Jag såg en version av denna musikal redan 2012 på Stockholm Stadsteater. Då med Lisa Nilsson, Bruno Mitsogiannis, Dan Ekborg, Anna Hansson, Albin Flinkas och Fredrik Lycke / Alexander Lycke och jag gillade föreställningen redan då.
Copyright: Markus Gårder
2012 i regi av Lisa Ohlin och denna
gång av Ronny Danielsson, så jag var lite orolig att denna version
skulle vara ett kaos av barnvagnar, kylskåp, badkar och kundvagnar,
men i stället var den väldigt stilren. Detta tack vare Julia
Przedmojska scenografi, som också gjort föreställningens nedtonade
kostym. Kulisserna bestod endast av två vita ramar, som man kunde ta
isär eller sätta ihop till ett hus. Det var även minimalt med
rekvisita, det bestod ofta endast av en stol, en lampa, ett piano
eller en låda med minnen. I stället koncentrerar historien sig på
de sex personerna på scen.
Musikalen handlar om makarna
Diana (Helen Sjöholm) och Dan (Rolf Lydahl) som för 18 år sedan
var med om en stor förlust, vilket medför att Diana idag lider av
bipolaritet. I nutid så tar deras dotter Natalie (Stina Nordberg)
hem sin pojkvän Henrik (James Lund) på middag, men då Diana vill
fira deras 18-åriga son Gabriel (Martin Redhe Nord), så förstår
Dan att han måste ta med henne till Doktor Frisk (Daniel Engman).
Hos doktorn medicineras Diana till hon inte längre känner någonting alls, men då detta inte fungerar i längden, så tar Dan med henne till Doktor Galén (Daniel Engman). Där påbörjar de samtalsterapi, som fungerar till en viss punkt, men sedan bestämmer sig doktorn, Dan och Diana i stället för att testa ECT (Electroshock therapy).
Det är sex fantastiska artister som står på scen, alla både sjunger fantastiskt och agerar underbart. Överraskningen låg i Stina Nordberg, som vad jag minns aldrig sett på scen tidigare. Stina har en väldigt stark röst och en mycket en fin scennärvaro, som jag hoppas får se mycket mer av i framtiden.
Men jag måste också nämna Daniel Engmans och Rolf Lydahls oerhört starka manliga röster, Helen Sjöholms fantastiska agerande, Martin Redhe Nords mjuka, men ändock starka änglalika röst och James Lunds komiska tajming, som visar stora känslor med små medel.
Detta är en musikal som tar upp mycket viktiga ämnen som förlust, psykisk ohälsa och dysfunktionell familj. Trots det tillsynes tunga ämnena så finns det mycket ljusglimtar i föreställningen och man till och med skrattar till vid några tillfällen. Handlingen drivs framåt av den fantastiska musiken och texterna av Brian Yorkey och Tom Kitt, i översättning av Calle Norlén. Musikalisk ansvarig var Joakim Hallin som såg till att den minimala orkestern på sex personer inte överröstar artisterna och de oerhört viktiga texterna.
Föreställningen är cirka 2:10 timmar lång (+ paus) men den känns inte så lång, då det händer mycket på scen. Föreställningen spelas till och med den 6 maj, så har du möjlighet ta en dags tur till Uppsala.
Jennie Backman 2020-03-01
.png)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar