Nypremiären av Dear Evan Hansen på Intiman 2026-01-22

 

För exakt ett år sedan såg jag premiären av Dear Evan Hansen på samma teater. Nu återvänder jag för att se hur uppsättningen utvecklats med både bekanta och nya ansikten. I huvudrollen som Evan Hansen står återigen den fantastiska begåvningen Martin Stokke Mathiesen.

Kvar i ensemblen är även Peter Eggers som Connors far Larry Murphy samt Alma Bengtsson och Clara Henry som Evans skolkamrat Alana Beck respektive kärleksintresse Zoe Murphy. Nya i uppsättningen är Emil Henrohn som familjevännen Jared Kleinman, Simon Oskarsson som självaste Connor Murphy samt Frida Bergh och Kristina Lindgren som mödrarna Heidi Hansen och Cynthia Murphy.

Foto: Markus Gårder 

Det både känns och inte känns som samma föreställning som för ett år sedan. Frida och Kristina gestaltar mödrarna på ett helt annat sätt än Sussie Eriksson och Anna Maria Hallgarn gjorde, och de gör verkligen rollerna till sina egna. Båda är mycket erfarna vid det här laget, med tunga huvudroller i Kristina från Duvemåla och Next to Normal i bagaget. Emil Henrohn är dessutom både mer scenvan och mer erfaren som musikalartist än Joel Adolphson var, vilket naturligtvis förändrar energin i rollen och samspelet mellan Connor, Jared och Evan.

Den största överraskningen var ändå Simon Oskarsson, som kommer direkt från London där han var första cover för Orpheus i musikalen Hadestown och skådespelare i den världsberömda Emma Rice Company. Han framstår som både en stark skådespelare och en mycket stark sångare. Jag skulle gärna vilja se honom gestalta Evan – en roll han är understudy för – eftersom Evan och Connor verkligen är varandras motsatser: den ene introvert och inåtvänd, den andre extrovert och utåtagerande.

Foto: Markus Gårder 

Musikalen berättar historien om den unge Evan Hansen. Evan går i high school där han har svårt att hitta sin plats. Han lider av social ångest, har inga vänner och omgivningen ser honom som konstig – eller så ser de honom inte alls. När en kille i skolan tar sitt liv leder ett missförstånd till att killens föräldrar tror att deras son och Evan var bästa vänner. Evan rättar inte till missförståndet; i stället ser han en chans att passa in, att bli någon.

Han kommer allt närmare den döde killens familj, och på minnesstunden i skolan håller Evan ett rörande tal som sprids och hyllas i sociala medier. Plötsligt är Evan Hansen någon. Han är inte ensam längre. Men hur länge kan man leva på en lögn?

Foto: Markus Gårder 

Musikalen handlar i stora drag om ensamhet. Alla i föreställningen – Evan, Connor, Zoe, föräldraparen och till och med Jared och Alana – har det gemensamt att de är ensamma. Föreställningen ställer viktiga frågor, som hur långt man kan gå för att passa in, slippa vara ensam, få ett sammanhang och tillhöra en grupp. Gör Evan verkligen fel när han försöker hjälpa familjen Murphy att bli hel igen efter sin sons död? Är verkligheten svartvit, eller finns det i själva verket en gråzon?

En detalj som berörde mig extra mycket denna gång var när fadern Larry i slutet av akten, under numret ”Det finns nån där”, bröt ihop av sorg i en hög på golvet och hans fru och dotter rusar fram och äntligen sörjer tillsammans med honom.

Foto: Markus Gårder 

De får gärna fortsätta sätta upp Dear Evan Hansen en gång per år – det är en så pass viktig föreställning. Det borde vara en obligatorisk föreställning för alla ungdomar i högstadiet och gymnasiet i Stockholm och runt om i landet.

 Förra året gav jag föreställningen 5 av 5 möjliga, och det står jag fast vid även i år. Passa på att se detta guldkorn under dess korta spelperiod – den spelas endast till och med 22 mars på Intiman i Stockholm. Det är en föreställning som stannar kvar långt efter att ridån gått ner.

Foto: Markus Gårder 

Jennie Backman 2026-01-23

https://www.intiman.se/shower/dear-evan-hansen

Genrep av Footloose med Viktor Rydberg Gymnasiet 2026-01-13

Ren McCormack flyttar från Chicago till den lilla hålan Bomont tillsammans med sin mamma. I staden är det förbjudet att spela rockmusik eller dansa, på grund av ett religiöst och puritanskt styre. Ren, som älskar att sjunga och dansa, bestämmer sig för att ändra på detta och ordnar en danstillställning. Hans största motståndare är pastorn Shaw Moore, vars dotter Ariel Ren förälskar sig i. Hon är från början tillsammans med traktens ligist, Chuck.

Musikalen hade premiär på Broadway 1998 och bygger på filmen från 1984 med Kevin Bacon, Lori Singer, Dianne Wiest och John Lithgow. En nyinspelning kom 2011. Inför premiären på West End 2006 gjordes musikalen om – förutom många justeringar i manuset finns små skillnader i den nya versionens musiknummer. Jag såg Footloose för 17–18 år sedan när den spelades på Intiman i Stockholm, då med bland andra Peter Johansson, Anna Sahlin, Måns Zelmerlöw och Fred Johanson.

Footloose är den 31:a musikalen från VRG:s gymnasieelever. Sedan 1995 har elever och lärare samarbetat för att skapa kreativa, kvalitativa och autentiska föreställningar som lyser upp vintermörkret. Sedan 2022 spelas musikalerna på Dieselverkstaden i Sickla, istället för som tidigare på bland annat Maximteatern, Oscarsteatern och Vasateatern. Det är en intimare teater där man kommer närmare skådespeleriet, eftersom scenen ligger i marknivå, men samtidigt är spelytan både bredare och djupare än vanligt.

Jag ser alltid fram emot VRG:s årliga musikaler och är lika nyfiken varje gång på vilken musikal de väljer. Tack vare den höga kvaliteten på koreografi, ljud, ljus, smink och kostym känns föreställningarna inte som skoluppsättningar, utan som en i raden av Stockholms proffsiga produktioner. Premiären den 14 januari och sista föreställningen den 18 januari är redan slutsålda, så vill du hinna se Footloose – skynda dig att boka någon av de fyra återstående föreställningarna.

Som alltid är det både en stor ensemble och en lika stor dansensemble. Det som ibland kan kännas märkligt – när en grupp sjunger och en annan dansar – fungerade här förvånansvärt snyggt. Dansensemblen speglade ofta i sin koreografi det som skådespelarna sjöng. I denna musikal, som faktiskt handlar om att man inte får dansa, kändes det stilfullt och genomtänkt att dansarna fick uttrycka de undertryckta känslorna hos aktörerna. Lite som i Spring Awakening, där karaktärerna bryter den fjärde väggen, tar upp en mikrofon och sjunger en rocksång mitt i 1800-talets stela verklighet.

I huvudrollen som Ren ser vi Nils Swärd, som både dansar och sjunger jättebra och dessutom har det utseende och den charm som rollen kräver. I den andra huvudrollen spelar Olivia Cepeda den tuffa Ariel med den kaxighet som behövs. Även hon sjunger och dansar snyggt i Bonnie Tylers låt Holding Out for a Hero, tillsammans med sina väninnor Wendy, Urleen och Rusty, spelade av Leia Lewander, Ava Bäckström och Märta Örjeheim Carling.

Pastor Shaw Moore spelas stilfullt av Axel Bälter, som växlar mellan ilska, sorg, fromhet och pondus. Jag önskar att Teodor Renås Forsström, som spelar ligisten Chuck, hade fått lite mer utrymme att utveckla sin karaktär och kanske en solosång – precis som Måns fick i den tidigare Stockholmsuppsättningen, då de använde Maniac från Flashdance. Jag tyckte också att det var lite synd att så mycket av komiken och glimten i ögat mellan Rusty och Willard strukits. Märta och Vidar Trygg spelade fint, och det visade sig att även Vidar är en fantastisk dansare.

Jag måste återigen nämna kostymerna: Rustys, Urleens och Wendys färgmatchningar är jättesnygga, liksom Ariels röda cowboyboots och Rens röda läderjacka. I numret Holding Out for a Hero kommer dansensemblen in i färgglada gymnastikdräkter i 80-talsstil – både fina och roliga. I dansensemblen ser vi den numera mycket erfarna Kiana Blanckert; man glömmer lätt att hon faktiskt fortfarande går i gymnasiet.

VRG:s elever levererar ännu en gång en musikal med energi och professionalism. Footloose är en färgstark och medryckande föreställning – missa inte chansen att se den!

ÅRETS MUSIKAL 2026: Footloose - vrskolor.se

FOOTLOOSE - Viktor Rydbergs Musikal 2026 | Biljetter | Nacka | Scen- & Bildkonst | Billetto — Sweden

Jennie Backman 2026-01-14