Musikalen Wicked berättar historien
om vad som hände i landet Oz innan Dorothy kom dit, ur de båda
häxornas perspektiv. Hur de omaka vännerna Elphaba och Galinda fann
varandra, blev till den onda respektive den goda häxan och lyckades
besegra den elake trollkarlens tyranni. Det är en historia om
utanförskap, mod och kärlek, berättad med magi, fantasi och
fantastisk musik.
I höstas var det Sverigepremiär för
den största uppsättningen någonsin av Wicked – succémusikalen
som tagit världen med storm. Jag har älskat musiken från Wicked
länge och 2017 såg jag musikalen på West End i London, så det var
med skyhöga förväntningar jag besökte GöteborgsOperan i helgen.
GöteborgsOperan har nästan en dubbelt så stor orkester som Wicked
vanligtvis framförs med. Vid varje föreställning spelar 36
musiker och det märks, då föreställningen låter bättre än
någonsin. Detta har man den musikaliskt ansvariga och dirigenten
Björn Dobbelaere att tacka för.
Uppsättningen i Göteborg är den
största någonsin i Wickeds 20-åriga historia, med utökad
orkester, stor ensemble och hisnande scenlösningar. I huvudrollen
som Elphaba, den elaka häxan från
väst, debuterar blott 23-åriga Feline Andersson och
det gör hon verkligen med den äran. Hon har det röstomfång och
starka röst som krävs för rollen. Galinda, som blir till den goda
Glinda, sjungs av Anna Salonen har både en fin röst och den komiska
tajmingen som krävs.
Fast jag både sett föreställningen
tidigare och lyssnat på musiken, så var det först nu som jag
verkligen förstod den viktiga handlingen i Wicked. Jag vet inte om
det var för att föreställningen var översatt på svenska, eller
för att de förtydligat handlingen genom det visuella?
Som Samuel Harjanne, regissör skriver
i programmet: ”Musikalen fyller flera viktiga funktioner; den
lyfter fram två kvinnor och deras vänskap, den kommenterar rasism
och fördomar på ett insiktsfullt och nytt sätt, den varnar oss för
diktaturer och totalitarismens faror. Och den ifrågasätter
innebörden av orden god och ond. Elphaba, försöker göra den ena
goda gärningen efter den andra men betraktas ändå som ond, farlig
och frånstötande. Glinda, den goda häxan, anses vara godheten
förkroppsligad, trots att hennes sätt lämnar mycket att önska och
trots att hon ibland till och med är elak. Trollkarlen uppfinner en
gemensam fiende för att få mer makt och på så sätt lyckas han
styra hur invånarna i Oz behandlar landets minoriteter, såsom
djuren”.
En musikal som
detta behövs verkligen idag, då massmedia bestämmer
vilka som är goda respektive onda, se bara på konflikterna mellan
Palestina och Israel eller Ukraina och Ryssland. En musikal som står
upp för de annorlunda, utsatta, mobbade och minoriteter är
upplyftande, speciellt genom fantastisk musik och scenografi.
Första
aktens avslut Defying Gravity, här under namnet Spränga Gränserna,
är annars en stor favorit, men här hade de gjort en del underliga
konstnärliga val. Scenen innan utspelas helt och hållet på en bro
eller balkong upphängd högt över scenen, istället för att
använda sig av GöteborgsOperans fantastiskt stora scen, som de i
stället låter stå helt tom och öde. Och här kommer en stor
spoiler för er som ännu inte sett föreställningen;
I den
svenska uppsättningen flyger faktiskt Elphaba. På Broadway och West
End har de alltid använt en hiss där Elphaba hissas upp, men här
fästs hon i en anordning och flyger över hela publiken. Detta är
något jag har dubbla känslor för, dels var det magiskt att se
henne flyga över publiken och avsluta med en rökfylld smäll och
försvinna högt uppe i taket. Samtidigt såg man ju den så kallade
anordningen, vilket tog bort lite av magin och eftersom hela publiken
sitter och tittar upp i taket, så missar man samtidigt vad resten av
ensemblen gör på scenen.
Calle
Norléns översättning var över förväntan bra, även om det i
början var väldigt ovant att höra sångtexterna på svenska.
Niklas Elfvengrens ljusdesign är fantastisk, i många olika gröna
nyanser och Dennis Barkevalls ljuddesign likaså, då man tydligt hör
varenda ord som sjungs. Skulle man mot förmodan inte höra, så
textas föreställningen både på svenska och engelska. Gunilla
Olsson Karlssons koreografi känns avancerad och hon har gjort ett gigantiskt jobb med att koreografera ensemblen i alla stora
ensemblenummer. Takis scenografi och kostymdesign är otrolig, det
stora gröna hjulet eller O:et på scen är underbart och kostymerna
likaså. Även här i många nyanser av grönt, men även i cool
asymmetri, nya former och snygg patinering.
Regissören
Samuel Harjanne är internationellt verksam som musikalregissör. Han
kommer från Finland, bor i Köpenhamn och har arbetat i norra Europa
och Storbritannien. Under de senaste åren
har Harjanne blivit en av de mest populära musikalregissörerna i
Finland. Jag hoppas att få se mer av denna fantastiska regissör i
framtiden.
De
flesta i ensemblen är nya bekantskaper för mig och förutom de
redan nämnda huvudrollerna Feline Andersson och Anna Salonen, så
är det Ole Forsberg och David Lundqvist som lysande spelade
självaste Trollkarlen från Oz respektive professorn och geten Dr
Dillamond, som jag tidigare kände till.
Jag
rekommenderar alla att åka till Göteborg och se en fantastisk
föreställning, antingen över en helg, eller så gör man som jag
och bara åker tur och retur över dagen. Detta är en svensk
föreställning som ni absolut inte vill missa.
Wicked
spelas den 16 september 2023 till den 24 april 2024 på
GöteborgsOperan.
Jennie
Backman 2024-01-22
Foto: Lennart Sjöberg
Hemsida
och biljetter:
https://www.opera.se/forestallningar/sasong-2023-2024/wicked/