Evan Hansen, en mobbad 17-åring med social ångest, depression och en nyligen bruten arm, får i uppdrag av sin terapeut, Dr. Sherman, att skriva brev till sig själv som beskriver vad som kommer att vara bra med varje dag. Evans överansträngda mamma, Heidi, föreslår att Evan ber folk att skriva på gipset på hans arm för att få vänner. Samtidigt kämpar Cynthia och Larry Murphy för att få kontakt med sin egen 17-årige son, Connor, en surmulen och lika deprimerad drogmissbrukare.
Dear Evan Hansen är en musikal med musik och text av Benj Pasek och Justin Paul och manus av Steven Levenson. Musikalen hade premiär på Broadway på Music Box Theatre i december 2016. Dear Evan Hansen blev nominerad till nio Tony's och vann sex av dem under 71 Tony Awards, inklusive Best Musical, Best Score, Best Actor in a Musical och Best Featured Actress in a Musical. En filmatisering släpptes 2021, men den floppade tyvärr då den både fick negativa recensioner och gick back ekonomiskt.
Detta är det bästa som visas i Stockholm just nu och jag kan inte annat än att ösa superlativ över den. Det är nästintill West End och Broadway kvalité över uppsättningen. Som Steven Levenson skriver i programmet: "Musiken i föreställningen är extraordinär i och med att den bygger upp stora, starka känslor. Benj Pasek och Justin Paul går helt och fullt in in i det för att få det att kännas 100% autentiskt i varje ton, varje ord. Deras musik relaterar till hela resan som varje karaktär gör i musikalen, samtidigt som den för handlingen framåt." Och som skådespelerskan Alma Bengtsson skriver: "Den här musikalen är för mig ett praktexempel hur en gripande historia kan bli ännu starkare med musikens hjälp". Jag kan inte annat än att hålla med både Steven och Alma och kan inte uttrycka det bättre själv. Det finns verkligen inga onödiga eller ens sämre låtar i denna musikal, utan alla har en plats och mening i föreställningen.
Fotograf: Mats Bäcker
Alla skådespelar tryggt och säkert under Markus Virtas fantastiska och stabila regi. Jag ska erkänna att jag var till att börja lite orolig för hur Clara Henry och Joel Adolphson skulle klara av sina roller som tonårsdottern respektive familjevännen Zoe Murphy och Jared Kleinman. Båda två saknar utbildning och har främst sysselsatt sig med humoristiska sketcher på YouTube. När de sedan valde Sussie Eriksson som mamman Heidi Hansen, visste jag inte vad jag skulle vänta mig, då även hon mest ägnat sig åt det mer humoristiska hållet. Men vad jag är glad att jag hade helt fel och mina förväntningar inte alls stämde denna gång.
Clara Henry skådespelar lugnt, trovärdigt och sjunger sprött, finstämt i sångerna "Rekviem" och "Bara vi". Joel Adolphson ska ju vara lite av den komiska sidekicken till Evan Hansen, men får även han visa lite av sin allvarliga sida och sångkunskaper. Sussie Eriksson gjorde sin finaste rolltolkning någonsin som Evans stressade mamma, som både ser men inte ser Evan på en och samma gång. Heidis låt i slutet av andra akten "Så stort / Så smått" var en sång som verkligen berörde i denna uppsättning.
Fotograf: Mats Bäcker
Och så de unga männen Martin Stokke Mathiesen som självaste Evan Hansen och Kristian Grundberg som den deprimerade Connor Murphy. Martin såg jag som Mårten i Änglagård på Oscarsteatern redan 2023, då han kom direkt från scenskolan i Göteborg. När jag först läste att han fått rollen som Evan Hansen visste jag direkt att det inte kunde bli något annat än succé, då han redan då kändes klippt och skuren för rollen. Sådan succé det blev, med stark röst, underbar falsett och fantastiskt skådespeleri förvandlades Martin till Evan Hansen inför våra ögon. Med små medel som handsvett och små tics som blinkningar i ögonen, gnidande av fingrar, plockandes i klädkanterna och blyga blickar, så kände man hans obekvämhet och ångest långt ut i bänkraderna. Att sedan Martin pratar och sjunger perfekt svenska efter att ha varit så några år i Sverige, är få förunnat.
Kristian Grundberg har mest jobbat utomlands, men sågs senast i rollen som sonen Michael Wormwood i Matilda på Kulturhuset Stadsteatern, där han även var understudy för både rektorn Ms Trunchball och pappan Mr Wormwood. Jag är övertygad om att vi kommer att se mycket av Kristian i framtiden. För kan man spela trulig, bråkig, arg tonåring och sedan göra den mer glada låten "Hälsningar, mig" under samma föreställning, har man absolut den bredd som krävs för andra roller. När Kristian även har en fantastisk sångröst, så borde karriären ligga klar framför honom.
Fotograf: Mats Bäcker
Föräldraparet Larry och Cynthia Murphy spelades tryggt och stabilt av Peter Eggers och Anna Maria Hallgarn. Inte att förglömma Alma Bengtsson som gjorde ensamma Alana Beck levande med fint skådespeleri och vacker sång.
Jag kan fortsätta överösa föreställningen med lovord för scenografi, koreografi, ljud, ljus, kostym, mask och peruk, men det räcker med att säga att jag har aldrig sett en mer genomarbetad föreställning tidigare där allt bara faller på plats. Den svenska uppsättningen har allt som filmatiseringen saknade, som en berörande handling där man faktiskt bryr sig om personerna, även om de ibland handlar fel.
Biljetter: https://showtic.se/forestallningar/dear-evan-hansen
Jennie Backman 2025-01-25
Betyg: 🌳🌳🌳🌳🌳
Fotograf: Mats Bäcker
