This is the moment på Nya Cirkus 2026-04-25

 

This Is the Moment vill förena musikal och historia i en och samma föreställning, och även om idén är lockande är det sångarna som verkligen bär kvällen. Här är min upplevelse av en konsert som både imponerade och drog ut på tiden.

This Is the Moment är en musikalkonsert som varvas med historiska händelser återberättade av historikern och krigs- och utrikeskorrespondenten Herman Lindqvist. Kvällen bjuder på höjdpunkter ur musikalerna Jesus Christ Superstar, den nyskrivna Vasa – the Musical, Kristina från Duvemåla, Spelman på taket, The Phantom of the Opera, Les Misérables, Chess och Hair, presenterade i sina respektive historiska kontexter. Solisterna är musikalstjärnorna Emmi Christensson, Janne Åström och Nina Söderqvist, tillsammans med operatenoren Kalle Leander, ackompanjerade av ett liveband under ledning av kapellmästare Johannes Annfält.

Detta var verkligen tjejernas kväll; Emmi och Nina briljerade i nummer från The Phantom of the Opera, Vasa – the Musical och Les Misérables respektive Jesus Christ Superstar, Kristina från Duvemåla och Chess. Männen var tyvärr båda något svagare, men när de verkligen tog i kunde det stundtals låta riktigt bra. Janne var som bäst i de nummer han var trygg i, som Stars och Om jag hade pengar, men något svagare i One Night in Bangkok och titelmelodin från Jesus Christ Superstar. Allra mest effektfullt blev det när alla fyra sjöng Folkets sång och den oväntade kvartetten i Bring Him Home.

Jag anser att idén att blanda historia och musikal är bättre i teorin än i det nuvarande utförandet. Nu blev helheten mest lång och utdragen. I stället för att ha historiska inslag mellan varje låt hade det varit mer effektivt att spela färre nummer ur varje musikal och sedan framföra låtarna från exempelvis Kristina från Duvemåla i ett enda sjok, för att därefter ta den historiska kontexten. Som det var nu blev till exempel Chess-delen väldigt utdragen, och som besökare trodde man att de hade avslutat Chess för länge sedan. Jag saknade även något från 70 talet och Vietnamkriget, som det ändå berättades om historiskt, så vad hade passat bättre än att lägga in några nummer ur Miss Saigon? Herman Lindqvist gjorde trots detta ett mycket bra jobb som berättare, ciceron och konferencier och delade ut välförtjänta sparkar åt både öst och väst.

Jag har letat men inte hittat vem som gjort den fantastiska ljussättningen under turnén. Den låg stämningsfullt i färger som lila, blått och rött under musiknumren, och i numren från Les Misérables användes trikolorens tre färger: blått, vitt och rött.

Nya Cirkus var i det närmaste fullsatt, och jag tror att de flesta hade en trevlig kväll, trots att föreställningen blev längre än utannonserat. Mycket av det berodde på de fantastiska sångnumren från Emmi och Nina, som fortfarande håller ren West End klass.

Jennie Backman 2026-04-26

Hemsida: https://sthlmmusic.com/this-is-the-moment-pa-turne/

Trailer 1 min

Musikalmedley 4 min

Trailer 7 min

Genrepet av Next to Normal på Maxim Stockholm 2026-04-22

 

Next to Normal följer familjen Fredman som på ytan lever ett vanligt medelklassliv, men där sprickorna blir allt tydligare. Mamman Diana har i många år levt med bipolär sjukdom och svåra trauman som hon och familjen har försökt dölja bakom en fasad. Pappa Dan klamrar sig fast vid hoppet om att allt ska bli som förr och tar ett allt tyngre ansvar för vardagen. Dottern Natalie längtar efter att bli sedd, men hamnar ständigt i skuggan av sin bror Gabe och flyr in i musiken. Hennes pojkvän Henry erbjuder värme och tålamod, men dras snart in i de känslomässiga stormarna.

När Diana prövar olika behandlingar, från medicinering till mer drastiska metoder, ställs familjens kärlek och lojalitet på prov. Hemligheter nystas upp, minnen förändras och familjens situation dras oundvikligen alltmer mot sin spets. Dr Ström och Dr Frisk skapar med sina olika kliniska perspektiv friktion mellan behandling, identitet och familjens behov.

Att Next to Normal är en fantastisk föreställning som innehåller bra musik visste jag redan sedan tidigare, då jag såg föreställningen både 2012 och 2020 på Stockholms stadsteater respektive Uppsala stadsteater, och trots att jag sett Next to Normal tidigare känner jag mig starkt berörd även denna gång.

Att det skulle bli en stark föreställning med många skönsjungande röster förstod jag också på förhand, för vad sägs om Frida Bergh som mamman Diana, Daniel Sjöberg som pappan Dan, Sandra Kassman som dottern Natalie, Teodor Wickenbergh som sonen Gabe, Teodor Wennö som pojkvännen Henry samt Petter Mario Skoglund och Thomas Järvheden som doktorerna Frisk respektive Ström. För regi står musikalartisten Thérèse Andersson Lewis, och bakom hela produktionen står Lars Andersson och Martin Carl-Olof Johansson.

Next to Normal började som ett Kickstarterprojekt hösten 2025. Musikalen är ett ideellt kärleksprojekt, delvis finansierat genom crowdfunding, och spelas endast tre föreställningar mellan den 23 och 26 april 2026.

Regissören har gjort många intressanta och snygga val, som till exempel att rollbesätta två skådespelare i de två olika doktorrollerna och att använda sig av skira gardiner för att skyla hemligheter som ännu inte helt ska komma i dagen.

Den välljudande musiken i den sex personer stora orkestern, fenomenalt ledd av Johan Mörk, gör ett bra jobb genom att varken spela för starkt eller för svagt och överröstar inte sångensemblen, mycket tack vare Sabina Donsérs ljuddesign. Scenografin, gjord av Trevor Lewis och Thérèse Andersson Lewis, är enkel och föreställer ett kök, ett vardagsrum och en läkarmottagning. Per Larssons vackra ljusdesign förstärker känslorna i föreställningen.

Skådespelarna är alla fantastiska och passar oerhört bra in i sina roller. Alla imponerar stort med starka skådespelar- och sånginsatser. Spelglädjen är stor, just för att detta är ett ideellt projekt. Alla gör ett så fint jobb eftersom det är en föreställning de verkligen älskar att spela. Thomas Järvheden går från klarhet till klarhet och blir bara bättre och bättre för varje föreställning jag ser honom i. Han har varken någon sång- eller teaterutbildning, och just därför känns han fortfarande så oförstörd.

Det är en känslosam och berörande historia med ljusglimtar och ett bitterljuvt slut som lämnar en positiv känsla av hoppfullhet om att allt ändå nästan kommer att bli normalt.

Jennie Backman 2026-04-23

Digitalt program: http://beyondhomemagazine.my.canva.site/next-to-normal  

Hemsida: www.maximstockholm.se/pa-scen/next-to-normal/

Biljetter:  http://secure.tickster.com/sv/lvtal8j6uk2z66r/selectevent

 

 

 

 

Genrep av Draga Mama på Ö2 2026-04-21

 

För tio år sedan satte Josefin Enoksson och Teater Quimera upp pjäsen Treize Points (Den svarta kaninen) på Olympiateatern här i Stockholm, och nu, den 24 april 2026, sätts den nya pjäsen Draga Mama upp på Ö2 Scenkonst. Pjäsen kommer att spelas åtta gånger, till och med den 7 maj.

Pjäsen utspelar sig hemma hos en slovensk familj en söndagseftermiddag i en villaförort till Ljubljana, i Slovenien, i slutet av 90‑talet. I rollerna ser vi Gabriel Crona Edholm som den yngste sonen Anže, Kim Gardell som storebrodern Štefan, Peter Gröning som fadern Jožef och Birgitta Rudklint som modern Anja. Josefin Enoksson står både för manus och regi, men är även sufflör och agerar som skvallertanten i huset.

Draga Mama är en tung pjäs, med en hel del svart humor. Precis som i Treize Points är Josefin starkt inspirerad av Lars Norén, och pjäsen utspelar sig nästan enkom inom hemmets fyra väggar. Josefin har verkligen utvecklats både som manusförfattare och regissör under dessa tio år. Draga Mama känns mer bearbetad än den föregående pjäsen.

Kulisserna består av riktiga möbler som förvandlar Ö2:s blackbox till ett tonårsrum, ett kök eller ett vardagsrum. Tyvärr tar detta ibland lite för lång tid, och föreställningen tappar lätt fokus, vilket gör att stämningen behöver byggas upp igen. Detta kommer kanske att förbättras under speltidens gång.

Båda föräldrarna har ett grovt alkoholmissbruk och båda sönerna ett lika gravt medmissbruk, som tar sig olika uttryck. Efter första akten ogillar man verkligen pappan, som psykiskt misshandlar både sin fru och sina söner vid köksbordet, men under pjäsens andra akt får man en större förståelse för vad som faktiskt ligger bakom.

Skådespeleriet från alla fyra är fenomenalt, och Peter Grönings scen där han spelar packad är nästan otäckt verklighetstrogen. Men mest lyser det unga stjärnskottet Gabriel Crona Edholm. Hans känslor både syns och känns, även i de scener där han egentligen inte alls är i fokus.

Pjäsen skulle lika gärna kunna utspela sig i en svensk villaförort med en svensk familj, så jag vet egentligen inte varför Enoksson valt att förlägga handlingen till Slovenien, förutom att det är en cool och tilltalande titel, som även blir en sång i slutet av föreställningen.

Detta är ingen lättsam föreställning, men passar den som uppskattar psykologiskt familjedrama med mörk botten. Gå och se denna välspelade pjäs innan det är för sent!

Biljetter: www.nortic.se/ticket/event/79105

Jennie Backman 2026-04-22

Bonnie & Clyde på Uppsala Stadsteater 2026-04-04

 Detta är musikalen om det ökända kärleksparet Bonnie och Clyde, som hade premiär på Broadway 2011 och på West End så sent som 2022. Musikalen är skriven av Frank Wildhorn, Don Black och Ivan Menchell och utspelar sig under några år under 1930-talets Amerika.

Redan när man kommer in i salongen på Uppsala Stadsteater spelas det 30-talsmusik i högtalarna och man möts av en ridå med foton och en karta som visar Bonnie och Clydes brottsturné. När föreställningen börjar dras ridån bara upp en liten bit, och med hjälp av ljus och ljudeffekter upplever man hur de den 23 maj 1934 skjuts med över 130 skott i sin Ford.

Foto: Henrik Halvarsson. Illustration: Moa Romanova.

Historien dras tillbaka till när Bonnie Parker och Clyde Barrow var barn och drömde om att bli en filmstjärna som Clara Bow respektive en gangster som Billy the Kid och Al Capone. Det var ett mycket snyggt drag att göra barnversionerna som dockor, som sköts fantastiskt av skådespelarna på scen. Dockorna, som är designade och målade av Jason Southgate och skapade av bland andra Bruno Krasse i Uppsala Stadsteaters verkstäder, är både fint gjorda och rör sig verklighetstroget. Sedan var det ett genidrag att låta barnversionerna återkomma vid svåra stunder som en sorts samvete.

Tiden dras fram till när rollerna är i 20-årsåldern och Bonnie och Clyde träffas, här spelade av fantastiska Lovisa Lindberg Lekfalk och Nils Reinholtz. Lovisa charmar alla med sin norrländska charm och Nils överraskar ännu en gång med sin mångfacetterade gestaltning. Denny Lekström som brodern Buck Barrow och Karoline Lindland som hans kristna fästmö Blanche Barrow blir mer eller mindre ofrivilligt indragna i Bonnie och Clydes kaotiska och farliga brottsbana.

Foto Sören Vilks.

Under föreställningen spelades Clydes mamma Cumie Barrow av unga Tehilla Blad, och Lara Eide spelade den första kvinnliga guvernören Miriam Ferguson. Joel Zerpe överraskade med sin starka och stabila röst som predikanten i församlingen. Vice sheriffen Ted Hinton spelades tryggt av Robert Noack, som också fick använda sin vackra och starka stämma, som jag inte hört sedan han spelade Karl Oskar i Kristina från Duvemåla. En av de minsta men mest minnesvärda rollerna spelas av Malin Mases Arvidsson som Bonnies mamma Emma Parker. Scenen när Emma säger farväl till sin dotter och senare förstår att hon aldrig mer kommer att se henne i livet är verkligen gripande.

Niklas Riesbäck, som står för regi och den svenska översättningen tillsammans med Staffan Berg, har gjort ett fantastiskt jobb tillsammans med Vesna Stanišićs dramaturgi. Likaså Jason Southgates scenografi, Leif Perssons kostymdesign, Hans Surte Norins ljuddesign, Kyra Bergmans koreografi, Anders Ekmans ljus- och videodesign och Agnes Krasses maskdesign, under Oscar Micaelssons musikaliska ansvar och Per Wickström som kapellmästare, bidrar till helheten. Det finns verkligen ingenting jag har att anmärka på, då allt är perfekt, från ljud- och ljusdesign till masker, peruker och snygga 30-talskostymer. Den enkla men smarta scenografin, där man sätter ihop fronten eller bakdelen av en bil med hjälp av några koffertar och röda eller vita lampor, och den smakfulla koreografin där ett gräl smidigt blir en koreograferad dans, är båda minnesvärda.

Foto Sören Vilks.

Den americana-, country-, bluegrass-, gospel- och rockinfluerade musiken är så bra och medryckande att jag skulle vilja klappa med mer eller mindre hela tiden. Det är en orkester på sex personer placerade mitt på scenen under hela föreställningen, bestående av Maria Olsson, Lina Lövstrand, Natasja Dluzewska, Gustav E. Holmqvist, Per Wickström och Andreas Rydman, som förstärks av skådespelarna som själva spelar olika instrument under flera nummer.

Föreställningen hade premiär på Uppsala Stadsteater den 28 mars och spelas 25 gånger till och med den 30 maj, så passa på att se denna fantastiska föreställning medan den visas. Biljetterna kostar mellan 150–545 kr och med tåg tar det endast 35–40 minuter från Stockholm City.

Jennie Backman 2026-04-06

https://www.uppsalastadsteater.se/forestallningar/bonnie-clyde/

Foto Sören Vilks.