Den fattiga, godhjärtade och godisälskande Charlie växer upp nära Wonkas mystiska och mytiska chokladfabrik. När Wonka meddelar att han gömt fem guldbiljetter i lika många chokladkakor, blir Charlie ett av de lyckliga barn som vinner ett besök på fabriken. Men allt är inte så sött som det verkar innanför grindarna. De andra familjerna är rysligt bortskämda, och Wonkas hjälpsamma oompa-loompier har fullt sjå att hålla ordning på sällskapet. Besöket blir en både fantastisk och skrämmande resa, där de giriga straffas längs sockerängarnas vindlande stig.
GöteborgsOperans föreställning är storslagen med en orkester med 29 musiker, 21 stycken namngivna roller och en stor ensemble på 16 personer som bland annat spelar oompa-loompier och ekorrar. Rollen som Charlie Bucket spelades denna matiné av unga Isak Nilsson. Att romanens svenska namn "Kalle" i GöteborgsOperans version förblir det ursprungliga "Charlie" beror på att både pojkar och flickor spelar titelrollen.
Första akten är ganska långsam och grå, då man ska hinna lära känna Charlie med hans fattiga familj och även möta de andra fyra barnen; Augustus Gloop, Veruca Salt, Violet Beauregarde och Mike Teavee och deras familjer. Av någon oförklarlig anledning spelas de andra barnen av vuxna skådespelare. Inte för att de gör det dåligt, men jag hade hellre sett barn även i de rollerna.
Andra akten som utspelar sig inne i chokladfabriken är däremot full av fart och färgglad. Musikalen innehåller både sånger från filmversionen av Leslie Bricusse och Anthony Newley och helt nyskrivna av Scott Wittman och Marc Shaiman. De man nynnar på efteråt är ändå låtarna från 1973 filmen som "Pure Imagination" och "Oompa Loompa, do-ba-dee-doo, I've got another puzzle for you. Oompa Loompa, do-ba-da-dee, If you are wise you'll listen to me".
Ola Salo spelar den smågalna Willy Wonka förvånansvärt bra. Jag jämför hans spelstil mer med Jonny Depps än med Gene Wilders, men jag hade önskat att han hade tagit ut svängarna ännu mer, spelat över och vågat spela ännu mer galen. Unga Isak Nilsson stal verkligen showen och visade att man kan vara ett så kallat triple threat redan vid en sådan ung ålder.
Det var roligt att se Carina Söderman på scen igen, som Augustus mamma, fru Glop. Jag tror inte jag sett henne på scen sedan hon alternerade som Ulrika i Västergöhl i Kristina från Duvemåla. Den som imponerade mest var ändå Åsa Fång i rollen som Mikes mamma, fru Teavee. Att Åsa kan sjunga är ingen nyhet, men att hon även kan vara rolig och ha en komisk tajming var en positiv överraskning.
Andra att nämna är Lina Svahn Larsson som spelade den göteborgska chokladförsäljerskan fru Pratchett, Tobias Ahlsell och Anders Wängdahl som de klantiga journalisterna Jerry och Cherry. De hade små roller, men var ändå personer med comic relief som man mindes efter föreställningen.
Erik Fägerborn har gjort ett fint jobb med översättningen. Den stora orkestern lät bra under ledning av Martyna Szymczak, som var lördagens dirigent. Rachaels Cannings kostym och dockdesign var fantastisk. Hennes ekorrar, oompa-loompier, mini Mike Teavee och dansande bakelser var både färgglada, välgjorda och vackra. Även Lucy Osbornes scenografi var både färgglad, detaljerad och fantasieggande.
Charlie och chokladfabriken spelar 76 föreställningar mellan den 21 september 2024 och 12 april 2025 och är väl värt en weekend resa till Göteborg. Om du ser en matinéföreställning borde man även hinna tur och retur under samma dag. Glöm inte heller att besöka den välsorterade souvenirshopen på Operan, det är många teatrar som inte ens säljer program längre.
Hemsida: https://www.opera.se/forestallningar/sasong-2024-2025/charlie-och-chokladfabriken/
Biljetter: https://biljett.opera.se/sv/buyingflow/tickets/18174/
Jennie Backman 2025-02-26
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar