Trollkarlen från Oz på Rojteatern 2025-03-22

RoJteatern i Handen har en så pass unik och speciell historia att på hela 41 år har endast fyra personer stått för regin under de stora, årliga föreställningarna som är öppna för alla som vill vara med. Nu är det dags för regissör nummer fem när Sebastian Ring tar över rodret.

Affisch: Mats Persson 

Årets pjäs är den odödliga klassikern Trollkarlen från Oz, där flickan Dorothy sveps i väg av en cyklon och landar i det märkliga landet Oz. Där möter hon Fågelskrämman som är den bäste av filosofer, men mest önskar sig lite vett i sin halmfyllda skalle, Plåtman som alltid ställer upp för alla, men helst vill ha ett hjärta i sin hårda kropp för att kunna älska igen och det fega Lejonet som alltid skyddar sina vänner, men mest av allt vill ha mod. Ständigt jagade av den onda häxan Västan som vill ha Dorothys magiska rubinskor, slår dessa fyra omaka vänner följe till Smaragdstaden för att träffa den store Trollkarlen för att han, han som är så stor och mäktig, ska uppfylla alla deras önskningar…

Jag har sett flera uppsättningar av Trollkarlen från Oz och såg även Rojteaterns tidigare föreställning 2012. Både då och nu med musik och dramaturgi av Håkan Marmegård. Största skillnaden är att det är en helt ny regissör i Sebastian Ring och att Tova Holmberg hjälpt till med både musik, sångarrangemang och körinstudering.

De fyra unga kvinnorna som spelade Dorothy, Fågelskrämman, Plåtmannen och det fega lejonet (Vilma Hjord Mattsson, Evelina Vargamo, Julie Ehrström och Jasmine Hortlund gjorde alla ett utmärkt jobb för att porträttera sina skilda roller, men de hade gott kunnat förnya rollerna och i stället fått spela en kvinnlig fågelskrämma, en plåtkvinna och en lejonhona.

Åsa Forslin Aronsson och Malin Hjord Mattsson, som spelade den onda häxan västan och den goda häxan Glinda, gjorde ett eminent jobb som de två rivaliserade häxorna i Oz. I stället för att göra häxan grön, så hade de här i stället valt att porträttera henne som en isdrottning, mer lik den onda drottningen i Narnia.

Liksom förra gången hade de med några djur som kallas Khaliderna. Jag har aldrig sett dem i någon film eller scenuppsättning av Trollkarlen från Oz, men tydligen är Kalidahs ondskefulla rovdjur som strövar omkring i det magiska landet Oz. Kalidahs är enorma, monstruösa bestar med kroppar som björnar, huvuden som tigrar och klor och huggtänder så vassa att de kunde slita lejonet i två delar.

Peter Forsberg som i akt två spelar självaste Trollkarlen från Oz, gör det både humoristiskt och med stor erfarenhet. Redan när jag såg föreställningen 2012 var han med och spelade fågelskrämman, även Dennis Simonsen, som nu spelade Borgmästaren i landet Oz, var med redan 2012 och spelade då bland annat sekreteraren och Herr Ek.

Det kanske inte alltid är skönsång i föreställningen, men den stora spelglädjen och stämsången i de större scenerna, när hela ensemblen är på scen, uppväger detta. Om jag räknat rätt, så är det tyvärr enbart fem män med i den stora ensemblen, inkluderat Dennis och Peter, som jag nyss nämnde. Det är lite synd då ensemblekvinnorna ofta får dubblera som män eller manliga väsen i flera scener.

Som vanligt i Rojteatern är kostymerna både välgjorda och färgglada. En av de vackraste scenerna i uppsättningen var vallmofältet, vilket bestod både av ensemblen och små och större vallmoblommor. Jag gillade även plåtmannens, fågelskrämmans och lejonets färggranna kostymer. Jag har aldrig tidigare sett ett sådan stort hår eller man på ett lejon i någon scenuppsättning. Det enda jag faktiskt saknade var självaste gula vägen. Jag vet ju att Rojteatern brukar måla om golvet inför föreställningarna, så de hade väl kunnat måla en gyllene väg över scengolvet.

Jennie Backman 2025-03-24
Foto: Jimmy Björkman och Linda Hansen

Uppsättningen är för alla mellan 6 och 100 år hade premiär den 8 mars och spelas onsdagar kl. 19:00, lördagar och söndagar kl. 16:00 till och med den 3 maj på Gamla Folkets Hus i Handen. Föreställningens längd är cirka 2 timmar och 15 minuter, inklusive paus.

Hemsida: https://www.rojteatern.nu/foerestaellningar/trollkarlen-fran-oz-2025.html

Biljetterna kostar för vuxen 180 kr, pensionärer och studenter 130 kr och ungdom 80 kr.

Biljetter: https://www.rojteatern.nu/biljett.html

Trailer för Trollkarlen från Oz:

Kinky Boots på Uppsala Stadsteater 2025-03-09

Jag vet inte hur Uppsala Stadsteater lyckas med konsten att återigen sälja ut hela säsongen av en musikal innan den ens haft premiär? Senast var det Dolly Partons succémusikal 9 to 5 som sålde slut långt innan premiär och nu är det Cyndi Laupers och Harvey Fiersteins pop- rock- och soulmusikal Kinky Boots, i regi av Ronny Danielsson, som lyckats med detsamma. De släppte upp fyra extra föreställningar efter premiären, men de försvann lika snabbt som de dök upp.

Foto: Carl Thorborg 

En olönsam skofabrik i England närmar sig konkursen med stormsteg. Något måste göras! Den unge Charlie Price ärver motvilligt sin pappas nedläggningshotade skofabrik i North Hampton. Skorna håller hög kvalitet men är omoderna och dyra. Av en slump kommer Simon – eller den flamboyanta nattklubbsartisten Lola – in i Charlies liv, och nu väntar en radikal förändring på fabriken. Glittrande shownummer berättar en angelägen historia som bygger på verkliga händelser.

Foto: Sören Vilks

Kinky Boots är från början en verklighetsbaserad amerikansk-brittisk film från 2005. Musikalen hade sin Broadwaypremiär 2013 och har tidigare bland annat spelat i Malmö 2016 och Säffle 2023. Musikalens kärna är två unga män som kommer från till synes motsatta världar som inser att de har en hel del gemensamt, och börjar med att stå upp emot sina pappor.

Foto: Sören Vilks

Jag måste erkänna att min första tanke, när jag hörde att denna musikal skulle sättas upp igen, var att Martin Redhe Nord kändes helt fel i rollen som Lola/Simon. Var jag är glad att jag återigen hade fel, Martin kunde tvärtom inte vara mer rätt i rollen. Han var snygg, sexig, dansade och sjöng som en gudinna. Detta är tredje gången Martin får spela någon sorts dragqueen efter Dolly Divine i 9 to 5 och Rektor Agatha Trunchbull i Matilda. Och som han gör det denna gång med höga klackar, höga stövlar och i klänningar med långa släp. Tänk att den lilla pojken som sprang runt på Kristina från Duvemåla konserter och berättade för alla att han skulle bli musikalartist när han blev stor, faktiskt blev det också.

Foto: Sören Vilks

Philip Jalmelid, som många tidigare sett i succén Så som i himmelen, fick återigen visa upp sina stora skådespelar- och sångtalang som fabriksägaren Charlie. Rolf Lydahl var näst intill oigenkännlig, i mask av Sigrid Nathorst-Windahl, som den äldre fabriksarbetaren George. Robert Noack spelar tryggt den mycket maskulina och fördomsfulla Don. I ensemblen har de placerat kända namn som Daniel Engman och Gladys del Pilar, som med sina starka röster lämnar stora avtryck, trots sina små roller som Harry och Pat. Kvällens positiva överraskning var Linda Kulle som med stor humor spelade den kärlekstrånade Lauren. Lindas humoristiska skådespeleri lockade publiken till många skratt.

Foto: Sören Vilks

Och så de sju änglarna med Gustaf Mardelius i spetsen, vilken dans, vilken show, vilken koreografi och allt i höga klackar. Jag vill även nämna de två små pojkar som spelade unga Charlie och Simon. Vilket mod att stå på scenen i den unga åldern och vilken fin gossopran röst den unga Simon hade.

Foto: Sören Vilks

Orkestern, under ledning av Adam Dahlström, är liten på endast sex personer, men den låter mer än dubbelt så stor och inte bara för att de har förinspelad hjälp på blåsinstrumenten. Camilla Thulins fantastiska kostymdesign är häpnadsväckande. Jag vet inte hur många klädbyten Lola och änglarna har totalt, men kostymerna blir bara mer häpnadsväckande och vackrare under föreställningens gång.

