog världen med häpnad. Sedan dess har musikalversionen erövrat
både New York och London. Och nu senast i Köpenhamn, Oslo och
Chinateatern
i Stockholm där Moulin
Rouge
blev en gigantisk succé och spelades för 150 000 gäster under två
helt utsålda säsonger 2023-2024.
Handlingen
utspelas år 1899, då den unga och förväntansfulla poeten
Christian (Andreas Wijk) prövar lyckan i Paris där han hamnar bland
de kantstötta men kärleksfulla bohemerna i konstnärskvarteren. När
Christian lyckas sätta upp en show på den legendariska nattklubben
Moulin
Rouge,
blir han genast förälskad i klubbens stora stjärna Satine (Marsha
Songcome) - och hon i honom. Men i en värld där sanningen är
förhandlingsbar och skönhet går att köpa för pengar så blir
deras kamp för frihet och kärlek en kamp på liv och död. För att
rädda klubbens ekonomi tvingas Moulin
Rouges
ägare Harold Zidler (Morgan Alling) att ta hjälp av den hänsynslösa
men förmögna Greven av Monroth (Fred Johanson). I gengäld lovas
greven att få ta Satine som sin älskarinna. Klubbens öde ligger nu
i Satines händer och hon slits mellan kärleken till Christian och
ansvaret för klubben och sina medsystrar där. Medverkar gör
också Alexander Larsson och Anton Ewald tillsammans med en stor
orkester och sång- och dansensemble. Regin och den svenska dialogen
är gjord av Anders Albien.
Foto: Mats Bäcker
Jag
såg Moulin
Rouge
redan innan premiären på Chinateatern
i september 2023 och har sedan dess velat se den igen, för detta är
en sådan show där det händer mycket saker på scen hela tiden.
Musikalen har ett sådant högt tempo och innehåller så mycket
sång, dans och musik att man behöver se den mer än en gång för
att kunna ta in och uppleva allt. Moulin
Rouge
är en passionerad kärlekshistoria med över 70 av musikhistoriens
största hits, nästan alla sångnummer från filmatiseringen och
lika många till. De flesta av låtarna ingår dock i långa sång-
och dansmedleyn, så det är inte många låtar man får höra i sin
helhet.
Rondo
känns rent allmänt som en bättre, mysigare och intimare lokal än
Chinateatern.
Du kommer närmare scenen och handlingen även om du sitter en bit
bak på parketten. De stora huvud- och birollerna är samma som på
Chinateatern,
medan stora delar av den stora ensemblen är utbytt. Trots detta
känns föreställningen mycket mer samspelt och tightare än i
Stockholm.
Foto: Mats Bäcker
De
fantastiska fartfyllda dansnumren är koreograferade av Jenny
Widegren, Zain Odelstål, Kirsty McDonald och Anja Gaardbo.
Dansnumren är ofta uppåt fem minuter, så alla i dansensemblen gör
ett otroligt jobb. Takis vackra art
nouveau-inspirerande
scenografi i jugendstil känns både gammaldags och modern på samma
gång. Pelle Palmés snygga ljusdesign är passande och ändrar
färger allt efter känslor, stämning och händelser. Astrid Lynge
Ottosen och Sara Klänges kostymdesign respektive mask &
perukdesign är både snygg, passande och ändrar stil efter att
personerna utvecklas.
Marsha
Songcome är erfaren och ett helblods proffs som slår flera av sina
medspelare med hästlängder i både sång och skådespeleri. Detta
gör dessvärre att Andreas Wijk känns som ganska blek och oerfaren
jämfört med henne. Deras kärlekshistoria känns tyvärr inte
heller verklighetstrogen och det slår absolut inga gnistor mellan
Satine och Christian.
Foto: Mats Bäcker
Morgan
Alling har inte världens bästa sångröst, men det vare sig krävs
eller behövs i rollen som konferenciern, utan hans lite grövre röst
passar i den lite ruffiga rollen som Harold Zidler. Rollen som
konstnären Henri
Toulouse-Lautrec är
en av Alexander Larsson större roller, förutom huvudrollen i
Dreamgirls.
Alexander missade sin egen premiär i Stockholm på grund av en
olycka, men här i Göteborg får han äntligen visa upp sin stora
sång- och dansregister. Anton Ewalds argentinske dansare Santiago
minns jag att jag blev imponerad av redan i Stockholm, då jag vare
sig visste att Anton kunde sjunga eller dansa så pass bra, men hans
tango i Backstage
Romance och
El
Tango De Roxanne är
bland de snyggare dansnumren i föreställningen. Fred Johanson är
ren urkraft och hans basstämma när han ryter till är inte av denna
värld. Hans greve känns verkligen både elak, ondskefull och ingen
jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med.
Vill
du se en färgglad, fartfull kärlekshistoria med mycket sång, musik
och dans så ta en tur ner till Göteborg medan Moulin
Rouge
spelas
den 25 september 2025 till och med 21 mars 2026.
Foto: Mats Bäcker
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar