Musikalkalendern: Premiär av Matilda på Kulturhuset Stadsteatern 2023-12-01

Den prisbelönta musikalen Matilda, baserad på Roald Dahls barnbok, kommer äntligen till Stockholm! Ett musikaliskt och fantasifullt äventyr om den begåvade flickan Matilda Wormwood som tar ställning mot en orättvis och kall vuxenvärld. I regi och koreografi av Fredrik Benke Rydman med bland andra Robert Fux, Lisette T Pagler och Sara Jangfeldt.

Foto: Matilda Rahm

Jag såg Matilda på West End i London 2017, så mina förväntningar för Stockholmspremiären var höga. Uppsättningen i Stockholm håller på många sätt väldigt hög klass. Huvudrollerna med det unga stjärnskottet Maja Söderström, som Matilda, i spetsen lyser allra starkast. Jag har aldrig tidigare sett Lisette Pagler spela så här vackert, sprött och skört som i rollen Fröken Jenny Honey. Robert Fux är som gjord för elaka Rektor Agatha Trunchbull, som genom sin tidigare erfarenheter som både skådespelare och dragqueen, känns både trygg, stabil och spelsäker.

Rollerna herr och fru Wormwood (Jörgen Thorsson och Sara Jangfeldt) snuddar på gränsen mellan fars, buskis och överspel. I början av andra akten gör Herr Wormwood ett nummer som i original heter Tv, men här handlar det mer om skärmar i allmänhet och om bokhat i synnerhet. Personligen så tycker jag det numret antingen borde förkortats eller rent av strukits helt och hållet. Delvis tycker jag inte det passar in alls, då hela numret går ut på att bryta den så kallade fjärde väggen och prata och driva med publiken.

Foto: Sören Vilks

Marika Lagercrantz gör mycket trovärdigt och erfaret den lilla rollen som bibliotekarien Fru Phelps, som Matilda berättar sina fantastiska och fantasifulla sagor för. Adam Gardelin har lyckats suveränt med den mycket trixiga översättningen av Matilda. Han börjar vara en mycket van översättare med både musikaler och tecknade filmer i bagaget, så jag var aldrig orolig.

Koreografin av Fredrik Benke Rydman är fantastisk och anpassad både till barnensemblen och den större vuxenensemblen. Dock tycker jag att Benke ibland koncentrerar sig lite för mycket på koreografin i stället för den välbehövliga regin. Det blir lätt så när man försöker sig på båda roller, i stället för att välja det ena eller det andra. Nu är det ju tur att skådespelarna redan är säkra och vana på scen och barnen har gått månader i Matilda skola ledd av Niklas Riesbeck, så alla är ändå lugna och trygga på scen.

Foto: Sören Vilks

Jag tycker dessvärre att Lehna Edwalls scenografi var lite tråkig. Varför ska Sverige alltid bara använda sig av en stor svart scen, med lite kulisser i mitten? Varför kan vi inte i stället fylla ut scenografin så den täcker hela scenen som på Broadway och West End? Jag tycker även att scenografin kunde varit lite mer färgglad i denna fantasifulla föreställning. Nu består den mestadels av antingen av helt svarta fängelseväggar i skolan eller av svartvita väggar täckta med boksidor hemma hos Matildas familj. Jag hade också hoppats att numren mellan akrobaten och utbrytarkungen varit mer fantasifulla och använt sig mycket mer av artisterna Oscar Törnell och Ellen Lindblad i stället för så mycket skuggteater som nu.

Nu låter jag kanske negativ, men detta är en av de bättre föreställningarna jag sett på Stadsteaterns, bara lite mörkare och svartare än vad jag räknat med. Både barnensemblen och dansensemblen är bland de starkaste jag sett på länge.