Foto: Sören Vilks

Jag skulle önska att jag skulle kunna rekommendera alla att se denna föreställning, för detta är verkligen en musikal som behövs just nu med sin glädje och positiva handling. Men eftersom den är helt slutsåld, så får man hoppas på ytterligare föreställningar eller kanske till och med en fortsättning i höst.

Foto: Sören Vilks

Hemsida: https://www.uppsalastadsteater.se/forestallningar/kinky-boots/ 

Jennie Backman 2025-03-10 

Applådtacket på Kinky Boots 2025-03-09

Trailer för Kinky Boots

Charlie och Chokladfabriken på GöteborgsOperan 2025-02-22

Den fattiga, godhjärtade och godisälskande Charlie växer upp nära Wonkas mystiska och mytiska chokladfabrik. När Wonka meddelar att han gömt fem guldbiljetter i lika många chokladkakor, blir Charlie ett av de lyckliga barn som vinner ett besök på fabriken. Men allt är inte så sött som det verkar innanför grindarna. De andra familjerna är rysligt bortskämda, och Wonkas hjälpsamma oompa-loompier har fullt sjå att hålla ordning på sällskapet. Besöket blir en både fantastisk och skrämmande resa, där de giriga straffas längs sockerängarnas vindlande stig. 

GöteborgsOperans föreställning är storslagen med en orkester med 29 musiker, 21 stycken namngivna roller och en stor ensemble på 16 personer som bland annat spelar oompa-loompier och ekorrar. Rollen som Charlie Bucket spelades denna matiné av unga Isak Nilsson. Att romanens svenska namn "Kalle" i GöteborgsOperans version förblir det ursprungliga "Charlie" beror på att både pojkar och flickor spelar titelrollen.

Första akten är ganska långsam och grå, då man ska hinna lära känna Charlie med hans fattiga familj och även möta de andra fyra barnen; Augustus Gloop, Veruca Salt, Violet Beauregarde och Mike Teavee och deras familjer. Av någon oförklarlig anledning spelas de andra barnen av vuxna skådespelare. Inte för att de gör det dåligt, men jag hade hellre sett barn även i de rollerna.

Foto: Lennart Sjöberg 

Andra akten som utspelar sig inne i chokladfabriken är däremot full av fart och färgglad. Musikalen innehåller både sånger från filmversionen av Leslie Bricusse och Anthony Newley och helt nyskrivna av Scott Wittman och Marc Shaiman. De man nynnar på efteråt är ändå låtarna från 1973 filmen som "Pure Imagination" och "Oompa Loompa, do-ba-dee-doo, I've got another puzzle for you. Oompa Loompa, do-ba-da-dee, If you are wise you'll listen to me".

Musikalen innehåller en hel del dans i koreografi av Simen Gloppen. Till och med ett fantastisk steppnummer av oompa-loompierna och ett balett inspirerat nummer med ekorrarna. Varje barn har sitt egen tema med helt olika musikstilar, som de presenteras och avtackas med, så musikalen blir såväl spretig och varierande i stilen på både gott och ont.

Foto: Lennart Sjöberg 

Ola Salo spelar den smågalna Willy Wonka förvånansvärt bra. Jag jämför hans spelstil mer med Jonny Depps än med Gene Wilders, men jag hade önskat att han hade tagit ut svängarna ännu mer, spelat över och vågat spela ännu mer galen. Unga Isak Nilsson stal verkligen showen och visade att man kan vara ett så kallat triple threat redan vid en sådan ung ålder. 

Foto: Lennart Sjöberg 

Det var roligt att se Carina Söderman på scen igen, som Augustus mamma, fru Glop. Jag tror inte jag sett henne på scen sedan hon alternerade som Ulrika i Västergöhl i Kristina från Duvemåla. Den som imponerade mest var ändå Åsa Fång i rollen som Mikes mamma, fru Teavee. Att Åsa kan sjunga är ingen nyhet, men att hon även kan vara rolig och ha en komisk tajming var en positiv överraskning.

Andra att nämna är Lina Svahn Larsson som spelade den göteborgska chokladförsäljerskan fru Pratchett, Tobias Ahlsell och Anders Wängdahl som de klantiga journalisterna Jerry och Cherry. De hade små roller, men var ändå personer med comic relief som man mindes efter föreställningen.

Foto: Lennart Sjöberg 

Erik Fägerborn har gjort ett fint jobb med översättningen. Den stora orkestern lät bra under ledning av Martyna Szymczak, som var lördagens dirigent. Rachaels Cannings kostym och dockdesign var fantastisk. Hennes ekorrar, oompa-loompier, mini Mike Teavee och dansande bakelser var både färgglada, välgjorda och vackra. Även Lucy Osbornes scenografi var både färgglad, detaljerad och fantasieggande.

Charlie och chokladfabriken spelar 76 föreställningar mellan den 21 september 2024 och 12 april 2025 och är väl värt en weekend resa till Göteborg. Om du ser en matinéföreställning borde man även hinna tur och retur under samma dag. Glöm inte heller att besöka den välsorterade souvenirshopen på Operan, det är många teatrar som inte ens säljer program längre. 

Foto: Lennart Sjöberg 

Hemsida: https://www.opera.se/forestallningar/sasong-2024-2025/charlie-och-chokladfabriken/
Biljetter: https://biljett.opera.se/sv/buyingflow/tickets/18174/

Jennie Backman 2025-02-26 

Foto: Lennart Sjöberg 

Handbok för Superhjältar 2025-02-02

Möt Lisa, en 9-årig tjej som står inför livets utmaningar. När omständigheterna tvingar henne att bo hos sin mormor, finner Lisa sig själv i en tuff situation på en ny skola där hon blir måltavla för tre av skolans mobbare. Och de är både smärtsamt kränkande och våldsamma. När hon upptäcker en mystisk bok, Handbok för Superhjältar, blir det början på en resa mot att upptäcka sig själv, hitta mod, och att stå upp för det som är rätt. Musikalen utforskar mörkret i barns vardag, låter dig följa med på Lisas omvandling till superhjälten Röda masken och visar på varifrån sann styrka kommer.

Detta upplevs som seriös barnteater som känns som den verkligen tar barnen på allvar. Musikalen är byggd på de tre första böckerna om Röda Masken i Elias och Agnes Våhlunds bokserie Handbok för Superhjältar. My Blomqvist Olsberg har både skrivit manus, regisserar och producerar föreställningen med originalmusik komponerad av Nils-Petter Ankarblom och Cecilia Mörnhed

Det är en mycket färgglad föreställning med Metha Engqvist Griffiths, Anita Stray, Fredrik Dillberg och Arduino Punzos mask och peruk, kostym och scenografi, som försöker efterlikna miljöerna och personerna i Elias och Agnes Våhlunds böcker. Jag tycker trots detta att perukerna i vissa fall ser alltför billiga och syntetiska ut.

Foto: Anja Callius

I huvudrollen ser vi 21-åriga Ninni Falk. Hon lyckas agera som både lilla, rädda och ledsna mobbade Lisa i skolan och tuffa, modiga och starka Röda Masken, som kan flyga och slåss när hon fångar bovar i stan. Hon har en mycket vacker sångröst, men tyvärr nådde den inte riktigt ut till platserna vi satt vid på parkett.

Nils Reinholtz som spelade banditen Wolfgang gör det med stor pondus och kraft. Petter Mario Skoglunds nallebjörn Bo och gorilla Carl är stora publikfavoriter och jag förstår varför. Jag har aldrig tidigare sett en sådan verklighetstrogen gorilla på scen tidigare. Kroppsspråket när gorillan sprang runt på scen med knogarna i golvet, gjorde att man nästan glömde bort att det var en människa i dräkten. De tre mobbarna Robert, Nick och Max spelade även de mycket autentiskt. Det kändes till och med näst intill obehagligt vid de värsta mobbningstillfällena.

Foto: Anja Callius

En av de finaste scenerna är i början av föreställningen när Lisa precis ska bli Röda Masken och tavlan av morfar, lågmält spelad av Daniel Agorander, smyger till Lisa sin röda slips. Jag måste även nämna Joel Hessel som spelar både den stammade lilla pojken Lars och Paul Ponsonby-Jones, som blir bestulen på sin värdefulla myntsamling. Om jag inte hade vetat det innan, så hade jag aldrig sett att det var samma person.

Daniel Koivunen har snyggt koreograferat föreställningen tillsammans med Daniel Agorander, som är stage fighting koreograf. Detta är en fartfylld föreställing med mycket snygga stunts, intensiva slagsmål, häftig akrobatik och inte minst Röda Masken som coolt flyger runt över hela scenen. 

Foto: Anja Callius

De 15 låtarna, som fanns på Spotify och YouTube, långt innan föreställningen hade premiär, är välskrivna, trallvänliga och har ofta ett fint budskap som "Stå upp för dig själv", "Förlåt" eller "Det är där som kraften bor".

De spelar musikalen i fyra städer; Stockholm, Malmö, Kungsbacka och Skellefteå mellan februari och juni. Men jag hoppas verkligen att föreställningen får förlängning i höst, då fler barn och vuxna runt om i Sverige ska få chans att få se denna viktiga musikal.

Foto: Anja Callius

Jennie Backman 2025-02-04

Hemsida och biljetter: https://www.rodamasken.se/
Spotify: https://open.spotify.com/album/3zB2a1ySefie6ampYDkVrJ 
Facebook: https://www.facebook.com/rodamasken
Instagram: https://www.instagram.com/handbok_for_superhjaltar_live/ 
YouTube: https://www.youtube.com/playlist?list=OLAK5uy_lQEzNwkzWUopzcV_miMa3di1oorLM5geM

Foto: Anja Callius

Turné:
Fredag 7 februari kl 18.00 - Stockholm 
Lördag 8 februari kl 13.00 - Stockholm
Lördag 8 februari kl 17.00 - Stockholm 
Söndag 9 februari kl 16.00 - Stockholm 
Lördag 15 februari kl 13.00 - Stockholm
Lördag 15 februari kl 17.00 - Stockholm
Söndag 16 februari kl 16.00 - Stockholm
Lördag 22 februari kl 13.00 - Stockholm
Lördag 22 februari kl 17.00 - Stockholm

Fredag 14 mars kl 18.00 - Malmö
Lördag 15 mars kl 13.00 - Malmö 
Lördag 15 mars kl 17.00 - Malmö
Söndag 16 mars kl 13.00 - Malmö
Söndag 16 mars kl 17.00 - Malmö
Fredag 21 mars kl 18.00 - Malmö
Lördag 22 mars kl 13.00 - Malmö
Lördag 22 mars kl 17.00 - Malmö
Söndag 23 mars kl 13.00 - Malmö
Söndag 23 mars kl 17.00 - Malmö 

Fredag 25 april kl 18.00 - Kungsbacka
Lördag 26 april kl 13.00 - Kungsbacka 
Lördag 26 april kl 17.00 - Kungsbacka
Söndag 27 april kl 13.00 - Kungsbacka
Söndag 27 april kl 17.00 - Kungsbacka
Fredag 2 maj kl 17.00 - Kungsbacka 
Lördag 3 maj kl 13.00 - Kungsbacka
Lördag 3 maj kl 17.00 - Kungsbacka 
Söndag 4 maj kl 13.00 - Kungsbacka
Söndag 4 maj kl 17.00 - Kungsbacka

Lördag 31 maj kl 13.00 - Skellefteå
Lördag 31 maj kl 17.00 - Skellefteå
Söndag 1 juni kl 13.00 - Skellefteå
Söndag 1 juni kl 17.00 - Skellefteå 

Premiären av Dear Evan Hansen 2025-01-23

Evan Hansen, en mobbad 17-åring med social ångest, depression och en nyligen bruten arm, får i uppdrag av sin terapeut, Dr. Sherman, att skriva brev till sig själv som beskriver vad som kommer att vara bra med varje dag. Evans överansträngda mamma, Heidi, föreslår att Evan ber folk att skriva på gipset på hans arm för att få vänner. Samtidigt kämpar Cynthia och Larry Murphy för att få kontakt med sin egen 17-årige son, Connor, en surmulen och lika deprimerad drogmissbrukare.

Dear Evan Hansen är en musikal med musik och text av Benj Pasek och Justin Paul och manus av Steven Levenson. Musikalen hade premiär på Broadway på Music Box Theatre i december 2016. Dear Evan Hansen blev nominerad till nio Tony's och vann sex av dem under 71 Tony Awards, inklusive Best Musical, Best Score, Best Actor in a Musical  och Best Featured Actress in a Musical. En filmatisering släpptes 2021, men den floppade tyvärr då den både fick negativa recensioner och gick back ekonomiskt.

Detta är det bästa som visas i Stockholm just nu och jag kan inte annat än att ösa superlativ över den. Det är nästintill West End och Broadway kvalité över uppsättningen. Som Steven Levenson skriver i programmet: "Musiken i föreställningen är extraordinär i och med att den bygger upp stora, starka känslor. Benj Pasek och Justin Paul går helt och fullt in in i det för att få det att kännas 100% autentiskt i varje ton, varje ord. Deras musik relaterar till hela resan som varje karaktär gör i musikalen, samtidigt som den för handlingen framåt." Och som skådespelerskan Alma Bengtsson skriver: "Den här musikalen är för mig ett praktexempel hur en gripande historia kan bli ännu starkare med musikens hjälp". Jag kan inte annat än att hålla med både Steven och Alma och kan inte uttrycka det bättre själv. Det finns verkligen inga onödiga eller ens sämre låtar i denna musikal, utan alla har en plats och mening i föreställningen.

Fotograf: Mats Bäcker

Alla skådespelar tryggt och säkert under Markus Virtas fantastiska och stabila regi. Jag ska erkänna att jag var till att börja lite orolig för hur Clara Henry och Joel Adolphson skulle klara av sina roller som tonårsdottern respektive familjevännen Zoe Murphy och Jared Kleinman. Båda två saknar utbildning och har främst sysselsatt sig med humoristiska sketcher på YouTube. När de sedan valde Sussie Eriksson som mamman Heidi Hansen, visste jag inte vad jag skulle vänta mig, då även hon mest ägnat sig åt det mer humoristiska hållet. Men vad jag är glad att jag hade helt fel och mina förväntningar inte alls stämde denna gång.

Clara Henry skådespelar lugnt, trovärdigt och sjunger sprött, finstämt i sångerna "Rekviem" och "Bara vi". Joel Adolphson ska ju vara lite av den komiska sidekicken till Evan Hansen, men får även han visa lite av sin allvarliga sida och sångkunskaper. Sussie Eriksson gjorde sin finaste rolltolkning någonsin som Evans stressade mamma, som både ser men inte ser Evan på en och samma gång. Heidis låt i slutet av andra akten "Så stort / Så smått" var en sång som verkligen berörde i denna uppsättning.

Fotograf: Mats Bäcker

Och så de unga männen Martin Stokke Mathiesen som självaste Evan Hansen och Kristian Grundberg som den deprimerade Connor Murphy. Martin såg jag som Mårten i Änglagård på Oscarsteatern redan 2023, då han kom direkt från scenskolan i Göteborg. När jag först läste att han fått rollen som Evan Hansen visste jag direkt att det inte kunde bli något annat än succé, då han redan då kändes klippt och skuren för rollen. Sådan succé det blev, med stark röst, underbar falsett och fantastiskt skådespeleri förvandlades Martin till Evan Hansen inför våra ögon. Med små medel som handsvett och små tics som blinkningar i ögonen, gnidande av fingrar, plockandes i klädkanterna och blyga blickar, så kände man hans obekvämhet och ångest långt ut i bänkraderna. Att sedan Martin pratar och sjunger perfekt svenska efter att ha varit så några år i Sverige, är få förunnat.

Kristian Grundberg har mest jobbat utomlands, men sågs senast i rollen som sonen Michael Wormwood i Matilda på Kulturhuset Stadsteatern, där han även var understudy för både rektorn Ms Trunchball och pappan Mr Wormwood. Jag är övertygad om att vi kommer att se mycket av Kristian i framtiden. För kan man spela trulig, bråkig, arg tonåring och sedan göra den mer glada låten "Hälsningar, mig" under samma föreställning, har man absolut den bredd som krävs för andra roller. När Kristian även har en fantastisk sångröst, så borde karriären ligga klar framför honom.

Fotograf: Mats Bäcker

Föräldraparet Larry och Cynthia Murphy spelades tryggt och stabilt av Peter Eggers och Anna Maria Hallgarn. Inte att förglömma Alma Bengtsson som gjorde ensamma Alana Beck levande med fint skådespeleri och vacker sång.

Jag kan fortsätta överösa föreställningen med lovord för scenografi, koreografi, ljud, ljus, kostym, mask och peruk, men det räcker med att säga att jag har aldrig sett en mer genomarbetad föreställning tidigare där allt bara faller på plats. Den svenska uppsättningen har allt som filmatiseringen saknade, som en berörande handling där man faktiskt bryr sig om personerna, även om de ibland handlar fel.

Biljetter: https://showtic.se/forestallningar/dear-evan-hansen 

Jennie Backman 2025-01-25 

Betyg: 🌳🌳🌳🌳🌳

Fotograf: Mats Bäcker

Häxorna i Eastwick på Dieselverkstaden 2025-01-16

Häxorna i Eastwick är den 30:e musikalen i ordningen som sätts upp av Viktor Rydberg Gymnasium. Jag har sett alla uppsättningar sedan 2009, förutom två som jag missade på grund av sjukdom. Musikalen Häxorna i Eastwick är byggd på John Updikes roman från 1984 som sedan gjordes till långfilm 1987, med Jack Nicholson, Cher, Susan Sarandon och Michelle Pfeiffer. 2000 gjordes historien om till musikal som senast spelades 2019-2020 här i Stockholm.

Alexandra, Jane och Sukie är tre missnöjda kvinnor som lever i den pittoreska staden Eastwick. Alex är skulptör och ensamstående mor till sonen Michael, Jane är en frånskild musiklärare och Sukie arbetar som krönikör för "Eastwick Word".Omedvetna om att de är häxor bildar de en grupp där de har en veckosamvaro och delar sina fantasier om ideala män. En dag uppenbarar sig en särartad man i stan och köper stans landmärke, egendomen Lennox Mansion. De tre väninnorna blir en efter en fascinerad av den gåtfulle mannen som de efter hand får veta heter Daryl Van Horne, som uppenbarligen har en mystisk effekt på kvinnorna.

Som vanligt har Viktor Rydberg skyhög kvalité på sina uppsättningar. Som regissören Malin Hasselquist skriver i programmet: "Föreställningarna skiftar men några saker bistår: fantastiskt kompententa kollegor som alltid ser möjligheterna i stället för hindren, oändligt engagerade elever som ger sitt allt. Tillsammans producerar vi musikal av en kaliber som inte borde vara möjlig på gymnasienivå. Tillsammans skapar vi magi."

Kostymen som gjorts av den tretton personer stora sömnadsgruppen är fantastisk. Likaså Jim Nurminen Intonens ljus som snyggt förstärker färgerna i huvudrollernas vackra balklänningar. Scenografigruppen på tretton personer har i år jobbat extra mycket med två hus som snabbt och smidigt går att snurra runt, vika ut och omvandla på flera olika sätt.

Som det brukar är ensemblen jättestor. Förutom de elva namngivna rollerna, är det både en sångensemble på femton sångare och en dansensemble på fjorton dansare. De är en av få skolor som fortfarande har en liveorkester på nio musiker, som både hörs och syns på scen. Tyvärr strulade ljudet en del under torsdagens föreställning, så vissa mikrofoner hördes inte ut i publiken.

Uppsättningen använder sig av Edward av Sillén och Daniel Rehns översättning, som användes senast på Cirkus. Då detta är både en amatör och skoluppsättning, så har de strukit en del från de allra grövsta scenerna. Detta har tyvärr även bidragit till att en del av den svarta humorn försvunnit. Antagonistparet Felicia och Clyde upplevs dessvärre därför vare sig så humoristiska eller onda som i originalet. Tyvärr upplevs även kärleksparet Michael och Jennifer väldigt gråa och tråkiga, då deras rollutveckling är extremt liten i denna uppsättning. Första akten är lite för händelselös och alldeles för lång, men detta har ju egentligen inte uppsättningen något med att göra, utan det är ju skrivet så i originalmanuset.

De tre unga kvinnorna Emilia Nunes Nykvist, Olivia Nyblom Papandreou och Lina Meijer, som spelade huvudrollerna Alexandra, Jane och Sukie är helt otroliga för sin unga ålder. Deras samspel och stämsång är bland de snyggaste jag sett och hört från scen på länge. Jag är inte förvånad om vi får se och höra dessa unga kvinnor i något annat sammanhang inom kort.

Och så huvudrollen Olle af Klercker som spelade självaste Daryl Van Horne. Jösses ge denna unga man en roll på en av Stockholms musikalscener omedelbart. Jag har aldrig tidigare sett någon så ung bära en så tung roll med sådan självklarhet, charm och självsäkerhet. Jag sa det först, men slåss om honom nu innan han slår genom.

Jag tycker det är lika fascinerande varje år att VRG väljer att alla får ta emot applåder. Alla medverkande både på och bakom scenen, applådtacket tar därför ett tag, men det är värt det när man faktiskt ser hur många som är inblandade i föreställningen.

Biljetter: https://billetto.se/e/the-witches-of-eastwick-biljetter-1103379 
Hemsida och biljetter: https://vrskolor.se/arets-musikal-2025/ 
Hemsida och biljetter: https://www.nacka.se/valfard-samhallsservice/kulturhusetdieselverkstaden/kalender-diesel/vrgs-musikal-the-witches-of-eastwick/

Kvarvarande föreställningar är:
Fredag 17/1 kl. 19:00 
Lördag 18/1 kl. 14:00 & 19:00
Söndag 19/1 kl. 13:00 & 18:00

Jennie Backman 2025-01-17

 

Shrek - The Musical på Maxim Stockholm 2025-01-04

Affisch: Peter Hilber

Lär känna det grymma, gröna träsktrollet Shrek – avskydd och fruktad av alla, men mer än nöjd med ett liv i ensamhet. Allt vänds dock upp och ner när en brokig skara sagokaraktärer kommer och söker skydd från den elake Lord Farquaad. Shrek söker upp den onde tyrannen och tvingas rädda prinsessan Fiona i utbyte mot sitt älskade träsk. Tillsammans med en pratglad Åsna ger han sig ut på äventyr för att återta det som är hans.

Det är verkligen jätteroligt att West End Stockholm storsatsar och sätter upp en familjeuppsättning på nyöppnade och nyrenoverade Maximteatern, numera Maxim Stockholm. 

Shrek - The Musical kom 2008 och är byggd på den animerade Dreamworks filmen med samma namn från 2001. Jag såg en version av Shrek när POFF satte upp den på teatern i Farsta 2020. Det finns många likheter med denna, då delar av ensemblen och inte minst Maja Malm i huvudrollen som Prinsessan Fiona medverkade i båda. De använder sig båda av Calle Norléns finurliga översättning, som även användes i Wermland Operas uppsättning av Shrek 2013. Vad jag förstått så återanvänder de även en hel del av POFF's kostymer och rekvisita.

West End Stockholm, med Thomas Creutz och Mikael Hansson i spetsen, har verkligen överträffat sig själva denna gång. Att detta är en semiprofessionell/semiamatör uppsättning är ingenting som märks utan regi, ljus, artister, sångare och dansare, koreografi, scenografi, kostym och mask/peruk är lika proffsigt som på vilken annan privatteater som helst. Det enda de hade lite problem med, både på genrep och VIP premiär, var tyvärr ljudet, men det fixas förhoppningsvis under spelperioden. 

Träsktrollet Shrek spelas fenomenalt av Mathias Terwander Stintzing och Prinsessan Fiona spelas mycket humoristisk av Maja Malm. Det man minns allra mest efteråt är Benjamin Vagnhammar Sundströms tolkning av den ständigt babblande, överenergiska och tokroliga Åsnan. Andra att nämna i den stora ensemblen är Jenny Felldins mycket vackra, fantastiska och välsjungande Drake, Petter Hilbers korta, onda, men ständigt roliga Lord Farquaad. Det är en stor ensemble på över tjugo personer, där många spelar minst två eller tre olika mindre roller, förutom sin tilldelade sagofigur. 

Musikalen innehåller tjugo nyskrivna fantastiska och medryckande låtar, den enda som är kvar från filmen är extranumret "I'm a Believer". Det är en mycket humoristisk föreställning, men med en hel del barnsligt prutt och rap humor, som passar bäst om du har barnasinnet i behåll. Nästan tre timmar, inklusive en tjugo minuters paus, kanske är en lite för lång föreställning för att passa de allra yngsta. Barn i skolåldern och uppåt som tidigare sett filmerna och känner igen figurerna, har helt klart en stor behållning av föreställningen. 

Föreställningen spelas helger fram till den 16 februari på Maxim Stockholm.

Jennie Backman 2025-01-08

Affisch: Peter Hilber

Hemsida: https://www.shrekthemusical.se/ 

Biljetter: https://secure.tickster.com/sv/2cgx3zdde6yd42n/selectevent
Rollista: https://www.shrekthemusical.se/cast-sida
Facebook: https://www.facebook.com/westendsthlm 
Instagram: https://www.instagram.com/shrekstockholm/

Foto: Josephine Thunell