Musikalkalendern: Flowers for Mrs Harris på Wermland Opera 2024-12-01

Musikalen, av Richard Taylor och Rachel Wagstaff, är baserad på den amerikanske författaren Paul Gallicos roman Mrs Harris Goes to Paris från 1958. När boken gavs ut i Storbritannien fick den titeln Flowers for Mrs Harris. Historien har filmatiserats vid ett flertal tillfällen och mest känd är tv-produktionen från 1992 med Angela Lansbury i huvudrollen samt den senaste filmatiseringen med Lesley Manville från 2022. Musikalen Flowers for Mrs Harris hade Nordenpremiär på Wermland Operas Stora scen den 19 september 2024. För regi står Niklas Riesbeck som tidigare regisserat Titanic - the Musical på Wermland Opera. I titelrollen ses Cecilie Nerfont Thorgersen.

Flowers for Mrs Harris är en hjärtevärmande feelgood-berättelse som utspelar sig i efterkrigstidens London och Paris. Den älskvärda städerskan Mrs Ada Harris får, under ett städpass hos en välbärgad dam, syn på en magnifik klänning – en haute couture-kreation av Christian Dior! Hänförd av uppenbarelsen beslutar hon sig för att spara varje penny hon kan för att få råd med sin egen Diordröm. Flowers for Mrs Harris är berättelsen om hur osviklig omsorg om andra, mod och vänlighet slutligen belönas. Den är en hyllning till alla osynliga hjältinnor i vår vardag som inte inser hur extraordinära de egentligen är!

Medverkande: Cecilie Nerfont Thorgersen, Christer Nerfont. Karolin Funke. Martyna Lisowska. Sonny Enell. Marie Gårseth Gathe, Olof Ramel, AnnLouice Lögdlund, Jesper Larsson, Karoline Nilsen Lindland, Martine Rishaug Hellman och Walfrid Lindsgård.

I text låter handlingen enkel, banal och rent av tråkig, men den handlar om så mycket mer än den ytliga jakten på en vacker klänning. Behållningen är alla mänskliga möten först i London och senare i Paris. Genom att återanvända samma skådespelare i Paris som i London och dessutom låta dem spela franska spegelbilder av sin brittiska dito, så görs det hela mycket finurligt.

Den gråa och trista vardagen i första akten symboliseras genom en nästan statiskt stillastående scen. Bestående endast av Mrs Harris torftiga lägenhet och de fyra färgglada dörrarna till de klienter där hon jobbar som städerska om dagarna. I andra akten används Värmlands Operas fantastiska snurrscen, genom att visa både Diors överdådiga företag, Andrés stökiga hem och den färgglada blommarknaden i Paris. Kontrasterna mellan akt ett och två känns oerhört stora, speciellt med alla vackra blommor, färger och fantastiska Dior klänningar.

Foto: Olle Renklint

Föreställningen är nästan helt genomsjungen. Talet och sången går smidigt in och ut i varandra. Du märker nästan inte när en låt slutar och nästa börjar eller när sången går över till tal och tvärtom. Det finns flera vackra teman i musiken som återkommer flera gånger, beroende på vem eller vilka som är på scen. Musiken ligger som en filmsoundtrack i bakgrunden under hela föreställningen. Detta gör det dock svårt att nämna en enstaka låt eller att ens nynna på en melodi efteråt.

Niklas Riesbeck och Staffan Berg har fint översatt föreställningen, vilket inte kan ha varit lätt med originalets alla dialekter, som symboliserar de olika klasskillnaderna. Riesbeck har även gracilt regisserat föreställningen, där personer ibland obemärkt försvinner ut och in på scenen.

Foto: Olle Renklint

Detta är verkligen Cecilie Nerfont Thorgersens föreställning, då hon är på scen mer eller mindre hela tiden. Utan klädbyten eller extraordinära sång och dansnummer är det ändå hon som lyfter föreställningen. Christer Nerfont spelar lika stabilt som alltid sina dubbelroller som Mr Harris och Marquis de Chassagne. Annars var det Sonny Enells dubbelroller som Bob och André som imponerade mest på mig. Jag har sett Sonny flera gånger tidigare, men detta var första gången jag upptäckte både hur fantastisk sångare han är och vilken komisk tajming han faktiskt har.

Nina Sandströms kostymdesign är verkligen över all förväntan, då hon har tillverkat flera klänningar som verkligen känns som haute couture-kreationer av självaste Christian Dior. Den drygt 30 personer stora orkestern under Gudrun Dahl har aldrig låtit som bra som nu. Slutet, som är annorlunda än filmatiseringarnas, är bitterljuvt, och man lämnar föreställningen med både en tår i ögat och ett småleende på läpparna.

Foto: Olle Renklint

Denna feelgood musikal spelas 10 gånger till innan den absolut sista föreställningen spelas på självaste Nyårsafton. Priset ligger på 250 kr till 550 kr, beroende på speldag och placering. Ungdomar upp till 26 år och studenter betalar endast 150 kr på utvalda platser.

Passa även på att äta och dricka på teatern, då även det som de serverar passar in i temat med föreställningen. Om man ser en söndagsmatiné hinner man att resa Stockholm tur och retur, men annars har Värmlands Opera fantastiska och ekonomiska hotell- och kulturpaket.