Originaluppsättningen av musikalen Så som i himmelen blev en enorm succé. Över 220 000 gäster såg den hyllade musikalen på Oscarsteatern under totalt fyra säsonger. Musikalen har därefter spelats på över 30 olika scener i Europa med stor framgång. I höst sätts en alldeles unik version upp på Lorensbergsteatern, skapad av upphovsmännen bakom originalet.
Så som i himmelen är en stark musikal om musikens kraft, om modet att vara sig själv och om vad som händer när människor vågar mötas på riktigt. När den världsberömde dirigenten Daniel Daréus drabbas av ett sammanbrott återvänder han till sin barndomsby för att finna lugn och ro. Där kommer han i kontakt med byns invånare, alla med sina egna drömmar, rädslor och livsöden.
Så som i himmelen är en helt svensk musikal skriven av Kay Pollak och Carin Pollak tillsammans med Edward af Sillén och med musik av Fredrik Kempe, baserad på filmen med samma namn. Den fick sitt uruppförande på Oscarsteatern hösten 2018, i regi av Markus Virta. Musikalen inkluderar även den från filmen folkkära sången Gabriellas sång, med text av Py Bäckman och musik av Stefan Nilsson. Musikalen förlängdes till våren 2020. På våren 2020 var musikalen planerad att flyttas till Göteborg, men på grund av Covid-19-situationen så blev dessa föreställningar inställda. Men nu är det äntligen göteborgarnas tur.
Med från Stockholm följer kärleksparet Philip Jalmelid som Daniel och Tuva Børgedotter Larsen som Lena, men även publikfavoriterna Rikard Björk som den funktionsvarierande Tore och Kajsa Reingardt som pensionären Olga. Med från Stockholm följer även Christopher Wollter, men som denna gång spelar prästen Stig, i stället för hustrumisshandlaren Conny, som i denna uppsättning spelas av Robin Stegmar. Helt nya i persongalleriet är bland andra Sanna Nielsen som den skönsjungande Gabriella, Peter Apelgren som affärsägaren Arne, Åsa Fång som prästfrun Inger, Ole Forsberg som pensionären Erik, Henric Joneskär som den överviktiga Holmfrid och Frida Bergh som den konservativa Siv.
Lorensbergsteatern är en betydligt intimare teater än Oscarsteatern. Detta gör även att scenen är mindre, så de största förändringarna mot versionen i Stockholm ligger i scenografin. Den största förändringen i scenografin märktes i numret Fråga Arne, där de hade en helvägg med varor i affären, som är mer lik affärskulissen i musikalen Änglagård. Och så kom Arne med cykeln från scenhöger, i stället för genom en dörr mitt i scenografin. En annan positiv förändring är att slutet och början av föreställningen snyggt kopplats ihop, det är nästan exakt samma scenbild och sedan börjar berättelsen om Daniels korta liv.
Den
nyskrivna sången Min
egen styrka, som
sjungs av karaktären Gabriella i mitten av akt två, är mycket
bättre än den tidigare sången Stjärnorna.
Den
passade mycket bättre in i handlingen och är specialskriven för
Sanna Nielsen. Sanna gjorde en sårbar Gabriella och framförde även
den mest kända sången Gabriellas
sång mycket
bättre än vad Malena Ernman någonsin gjorde.
Huvudrollerna
Philip Jalmelid och Tuva Børgedotter Larsen har fortfarande en
underbar personkemi. Trots att det gått åtta år sedan
uruppförandet och båda är mognare, äldre och har blivit
småbarnsföräldrar sedan dess, känns de fortfarande nykära på
scen. De har båda starka röster som verkligen får komma fram i
deras gemensamma duetter Du
är aldrig ensam, På grund av dig och
Det
vi är ska aldrig dö,
men även i Daniels sololåtar Den
tid jag har, 58 sekunder och
Reser
fast jag inte vill.
Nu svär jag väl i musikalkyrkan, men jag tycker att Christopher Wollter gjorde en bättre Stig än Anders Ekborg. Han kändes mer tredimensionell och visade alla sidor av sitt känsloregister. Christopher har spelat mycket talteater och spelat in både mycket tv-serier och långfilmer de senaste åren och det märks, för hans skådespeleri blir bara bättre och bättre. Hans sångröst har alltid varit bra, men har aldrig låtit så bra som i solonumren i Säg aldrig nej till gud och Hur tror du att det känns.
Jag är fortfarande lika imponerad av Rikard Björk. Tore har verkligen blivit en egen karaktär efter att han spelat rollen både i Stockholm, på turné, på Säffleoperan och nu i Göteborg. De nya i det stora persongalleriet Robin Stegmar, Åsa Fång, Ole Forsberg och Henric Joneskär gör alla ett fantastiskt jobb där de fångar sin rollkaraktärs personlighet. Även Frida Bergh gör ett fint jobb, men jag saknar ändå Thérèse Andersson Lewis mer ilskna och humoristiska Siv.
I den stora ensemblen stack karaktärerna Florence, som spelades av Karin Mårtensson Ghods, och Amanda, som spelades av Nina Norblad, ut och utmärkte sig positivt. Peter Apelgren är egentligen den enda stora besvikelsen. Jag saknar både Björn Kjellmans och Morgan Allings versioner av Arne. Peter är varken en bra skådespelare eller någon sångare och hans humor blir bara tröttsam, även om scenerna mellan honom och ”tjock Holmfrid” i akt två blir väldigt fina.
Jag är förvånad över att publiken bestod till 90 procent av pensionärer en fredagskväll. Jag som 50+ drog ner medelåldern och det säger ju en hel del. Men jag antar att publiken inte har hittat tillbaka till Lorensbergsteatern efter att Galenskaparna och After Shave spelade sin sista gemensamma föreställning 2018. Lorensbergsteatern är 110 år gammal och det märks. Trots flera renoveringar känns teatern tyvärr gammal, sliten och omodern.
Jag såg Stockholmsversionen flera gånger och har sett både filmversionen från 2004 med Helen Sjöholm, Michael Nyqvist, Frida Hallgren och Lennart Jähkel och den avfilmade scenversionen som sändes på SVT nyåret 2023–2024, men jag tröttnar ändå aldrig på denna historia, för som det sägs av karaktären Daniel: Det är mycket som är fint.
Musikalsuccén spelar hela vintern på Lorensbergsteatern i Göteborg med 56 kommande speltillfällen mellan 29 oktober 2026 och 28 februari 2027.
Jennie Backman 2026-10-27
Foto: Mats Bäcker
https://showtic.se/forestallningar/sa-som-i-himmelen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar